I tisdags mördades 32-årige Christian Zedig på en bar i Köpenhamn. Zedig, klädd i svensk matchtröja, var polis och besökte vårt grannland för att titta på Norges VM-match mot Elfenbenskusten. Dansk polis söker en man med afrikanskt ursprung, som misstänks för mordet.  

Mordet på Christian Zedig för tankarna till två andra mord på svenskar som klätt sig i svenska färger.

Fem år på dagen innan tisdagens mord sköts polismannen Andreas Danman ihjäl i tjänst i Göteborg av somaliern Sakariye Ali Ahmed. I ett gripande reportage i Polistidningen berättar Danmans storebror tillika poliskollega Johan Herrström om livet efter mordet på sin bror.

Två år senare hände det igen. Den 16 oktober 2023 mördades två svenskar och en skadades i ett terrorattentat i Bryssel under EM-kval i fotboll. Även dessa var klädda i gulblått. Gärningsmannen, den illegale invandraren och tunisiern Abdesalem Lassoued dödades av polis i samband med dådet. I en video uppgav Lassoued att han mördade dem ”för att det var svenskar”. 

För bara några årtionden sedan hade tanken varit absurd: att svenska män skulle riskera att bli måltavlor därför att de var svenskar. I dag är det inte längre så. I Bryssel uttalade terroristen själv motivet. Andreas Danman mördades för att han representerade det svenska våldsmonopolet. Det är ännu oklart om Christian Zedig mördades på grund av sin svenska landslagströja. Oavsett vad utredningen i Köpenhamn visar, illustrerar händelserna en förändring som visar att svenskheten har blivit något som väcker hat.

Mot hatet mot Sverige hjälper inga ljusmanifestationer eller fritidsgårdar. Det spelar ingen roll hur lågaffektivt polisen bemöter antisocialt dominansbeteende. Inte heller hur stora bidrag man delar ut, i hopp om att ekonomiskt välstånd skulle råda bot på hatet. Flygplanskaparna den 11 september 2001 kom från ekonomiskt stabila förhållanden, men flög ändå in i World Trade Center. Den vänsterliberala teorin om att ekonomisk otrygghet leder till brott är inte bara falsifierad, utan också ett hån mot den svenska arbetarklassen.

En anledning till att Sverige har svårt att hantera hat är för att vi saknar gemensamma måttstockar för godhet och ondska. Svenska kyrkan, som en gång lärde svensken att identifiera och orientera sig efter det goda, tappade kompassen i samband med att den liberaliserades under förra århundradet. Kyrkan slutade prata om ondskan som alla människor är mottagliga för, men som tyglas genom tron. I stället började man beskriva ondska som en slags samhällsstruktur, där man skuldbelade omständigheterna och kontexten för lagöverträdelser. Vi ser spår av detta idag bland myndigheter som Kriminalvården, där människor som ofta omsatt ondska i handling ska vårdas, inte straffas.

Okunskapen om godhet och ondska har gjort oss blinda för när andra utövar den mot oss. Kanske kommer den danska polisutredningen fram till att det inte var ett medvetet hatbrott. Men faktum kvarstår: en svensk småbarnspappa är död efter att ha blivit ihjälslagen medan han bar Sveriges färger. Med det blir Christian Zedig en del i ett mönster av attacker mot just svenskar i nationens färger, och ytterligare en i raden av svenska martyrer.