Prenumerera
Bara under september – och vi har inte ens nått halvvägs – har tre händelser skakat världen. Den unga ukrainska flyktingen Iryna Zarutska knivmördades på ett tåg i USA. Ett brutalt dåd som väckt känslor långt utanför Charlotte i North Carolina. Några dagar senare sköts den konservative opinionsbildaren Charlie Kirk till döds under ett universitetsbesök i Utah. Han blev 31 år och lämnar efter sig en fru och två små barn.
Kirk var en nyckelperson för unga amerikaner. Genom organisationen Turning Point USA fick han tiotusentals studenter att engagera sig i konservativa idéer. Han reste från campus till campus, inte för att stänga ute oliktänkande – utan för att möta dem i öppen debatt. Alla var välkomna att prata med honom, oavsett om man delade hans värderingar eller inte. I en tid när samtalsklimatet allt oftare präglas av censur stod han upp för yttrandefrihet. Därför är hans död inte bara en personlig tragedi, utan också en attack på både yttrandefrihet och demokrati.
Och så England. Där samlade Tommy Robinson en av de största demonstrationerna i modern tid. Vissa talar om tiotusentals, andra om nära en miljon som tågade genom London under parollen Unite the Kingdom. Budskapet var tydligt: människor är trötta på massinvandring, på splittringen som följer i dess spår och på kriminaliteten som breder ut sig. Multikulturalismen har inte lett till samhörighet – den har lett till motsättningar, otrygghet och känslan av att nationen dras isär.
Vi ser samma tendenser här hemma. Ungdomsbarometern 2024, där 17 000 ungdomar deltog, visar att unga söker sig bort från aktivism och symbolpolitik. Man värderar familj, stabilitet, långsiktighet och till och med religion högre än tidigare. Man tröttnar på klimatutspel utan effekt, på greenwashing och på en politik som säger en sak men gör en annan. Unga vill ha trygghet, inte tomma gester.
Att konservativa värderingar växer bland ungdomar syns också i valresultatet. I det senaste EU-skolvalet blev Sverigedemokraterna det största partiet bland unga väljare med 24,53 %, följt av Moderaterna på 24 %. Socialdemokraterna fick bara 18,48 %. (I Oskarshamn blev Sverigedemokraterna dessutom överlägset störst, med nästan 33 %.)
Det här är en tydlig signal om att nästa generations förstagångsväljare kommer rösta konservativt. Woke-ideologin tappar mark, och en mer realistisk syn på samhället är på väg tillbaka. Unga väljer pragmatism framför radikala idéer och utopier. De vill ha politiska lösningar som fungerar i verkligheten, inte symbolhandlingar.
Hur har det kunnat bli så här? Idag räcker det med att värna familjen, stå upp för traditioner och försvara sitt land för att bli stämplad som extremhöger. Men det här är värderingar som en gång byggde Sverige starkt och enat. Det är inte människor som flyttat sig längre högerut – vi är fortfarande vanliga familjer, arbetare, pensionärer och ungdomar som står fast i våra normer. Det som förändrats är vänstern. Under årtionden har de förskjutit gränserna längre åt vänster, med stöd av massmedia. Det har gjort att de som tidigare var mittenväljare nu allt oftare hittar hem i Sverigedemokraterna. Men dessa människor har inte blivit extremister – de har hållit fast vid de värderingar som alltid varit sunda och naturliga.
Man kan jämföra samhällsbygget med ett fotbollslag. När spelarna drar åt olika håll förlorar man matchen. När de delar samma mål och spelar efter samma regler kan laget bli starkt. Så är det också med Sverige. Ska vi bygga ett tryggt och stabilt samhälle behöver vi enas kring våra gemensamma värderingar, vår kultur och våra normer – det som en gång gjorde Sverige starkt.
Med endast ett år kvar till valet får man ändå säga att det ser riktigt bra ut för de partier som står på en stabil grund med konservativa värderingar. De partier som faktiskt värderar det som byggt Sverige starkt: kulturen, normerna och gemenskapen. Där finns framtidens hopp.
Ted Nyberg (SD)
Ordförande SD Oskarshamn
Jesper Ishagen (SD)
Suppleant SD Oskarshamn
Ersättande ledamot i Kommunstyrelsen Oskarshamn
