Prenumerera
Våren har gjort sitt intåg med ljusa kvällar, sopade gator och milda vindar. Jag putsar fönstren rena från vinterns vita damm och lyssnar på radio. Det spelas svensk pop. Håkan Hellström sjunger om studenter och spårvagnar. Veronica Maggio om öppna fönster och brustna tonårshjärtan. Musiken tonar ut för ett nyhetsinslag och presentatören gör en tapper allitteration från Maggio till MAGA.
Make America Great Again är ett uttryck som ofta använts av Donald Trump. Bakom uttrycket har också bildats en rörelse, MAGA, som bygger på tron att Amerika en gång var ’Great’ men att så inte längre är fallet. Samtidigt ska detta gå att vända tillbaka genom att föra en politik som sätter Amerika först.
Säga vad man vill om MAGA, men det är i mina ögon behjärtansvärt att vara nationalist. I stora delar av världen är det dessutom en självklarhet att vara det. Tyvärr har det inte varit någon självklarhet i Sverige de senaste årtiondena, och är inte heller idag, även om det så sakteliga går åt rätt håll. I dag får vi sona för den tidigare mycket anti-nationalistiska politiken genom bland annat ökad brottslighet och förekomst av parallellsamhällen.
Åter till Trump och radions nyhetsrapportering. Som ett led i sitt projekt att göra Amerika stort igen har Trump infört omfattande importtullar gentemot omvärlden. Dessa tullar påstås kunna både finansiera delar av statsapparaten, förmå tillverkare att flytta produktion till Amerika och jämna ut bytesbalanser mellan Amerika och omvärlden. Det återstå att se vilka, om några, av dessa mål som uppnås.
Börserna runtomkring i världen är inte överlyckliga över Trumps politik. När nyhetsinslaget övergår till popmusik igen tittar jag nervöst på mitt fondkonto. Röda siffror och minusposter besannar min farhåga. Även jag är drabbad. Jag skickar lite oroligt ett sms till min make på temat att vi väl har så vi klarar oss. Det är ju trots allt hans ansvarsområde. Som den goda make han är ger han lugnande besked. Jag återgår till mina sysslor tryggt förvissad om att det där får vara hans huvudvärk om han nu skulle glida på sanningen.
Det går någon dag och min make för tullarna på tal och det kaos som följt. Han sympatiserar med tanken att sätta sitt eget land först, men har aldrig kallat sig nationalist. Han säger att han är besviken på Donald Trump. Jag lyssnar med ett halvt öra. Visserligen är jag en vän av att sätta sitt eget land först, stolt nationalist till och med, men när han ska börja prata om ekonomi har jag svårt att hålla fokus. Det är inte min grej helt enkelt.
I nästa mening säger min make att han känner sig sjukt nationalistisk och vill handla svenskt så långt som möjligt från och med nu. Helt plötsligt har han min fulla uppmärksamhet, för det är ord jag inte är van att höra. Han känner sig... nationalistisk.
Jag får en varm känsla inombords. Det kanske finns hopp trots allt. Tydligen föder nationalism i ett land, nationalism i andra länder. Det är det här jag har hoppats på, att även min make ska känna sig nationalistisk. För det är precis som Veronica Maggio sjunger: ”Finns det en så finns det flera”. Jag finner mig resten av dagen nynna på studentsången från 1852 med text av Herman Sätherberg. Raderna ”Den ljusnande framtid är vår” upprepas otaliga gånger, för det är precis så det känns!
Linnea Klingström,
Kulturvetare och andra vice ordförande i föreningen Gimle
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
