För Edward Blom är julbordet inte bara en måltid – det är en ritual, en historielektion och en hyllning till den svenska matkulturen. Men vilken rätt på julbordet är Bloms favorit? Riks fick en intervju med mathistorikern som har bråda dagar inför jul.
Första advent står för dörren, och Edward Bloms kalender är fylld till bredden.
Edward Blom, känd mathistoriker, författare och medieprofil, använder den här tiden på året till att sprida kunskap om julens historia och våra kära svenska mattraditioner – något han även delar med sig av till Riks.
– Vilken är din favoriträtt på julbordet?
– Det beror på vad man menar. Personligen tycker jag julbordet är en ritual, en sorts minnesmåltid, en provkarta över svensk mathistoria. En rätt som dopp i grytan åt man fordom dagligdags, då man bara ledade upp bakugnen några gånger om året och brödet således var stenhårt och var tvungen att doppas. Att doppa det i stora julgrytan i vilken man kokat olika delar av gris (eller ibland ko eller gås) var dock extra lyxigt. En sådan rätt har starkt symbolvärde, liksom lutfisken och gröten och fatet med kallskuret. Skinkan är ju tjusig på ett julbord och representerar istället lite nyare tider det vill säga 1800-talet, innan dess sparades all skinka till sämre tider då den höll så bra att lagra. Men sedan är ju mångfalden på ett julbord viktigare än den enskilda rätterna. Så jag är lite emot att lyfta fram en enda rätt, bordet ska vara fullt av historiska rätter. (Rent kulinariskt säger jag dock rökt ål.)
– Hur ser du på att julmaten blir rekorddyr i år?
– Det är alltid tråkigt när matpriserna går upp eftersom det gör att folk tvingas köpa sämre mat och därmed får mindre njutning. Jag tycker dock att man ska göra som man gjorde förr och betrakta julen som årets största fest som man sparar till för att då kunna ha ett riktigt fint julbord. Avstå hellre från hummern på nyår eller från det dyra restaurangbesöket på sommaren och unna er en riktigt bra sill, en skinka av hög kvalitet, en långlagrad cheddarost, bröd från ett bra bageri etc. än att bara välja lågpris och industrimat. Min erfarenhet är att folk som inte är så förtjust i julmat alltid bara har ätit sämsta möjliga fabriksjulmaten – och det är ju inte särskilt gott. Har man tid och talang så är förstås det allra bästa att laga all maten själv, då blir det både läckert och billigare – men de flesta har ju tyvärr varken fri tillgång på pengar eller tid...
– Du har en 'hang-up' på skumtomtar, varför det?
– Nej, jag är ganska neutral inför dem. Det jag twittrade om för någon vecka sedan var att jag inte förstår varför de har blivit så hajpade på senare år. Förr var det ischoklad, struvor, nötter med skal och clementiner som var det som låg längst fram i butikerna under advent och som alla köpte för att känna att julen började nalkas. På senare år har skumtomtarna fått en väldigt symbolisk laddning. Och jag har personligen aldrig gillat konfektyr som består av mer än två tredjedelar av socker – men det är förstås en smaksak.
