Michael Diamant: Så kan folket vinna över arkitekterna

Med ordval som “kunskapsförakt” och “populistiskt arkitektur” ondgjorde sig sig arkitekturkritikern Mark Issit nyligen i Bohusläningen över att Uddevalla kommun valt att gå vidare med ett klassiskt stadsbyggnadsförslag. Tävlingen avsåg en centrumnära tomt med stor potential att bli en förlängning av innerstaden. Att ingen modernistarkitekt var med i den beslutande juryn fick Mark Issit till och med att anse att hela tävlingen skulle ogiltigförklaras.

Kontrasten kunde inte vara tydligare mot Uddevallaborna som på kommunens Facebooksida mangrant hyllade den styrande majoriteten M, SD, KD och UP:s val. Känslan bland medborgarna kunde enkelt summeras som ett lyckorus: att något nytt också kunde vara vackert!

Det kan tyckas märkligt men sådan ser arkitekturstriden ut i dagens Sverige. Å ena sidan Arkitekturupproret och den överväldigande delen av allmänheten som önskar klassiskt vacker och uttrycksfull arkitektur. Å andra sidan nästan hela arkitektskrået och arkitekturjournalister såsom Mark Issit som vill ha dystopisk “nyskapande” lådmodernism.

Mark Issit själv bor föga förvånande i ett klassiskt hus i klassiska kvarter, vilket även är den vanligaste boendeformen bland Sveriges lådarkitekter. Att den arkitekturideologi de förespråkar är ihålig märks lika tydligt på att de aldrig vill diskutera arkitektur. I stället söker de omedelbart likställa den vanliga människans önskan om skönhet med populism eller fascism och karaktärsmörda den som vågar säga emot. Jag har vid det här laget tappat räkningen på hur många gånger jag behövt nämna mina mördade judiska släktingar när jag förordat klassisk arkitektur i debatt. 

Ohederligheten är total och det är lätt att bli radikaliserad av den rena illvilja som dessa människor visar. För än så länge är de klassiska nybyggena fåtaliga i Sverige. Men vid varje tillfälle som det faktiskt har byggts klassiska hus har kulturjournalister sökt skriva ned projekten. Tjänstemän har försökt sätta grus i maskineriet och Sveriges arkitekter ondgjort sig över populism (läs demokrati).  

För syvende och sist handlar det om människors boendemiljö. Vad är det för värdegrund som styr dessa arkitekter, tjänstemän och kulturskribenter när de med näbbar och klor vill tvinga människor att bo i avsiktligt gestaltad fulhet? Om det inte duger åt dem själva, varför ska då vanliga människor behöva lida?

Som det är nu är det bara de rika som har råd att bo i de eftertraktade klassiska husen medan alla andra är hänvisade till olika grader av modernistisk fulhet. Men även de som lyckats komma över ett av de vackra klassiska husen får se det offentliga rummet förfulas alltmer av det ena insprängda “kreativa” projektet efter det andra. Det är som om det råder en tävlan bland Sveriges arkitekter att vara minst populistisk och att gestalta så avskyvärt att absolut ingen uppskattar det nya som byggs. Sedan skriver journalister som Mark Issit om hur djärvt det nya är och stämplar alla som tycker annorlunda som kunskapsföraktande bakåtsträvare.

Men mitt i allt detta finns det nu för första gången ett ordentligt hopp för arkitekturen i Sverige. Allt fler politiker har insett att det faktiskt är kommuninvånarna de ska tjäna och ingen annan. Eftersom folk i allmänhet i undersökning efter undersökning överväldigande föredrar att nyproduktion ska vara klassisk har kommuner som Lidingö, Upplands Väsby och nu Uddevalla börjat kämpa för bättre arkitektur. Det är en utveckling som är kommunalpolitiskt smart eftersom politikerna gör sig populära hos kommuninvånarna och den här rent politiska dynamiken kan faktiskt bidra till att tvinga fram den förändring de allra flesta av oss vill se. I det långa loppet handlar det om att återta stadsplaneringen och att tillämpa samma holistiska syn som tidigare i historien när det gäller att skapa vackra och människovänliga byggda miljöer. 

Mark Issit och hans åsiktsfränder kanske inte blir så glada, men vi andra kanske äntligen kan få bli det i stället.

Michael Diamant är en av flera talespersoner för Arkitekturupproret och har i flera år opinionsbildat för en återgång till en vackrare och mer människovänlig arkitektur.