Om vi inte har något gemensamt – hur ska vi enas då?

"Om vi inte har något gemensamt – hur ska vi enas då?" Med dessa ord riktar sociologidocenten och författaren Göran Adamsson en skarp varning om konsekvenserna av Sveriges mångkulturella politik. Adamsson ifrågasätter migrationsminister Johan Forssells senaste uttalanden om att Sverige förblir ett mångkulturellt samhälle – och varför Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson så starkt motsätter sig denna syn.

"Det är aningslöst att framställa Sveriges mångkulturalism som något oundvikligt, när det i själva verket är ett resultat av politiska beslut och ideologier. Vi har under lång tid sett hur denna politik har fört oss i en riktning där samhället har blivit allt mer splittrat, och att säga att detta är något vi inte kan förändra är att blunda för verkligheten. Självklart finns det möjligheter att styra om kursen, men det kräver att vi vågar diskutera de problem som faktiskt existerar. Vi måste våga ifrågasätta de politiska beslut som lett oss hit och ta ansvar för att forma en framtid som är hållbar. Mångkultur är inte en oskyldig utveckling, det är ett politiskt projekt med konsekvenser vi nu ser i hela samhället. Om vi fortsätter att ignorera dessa problem riskerar vi att skapa ett samhälle där parallella verkligheter existerar sida vid sida utan en gemensam grund. Det är en utveckling som är farlig både för demokratin och den sociala sammanhållningen."

I artikeln som följer går vi på djupet med Adamssons resonemang. Hur har Sverige hamnat här? Vilka politiska beslut ligger bakom mångkulturen? Och finns det en väg tillbaka? Adamsson menar att frågan är mer ödesmättad än någonsin. Vi tar också en närmare titt på de historiska skiften som har lett oss hit och undersöker om det finns några framgångsrika alternativ till den nuvarande politiken.

Mångkultur – en politisk strategi, inte en naturlag

Johan Forssell (M) väckte stor uppståndelse när han i en intervju med Aftonbladet fastslog att:

"Sverige kommer att vara ett mångkulturellt samhälle och så förbli. Det är ett faktum, det är inget vi kan förändra. Vi har tagit ett politiskt beslut som grundar sig i vår värdegrund och vår syn på mänskliga rättigheter, och det är en väg vi ska fortsätta att följa. Mångfald berikar vårt samhälle och skapar en öppenhet som vi anser vara central i vår nationella identitet. Vi kan se hur kulturella influenser från hela världen har bidragit till att göra Sverige till ett mer dynamiskt och spännande land, och vi bör fortsätta att välkomna denna utveckling snarare än att motarbeta den."

Göran Adamsson anser att detta är ett ytligt och ideologiskt påstående. Han menar att Sveriges mångkultur är ett politiskt projekt som har drivits fram av ideologiska krafter under lång tid:

"Det är inte en naturlag. Det är en medveten politisk strategi som först fastslogs av Olof Palmes regering 1975 och cementerades under Fredrik Reinfeldt när mångkultur skrevs in i grundlagen 2010. Att kalla detta för ett faktum som inte kan förändras är missvisande. Politiska beslut kan alltid omprövas om vi ser att de leder till negativa konsekvenser, och det är vad vi borde göra nu. Vi kan inte låtsas som att det här systemet är oföränderligt när vi ser att det skapar stora integrationsproblem och sociala spänningar. Att mångkultur blivit en dogm gör det ännu viktigare att våga diskutera alternativen. I andra länder har man insett att en balans måste finnas mellan att vara öppen för nya influenser och att bevara en stark nationell identitet. Varför skulle Sverige vara annorlunda?"