Insändare: Öppet brev till de rödgröna

Detta är inte ett grattis-kort, utan en förebyggande reklamation av en politisk produkt som det svenska folket nu riskerar att tvingas teckna ett dyrt abonnemang på.

Rösterna är knappt räknade och slutresultatet är inte fastställt, men bara utsikterna för en tänkbar rödgrön valseger tycks ha skapat en omedelbar reaktion i landet. Det räckte med att ni närmade er makten i opinionsmätningarna för att valnatten och dagen därpå skulle bjuda på nya skottlossningar och omedelbart skenande elpriser.

För en arbetande skattebetalare fungerade dessa timmar som en bister tidsmaskin.

Det gav en omedelbar försmak av vad som väntar, och fick mig att minnas det ekonomiska och trygghetsmässiga mörker som präglade era förra åtta år vid makten – åtta år av politisk trollerikonst där medborgarnas pengar försvann utan att ens ett kaninöra dök upp ur hatten.

Om ni lyckas skrapa ihop en majoritet vill jag redan nu lämna in en specifikation över de systemfel jag utgår ifrån att en eventuell framtida regering gladeligen vill kompensera mig för:

• Utebliven basservice (Trygghet):

Jag betalar skatt för att staten ska upprätthålla lag och ordning. Er tidigare politik förvandlade tryggheten till en bristvara. Om ni nu planerar en återgång till ett samhälle där medborgarna förväntas navigera vardagen i konstant vaksamhet, förutsätter jag att ni åtminstone inkluderar en skottsäker väst i välkomstpaketet till folkhemmet så att man kan äta sin frukost i lugn och ro utan att behöva ducka mellan kaffekopparna.

• Mängdrabatt på kriminalitet (Köp tre, betala för ett):

Att ni nyligen röstade nej till att skrota straffrabatten med motiveringen att ni bara vill ta bort den för vissa utvalda brott är ju ren storhumor. Det är a fantastisk service för yrkeskriminella; begå tre rån men bjuds på de två sista i kassan! Tydligen ska bara vissa utvalda brottsoffer få upprättelse, medan resten får nöja sig med att agera statister i ert politiska lojalitetsprogram.

• Straffavgift på flit (Skatt på arbete):

Ert ekonomiska tänk brygger på att hårt arbete ska bestraffas hårdare än en felparkering. Att gå till jobbet varje morgon under era förra åtta år kändes som att motvilligt ställa upp som personlig sponsor till ett system som motarbetar min egen plånbok, och man kan ju inte låta bli att undra vad för spännande överraskningar som komma skall den här gången.

• Skattmasens nya VIP-lista (Jakten på miljonärerna):

Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver stenhårt en ny förmögenhetsskatt på de superrika, medan Magdalena Andersson lovar i TV att vanliga hederliga arbetare absolut inte ska drabbas. Det är en spännande rövarhistoria. Vi vet ju alla hur det slutar när ni har skrämt iväg de faktiska miljardärerna till Monaco: efter tre veckor upptäcker ni ett akut hål i budgeten, och plötsligt blir den vanliga arbetaren som sparat ihop till en ny, dyr miljöbil på sitt ISK-konto er primära måltavla. Vips så ses man som en finanshaj som ska klämmas åt genom era planerade skattehöjningar, och innan bläcket ens hunnit torka på regeringsförklaringen kommer bilnyckelna att beskattas som en privat lyxyacht.

• Obligatorisk sponsring av högre makter (Religion):

Att staten ska agera gratis fadder och slussa ut miljonbelopp av skattebetalarnas pengar till religiösa trossamfund är en underbar paradox. Det är ändå humor på hög nivå att ni tvingas mig att finansiellt stötta rörelser vars uråldriga urkunder krockar totalt med de mänskliga rättigheter och den jämställdhet ni påstått er värna om. Om det nu finns folk som känner ett akut behov av att finansiera dyra predikningar och pampiga byggnader för att säkra en bra plats i efterlivet, får de banne mig sköta det via egen Swish och privat plånbok. Skattsedeln är faktiskt en tvångsavgift för samhällsservice, inte en skattesubventionerad kollektbössa för privata hobbys.

• Kreativt slöseri (Konst och miljonrullning):

Att tvingas betala för offentliga kulturprojekt är inget annat än en laglig plundring av folket. Om jag ville kasta pengar i sjön hade jag gjort det själv. Nu får jag istället se mina skattepengar gå till en rishög i Malmö för en miljon, eller ett gigantiskt rosa stenblock som lyfts upp på en järnvägsbro i Göteborg för mångmiljonbelopp. Det är ändå fascinerande att ni lyckas bevisa er ekonomiska fingertoppskänsla genom att få en vanlig gråsten att kosta mer än ett mindre herrgårdshus på landsbygden.

Då ert eventuella maktövertagande riskerar åtföljas av direkt ekonomisk skada erbjuder Skatteverket tyvärr ingen ”ångerrätt” på skattsedeln. Jag vill ju genuint bara kunna arbeta och leva säkert i tryggheten om att folkhemmet faktiskt gör ditt jobb.

För att jag ska ha råd att fortsätta jobba och inte ge upp, ansöka om bidrag och pilla mij i naveln, behöver jag a hybrid-pickup för runt 800 000 kronor. Den finns inte ännu på begagnatmarknaden. Ni kan med fördel skriva av det som en klimatinvestering direkt i er nya budget; fordonet fungerar som ett kärnkraftverk för min vardag och levererar kraften som driver mig framåt, oberoende av väder och vind. Då ni rödgröna dessutom älskar att dela ut subventioner utgår jag ifrån att ni gladeligen finansierar detta.

Jag kan till och med bekosta en text i bakrutan på bilen själv, med mina egna redan skattade pengar, där det står ”Sponsrad av det rödgröna folkhemmet” så att alla ser att våra skattepengar faktiskt gör nytta.

Jag utgår också ifrån att ni applicerar er älskade mängdrabatt på fordonet – om jag råkar köra för fort tre gånger på väg till jobbet förutsätter jag att de två sista fortkörningsböterna stryks helt i sann rödgrön solidaritetsanda.

Man vill ju ogärna missa veckans medlemsklipp på fortkörningsböter.

Mina kontouppgifter för detta frivilliga fordonstillägg lämnas gladeligen ut så fort ni tillträder och visar att ni faktiskt vill göra rätt för en arbetare.

Medborgliga (men djupt oroliga) hälsningar,

Motvillig skattefinansiär