SVT, Sveriges Radio och UR tilldelas redan över 10 miljarder kronor om året – totalt 83 miljarder under tillståndsperioden 2026–2033. Nu föreslår regeringen dessutom extra medel för ökade marknätskostnader sedan privata aktörer som TV4 lämnat marknätet. Mönstret är tydligt: hur mycket public service än får är svaret alltid detsamma – mer pengar. Privata medier tvingas effektivisera när marknaden förändras. Public service har dock gott om skattebetalarnas pengar.

Det handlar inte bara om kronor. Det handlar om principen att staten äger sina egna nyhetsmedier, tvångsfinansierade via en avgift som alla över 18 år betalar – oavsett om man konsumerar innehållet eller inte. I en fri demokrati ska medborgarna själva, genom sina val, avgöra vilka medier som växer och vilka som försvinner. Inte politiker som garanterar evig finansiering åt utvalda aktörer på bekostnad av privata, oberoende medier som måste klara sig på egna meriter.

Frågan blir ännu mer angelägen när public services eget kärnuppdrag – opartiskhet – återkommande ifrågasätts. Näringslivets Medieinstituts granskning av Granskningsnämndens fällningar visar att kritiken nästan uteslutande rör en slagsida åt vänster. Tidigare medarbetare, däribland Janne Josefsson, har vittnat om en redaktionskultur dominerad av vänstersympatier. Inte minst har mediemakten genom bland annat Cecilia Uddén uppvisat ett särskilt dåligt omdöme i rapporteringen om Israel–Palestina-konflikten.

Att regeringen nu tvingats kräva en oberoende forskningsgranskning av opartiskheten är i sig ett erkännande av problematiken, men det hindrar uppenbarligen inte ytterligare finansiering.

Medborgerlig Samling säger nej till mer pengar åt public service. Den extra medelstilldelningen bör avslås. Public service måste snarare läggas till historiens skämskudde, inte byggas ut, och medielandskapet bör i stället öppnas för fri konkurrens på lika villkor. Förtroende vinns inte genom tvångsfinansiering, utan genom faktisk objektivitet och opartiskhet.

Det talas ofta om att ett av public services viktigaste uppdrag är vikten av att ha en plattform för saklig och opartisk information i tider av kris och krig. Men hur ska public service kunna tjäna detta syfte i orostider, när de inte ens kan uppfylla sitt uppdrag på ett robust och förtroendeingivande sätt i fredstid?

Daniel Sonesson

Partiledare, Medborgerlig Samling

Lena Malmberg

Demokratipolitisk talesperson och 2a vice partiledare Medborgerlig Samling