”Jag skulle inte fixa att ha en man i mitt liv”

Demografiska förändringar är historiens kanske mäktigaste havsströmmar. Men precis som verklighetens havsströmmar är de svåra att se från ytan. De är revolutioner i slow motion. Jag vill ändå påstå att en sådan revolution tog sin början 2016. Då blev det tillåtet för ensamstående kvinnor att skaffa barn via inseminering. 

Man kan ju fråga sig varför det tog så lång tid. Enligt SCB lever nästan vart femte barn i ett hem med en ensamstående förälder. Nog är detta inte direkt bra, då det är svårt att vara ensamstående mamma. Men uppenbarligen fungerar det. Det var länge sedan en sådan situation ledde till social utfrysning, fattigdom, och kanske till och med döden för både mor och barn. 

Tidigare blev ensamstående mammor just ensamstående mammor på grund av olyckor, som att deras slusk till karl övergav dem eller att denne betedde sig så illa att kvinnorna tvingades sparka ut honom. Men den nya trenden är alltså att kvinnor avsiktligt gör sig till ensamstående mammor via inseminering. 

Jag har fått ett gott intryck av de kvinnor som har tagit det här beslutet. De verkar vara välorganiserade, framgångsrika, professionella och tuffa, och har sett till att skaffa sig sådant som fast jobb, förstahandskontrakt, utbildning och ett sparkapital. Jag tror att de mestadels kommer att klara sig bra. 

Men frågan är – varför gör de detta val? Ibland finns det naturliga förklaringar, såsom homosexualitet eller att ens man dött och den biologiska klockan tickar. Men långtifrån alltid. Är det så svårt att få tag på en man? Självklart inte. Problemet är nog snarare att många kvinnor upplever att det är svårt att hitta en bra man. 

Det som fick mig att skriva den här texten var ett besök på Nordiska museets utställning ”Nordbor”. I slutet av utställningen fanns olika berättelser från moderna svenskar, bland annat från en kvinna som valt att skaffa sig barn via inseminering utan man. Det hon sa var smått chockerande: ”För min del är jag en mycket bättre mamma om jag bara har barnen att ta hand om. Jag skulle nog inte fixa att ha en man i mitt liv samtidigt”. En man är alltså inte längre någon som tar hand om kvinnan, utan någon som tas om hand av kvinnan!

Men det kanske mest tragiska med detta uttalande är inte att jag anser det falskt. Tvärtom tror jag det ligger mycket i det. Som sagt verkar de kvinnor som väljer att skaffa barn utan partner vara kompetenta och erfarna – de kan antas veta hur tillgången på högkvalitativa män ser ut.

Nu ska vi inte vara för kategoriska här. Självklart finns det gott om ansvarsfulla och kapabla män som i detta nu gör sin plikt för sina kvinnor och barn. Hundratusentals sådana. Och det finns ytterligare miljoner som har gjort det i det förflutna, eller kommer att göra det när de blivit äldre, eller skulle göra det idag bara de fick chansen. 

Men även om få kvinnor uttrycker sig så drastiskt som kvinnan på Nordiska museet så finns det en tydlig underton i trenden för kvinnor att skaffa barn på egen hand – bra män är sällsynta. 

Det är ingen hemlighet att unga män i hela västvärlden har problem. De får sämre betyg, och fler kvinnor går vidare till högre utbildning. Som grupp tjänar män fortfarande mer än kvinnor, men skillnaden drivs främst av äldre åldersgrupper där kvinnor har lämnat för att ta hand om barn. (Jag rekommenderar alla att läsa ”Den mjuka staten: Feminiseringen av samhället och dess konsekvenser, av Catharina Grönqvist Olsson och Erik J. Olsson). 

Datorspel och porr tar upp alltför mycket tid. Manliga dygder som mod, äventyrslystnad och styrka börjar hyvlas ned redan på dagis av fröknarna. Det påstås att pojkar ”mognar senare”, när det snarare handlar om att pojkar är pojkar. Flumskolan slår särskilt hårt mot pojkar som behöver mer disciplin. Budskapet att allt i världen från krig till klimatförändringar är männens fel, särskilt vita heterosexuella sådana, hamras in. 

Jag önskar de kvinnor som väljer att inseminera på egen hand all lycka och välgång. Förhoppningsvis kan de uppfostra en ny generation män som kvinnor kan respektera och anse värda att bilda familj med. Förslagsvis genom att uppfostra dem till att vara just sådana. Om kvinnor vill att det ska finnas män i samhället måste de också uppfostra sådana.

Jakob Sjölander