Erik Hagström: Avlusning nödvändig – Vänsterpartiets somaliske kryssraket visar varför det behövs

Vänsterpartiets somaliske kryssraket Mohamed Ali bör såklart inte sitta i riksdagen. Inget talar dock för att han kommer avsäga sig sin riksdagsplats. Och inget talar för att Vänsterpartiet skulle våga kasta ut honom från partiet. En vilde på sitt konto redan innan mandatperioden ens på allvar kommit igång är det sista V behöver.

När det månaderna innan valet avslöjades att Vänsterpartiet har en imponerande oförmåga att hålla sina vallistor rena från Hamassympatisörer och antisemiter hävdade Nooshi Dadgostar nonschalant att de V-politikerna ändå inte stod på så kallad “valbar plats”.

Sedan kom de somaliska kryssraketerna. Med full fart! Det mest iögonfallande exemplet är Mohamed Ali från Borlänge.

Man brukar lite skämtsamt säga att riksdagen är ett tvärsnitt av det svenska folket. Det är ett fint sätt att säga att inte alla riksdagsledamöter är genier. Att de inte är det är på det stora hela positivt. Allmogedemokrati, eller kalla det vad ni vill, men den svenska politiska kulturen är hursomhelst att föredra framför många andra jämförbara länders motsvarigheter.

En uppenbar fördel är att vi i vår riksdag har poliker som representerar även personer som lever under svåra omständigheter. De representanterna känner sina väljares utmaningar och problem. 

Trots massinvandringen finns det fortfarande inget sådant tvärsnitt som skulle resultera i att bedragare som Mohamed Ali gavs plats i Sveriges riksdag. Det krävdes ett så bisarrt parti som V för att göra hans entré dit möjlig. Bedragare förtjänar emellertid ingen representation i vårt högsta beslutande organ.

Vänsterpartiets kryssraket Mohamed Ali har under tio års tid låtit bli att betala underhåll till sitt eget barn, CSN-återkrav, lån, böter, SL-avgifter och företagsskulder. Därtill fick han skuldsanering, men den chansen tog Ali inte heller.

Det är svårt att dra någon annan slutsats än att han verkligen inte ens försökt göra rätt för sig, trots otaliga chanser att visa vilja till det. 

Ett civiliserat samhälle ska ge människor möjlighet att göra om och göra rätt. Sverige har gett Mohamed Ali fler möjligheter till det än han tycks förtjäna. När han har lovat bot och bättring verkar det endast ha gjorts i syfte att kunna fortsätta utnyttja vår givmildhet.

Det är just den attityden som många svenskar med rätta nu reagerar på.

Lägg därtill tveksamheterna som framkommit om Alis process för att bli svensk medborgare. Det mest anmärkningsvärda är kanske att Ali så sent som 2024 nekades svenskt medborgarskap, med hänvisning till att hans levnadssätt inte bedömdes vara tillräckligt hederligt. Två år senare hade han ändå fått medborgarskapet, trots att hans vandel knappast förbättrats nämnvärt.

Buggar i programmering och systemutveckling är en träffande liknelse för Sveriges migrationspolitik. Många av de senaste årens reformer har handlat om att hitta buggarna och försöka åtgärda, det vill säga som det kallas: avlusa.

På grund av den ansvarslösa invandringspolitiken har även andra "buggar" uppstått i våra system, som tidigare fungerade bra. Exempelvis välfärden och skolan.

Det mest uppenbara och brådskande har varit att programmera om invandringspolitiken för att stoppa inflödet. Men i och med valet 2026 har det blivit tydligt att det finns buggar även i vårt lands innersta demokratiska väsen: våra folkvalda församlingar och kryssraketers väg dit. 

Buggar åtgärdas bäst med avlusning, vilket i det här fallet vore att Mohamed Ali lämnade riksdagen, och gärna även vårt land. Den som inte håller med om att en rimlig åtgärd därvidlag vore att Ali lämnade riksdagen, får gärna protestera högt och tydligt. Det vore intressant att höra er argumentation. Ännu har jag inte hört ett rimligt argument för varför han ska sitta i Sveriges riksdag. Eller ens få dela land med oss. 

Om Mohamed Ali över huvud taget brydde sig om Vänsterpartiets väl och ve hade han såklart avsagt sig sin riksdagsplats redan. 

Bli dock inte förvånade om Ali om några månader väljer att lämna Vänsterpartiet, men håller fast vid sin plats i riksdagen.

Så länge han klarar av att leva upp till riksdagens ganska lågt ställda krav på närvaro kan han fortsätta få sitt arvode. Men han slipper åtminstone då gå på tråkiga utskottsmöten och V:s partiinterna sådana.

Det låter nog som en ganska schysst och rimlig lösning för den somaliske kryssraketen. Vi är dock många som kommer ha svårt att tycka synd om V-väljare som trots det kommer behöva ha honom som en av sina representanter i riksdagen. Ni bäddade ju för det här. 

Erik Hagström