Prenumerera
Sverigevänner. Nu ska jag erkänna något o-ortodoxt. När Tidöregeringen tillträdde kände jag en viss frid över att de tog stöd av Sverigedemokraterna i stället för Centerpartiet. För även om SD är ett högerkonservativt parti har rörelsen en tydlig kärna av arbetare. Det är Lasse, Ronny, Sonny, Conny, Ann-Britt, Hanna och Ulrika. Undersköterskor, byggnadsarbetare, truckförare och CNC-operatörer. Vanliga, hederliga människor som i grunden delar samma klassintressen som jag – även om vi valt olika politiska analyser kring hur vi på bästa sätt organiserar den borgerliga offentligheten.
Inför valet gavs löften. ”Om M vill skära i a-kassan går vi i opposition.” ”Röstar man på Sverigedemokraterna … kommer det inte att bli en försämrad a-kassa.” ”Nivån på a-kassan är inte förhandlingsbar.” Det lät som ett skydd för arbetaren.
Men nu sitter vi här. Från den 1 oktober 2025 blir a-kassan inkomstbaserad och aktivitetsstödet – ersättningen när man deltar i Arbetsförmedlingens program – trappas ned var hundrade ersättningsdag: först –10 procentenheter efter 100 dagar, sedan –5 p.e. var 100:e dag. I längden kan nivån gå ned mot 25 %. Samtidigt gäller ett daggolv på 365 kr och – från dag 301 – ett dagtak på 1 364 kr.
Vad betyder det för en vanlig arbetare? Ta EGI-taket 34 000 kr/mån. Med Borlänges kommunalskatt 2025 (34,40 %, källa SCB) blir nettot ungefär:
• 80 %: 27 200 brutto → 17 800 kr netto/mån
• 60 %: 20 400 brutto → 13 400 kr netto/mån
• 50 %: 17 000 brutto → 11 200 kr netto/mån
• 25 %: 8 500 brutto → 5 600 kr netto/mån
Det räcker inte ens till hyran för många. Följden blir att människor i stället tvingas över till försörjningsstöd. Det sparar inte pengar – kostnaden flyttas till kommunen – och det går inte snabbare att få jobb när man saknar marginal för resor, mobil, arbetskläder och tandvård. Fattigdom är en dålig arbetsmarknadspolitik.
Den här reformen träffar inte några ”importerade fuskare”. Den träffar Sonny, svetsaren vars rygg gett upp efter tre decennier och som nu ska omskolas och “matchas” i hela landet. Den träffar Gunvor, 61, vars axlar är slut efter ett helt arbetsliv i vården. Den träffar deras kollegor, grannar och föräldrar. Svenska arbetare som följt spelreglerna, gått upp tidigt, betalat skatt och nu behöver en tillfällig och rimlig omställningsnivå för att faktiskt kunna ta nästa jobb.
Jag håller med om arbetslinjen – arbete ska löna sig. Men en arbetslinje som knäcker arbetaren under omställningen är dålig ekonomi, dålig kommunpolitik och dålig ordning och reda. När ersättningen pressas ned mot 25 % landar fler på socialtjänsten, tränger undan andra behövande, knäcker bostadsmarknaden för medelklassen och ökar risken för avhysningar och nödflyttar. Så undermineras tilliten – och i förlängningen arbetslinjen själv.
Vill vi stärka arbetslinjen på riktigt krävs tre saker:
Rimlig omställningsnivå under begränsad tid – tillräcklig för att hålla sig på fötter och söka jobb aktivt.
Snabb utbildning/validering mot bristyrken, i stället för långsam rundgång i systemet.
Tydliga krav som följs upp – men med verktyg som gör dem möjliga att nå.
Arbete lönar sig redan jämfört med aktivitetsstöd. Frågan är om vi vill ha en politik som också gör vägen till arbete möjlig för den som slitit ut kroppen i välfärden eller på golvet. Ställ krav – ja. Men ge förutsättningar. Det är så vi försvarar både arbetslinjen och arbetaren.
För att citera Bedårande Barn:
(Arbetare) Res Dig Upp!
P-O Flodström, oberoende
Vänsterpartiet
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
