Får muslimska barn ta av slöjorna på sina dockor?

- Jag älskar när det kommer in luft i håret! Det känns så fritt! säger min dotter när jag följer henne till skolan. Hon har tagit av sig regnhatten av galon och kastar med håret i duggregnet. 

I en annan del av staden knyter en flicka i samma ålder en slöja runt sitt huvud. Hon petar noga in hårstråna som sticker ut kring ansiktet. Kanske längtar hon också efter att få känna vinden blåsa genom håret. Eller också äger hon kanske inget minne av hur det känns. I många förorter är det vanligt att flickor så unga som två-tre år tvingas bära slöja både utomhus och på förskolan. 2018 publicerade Göteborgs-Posten en kartläggning som visade att personalen på nästan sju av tio kommunala förskolor i utsatta områden i Stockholm, Göteborg och Malmö kunde tänka sig att på föräldrarnas begäran tvinga flickor att bära slöja.

Vi pratar alltså om småbarn. I Sverige. 

Barn som fortfarande leker med dockor och som påtvingas religiösa plagg för att de ska kontrolleras. Hijab betyder ungefär ”barriär” eller ”sköld” på arabiska. Men det är inte ett skydd mot regn eller vind – som sig bör på en förkola, det är ingen färgglad regnhatt i galon vi talar om. Slöjans syfte är att skydda kvinnan och barnet mot männens blickar. Hijaben, slöjan, fungerar som en barriär mellan mannen och kvinnans kropp. En kropp som kvinnan (och barnet) har som skyldighet att dölja för att bevara sin egen och familjens heder. 

I Sverige är de flesta överens om att slöja ska vara ett frivilligt val. En majoritet är förhoppningsvis även överens om att flickor och kvinnor som väljer att inte bära hijab har både värdighet och lika värde. Tyvärr håller inte alla med om det. I maj för ett år sedan ströps 22-åriga Shahida till döds med den slöja hon vägrade bära. Hon är ett av många offer för hedersvåld, hedersförtryck och hedersmord i Sverige. Och hennes ovilja att kuva sig under slöjan spelade en stor roll i hennes öde. 

Därför blev jag minst sagt häpen när jag såg ett inslag på Nyhetsmorgon härom veckan. I inslaget satt TV4-gruppens tidigare vd Jan Scherman och promotade ett leksaksföretag som säljer barndockor med hijab! Kvinnan bakom företaget, Sabelle Barakis, hade fått stipendium från organisationen XO-Foundation för sitt nytänkande entreprenörskap. Dockan med hijab, som heter Hijabi Belle, är enligt företagets hemsida ”En docka som omfamnar identitet och tillhörighet”. Men inte bara det. Hijabi Belle är ” Mer än bara en docka”. Hijabi Belle är en ”förebild” som ”med sin graciöst draperade hijab, varma bruna ögon och strålande leende är en hyllning till tro, kultur och självförtroende – skapad för att ge barn möjlighet att omfamna vem de är”.

Skapad för att ge barn möjlighet att omfamna vem de är? Jo jag tackar. Under hela inslaget i TV4 varken ifrågasätts eller problematiseras det faktum att en docka som föreställer ett barn marknadsförs klädd i heltäckande abaya och hijab. Förutom Hijabi Belle finns också den svarta dockan Baby Selam i repertoaren. Till Baby Selam och sig själv kan man köpa ”matchande hårband”. Något säger mig att det inte dröjer länge innan man kan köpa en matchande slöja till sig själv och Hijabi Belle.

Det är givetvis inget fel på att barn vill klä sina dockor i olika kläder. Vill man ta på sin docka en hijab är det lätt att knyta en scarf runt den. Vilket barn som helst kan välja att ta på sin docka en schal eller hijab och det oroar mig inte.

Det som oroar mig är vad som händer med barnet som också tycker det är roligt att ta av Hijabi Belle hennes slöja.

Linnea Klingström