Prenumerera
Religiösa rörelser erkänner inte alltid att de är sådana. Istället påstår de sig vara grundade i sunt förnuft eller till och med vetenskap. Ta antroposofi, Christian Science, eller scientologi som exempel. På senare år har det bästa exemplet på detta varit transrörelsen.
Vad tror transaktivisterna på? Det är en komplicerad fråga. Transrörelsen har inte den sofistikerade teologi eller de tydliga trosbekännelser exempelvis kristendomen eller islam har. Detta är fullt förståeligt då, transrörelsen är en ung och decentraliserad religion. Vad som krävs för att bli accepterad i transrörelsen (och vad som kan få en utesluten) är vagt. Det här är mitt eget försök att reda ut begreppen:
De transtroendes viktigaste doktrin är att det inom varje människa finns något som liknar en "själ", och att denna själ har ett kön.
Att människor har själar är en vanlig tro, och som delas med många andra religioner och även med många som kallar sig ateister. Inte heller är det unikt att påstå att själen har ett kön, islamiska och kristna tänkare har diskuterat detta fram och tillbaka. Hinduer och buddhister brukar å andra sidan tro att själar kan återfödas både som män och kvinnor, vilket antyder att själarna själva inte har kön.
För transkulten är själens kön helt central. Men enligt de troende så överensstämmer själens kön inte nödvändigtvis med den fysiska kroppens kön. En manlig själ kan alltså födas i en kvinnlig kropp, och en kvinnlig själ i en manlig kropp.
Själarna kan ha långt fler olika kön än bara man och kvinna. Detta skapar en stor mängd så kallade "könsidentiteter". Exempelvis: polygender, bissu, intergender, muxe, queer, pangender, och så vidare. (Klicka HÄR för en lista). Det finns också själar som saknar könsidentitet överhuvudtaget.
En viktig fråga rör om (och hur mycket) könsidentiteten kan ändras över tid. Vissa transpersoner identifierar sig uttryckligen som "genderfluid", alltså att de har en instabil könsidentitet.
Människor kan uppnå pålitlig kunskap om sin egen könsidentitet. Ibland kan detta vara svårt och ta lång tid. Många personer nås inte av denna uppenbarelse förrän efter många decennier på denna jord.
Det finns en klar spänning mellan denna doktrin och den föregående, angående möjligheten att den könade själen ändrar på sig. Vissa transpersoner är mycket bestämda med att deras könsidentitet aldrig kan ändras, och att det är en förolämpning att ens undra över det. Andra menar det exakt motsatta, och säger uttryckligen att deras könade själ ändrar sig, eller till och med har flera olika könsidentiteter på samma gång.
Trots denna förvirring hävdas det oftast att när man väl uppnått sann kunskap om sin själs könsidentitet så kan man omöjligt ha fel. Ungefär som när en person drömmer så kan hen tro att hen är vaken, men när hen är vaken så kan hen inte tro att hen drömmer.
Detta ska även gälla barn. Barn, som kanske inte vet, säg, vem som är statsminister i Sverige, eller hur man bokar en tågbiljett, eller som aldrig lagat en måltid åt sig själv, eller spenderat en timme utan vuxen övervakning, förväntas alltså vara fullständigt pålitliga när det gäller den egna könsidentiteten. Och konsekvenserna av densamma.
Trots denna doktrin finns det gott om exempel på hur folk har ändrat sitt beslut att leva som trans, att "detransitionera". Dessa blir då kättare.
Den sista av transreligionens grunddoktriner är behovet av bekräftelse. Det kränker den könade själen om inte omgivningen accepterar den. Detta leder till stor psykologisk smärta, som ofta antas resultera i självmord. Genom att inte acceptera transpersoners könsidentitet så driver man dem i döden.
Detta är den största konfliktyta mellan de transtroende och resten av samhället. Konflikten tar sig uttryck i sådant som att andra måste använda "rätt" pronomen för transpersonen, eller att transpersoner måste tillåtas använda "rätt" badrum eller delta i "rätt" könskategori vid idrottstävlingar. Och – naturligtvis – kirurgi.
Transreligionen är naturligtvis inte den enda religion som kräver underkastelse från de otrogna. Men kravet är speciellt starkt här på grund av denna själens behov av bekräftelse. I kombination med doktrin 3 om den absoluta vetskapen om vilket kön själen har, så förklarar detta också varför man insisterar på att även barn ska genomgå oåterkallelig kirurgi.
Trots de uppenbart religiösa tendenserna i transrörelsen så insisterar de troende ofta på att det handlar om objektiv verklighet. I stora delar av samhället accepteras detta också, vilket aldrig skulle göras för mer etablerade religioner. Ta exempelvis könsstympning av den typ som praktiseras i Mellanöstern och på Afrikas horn, som trots att det är ett långt mindre radikalt ingrepp inte alls har samma stöd som transrörelsens kirurgi.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
