RFSL har fel – MP och V har sämst hbtqi-politik

Ingen torde vara förvånad över att RFSL återigen rankar Sverigedemokraterna som sämsta parti i hbtqi-frågor (RFSL använder den terminologin). Att SD var det enda riksdagsparti som inte bjöds in till RFSL:s årliga partiledardebatt är inte heller det något nytt.

Det är i sammanhanget lika lite uppseendeväckande att RFSL i sin Valrapport ger Miljöpartiet och Vänsterpartiet i det närmaste perfekta betyg. Hur RFSL landar i alla ovan beskrivna positioner är däremot intressant. Och det säger mycket om RFSL:s förvridna perspektiv.

I sin Valrapport bedömer RFSL partiernas ställningstaganden i frågor som rör sexualundervisningen, ett tredje juridisk kön, könstillhörighetslagen, och så vidare. Granskningen är dock bredare än så. RFSL väger inte bara in parametrar som handlar om hbtqi-personers rättigheter. Även migrationspolitiken vägs in.

De partier som står för en stram migrationspolitik får sämre hbtqi-betyg av RFSL. Mest kreativt blir RFSL när Tidös vandelsreform inkluderas i bedömningen. RFSL:s förklaring till varför vandelsfrågan enligt organisationen är relevant i sammanhanget avslöjar att kritiken främst rör Tidös migrationspolitik och inte de partiernas hbtqi-politik.

Så här motiverar RFSL varför vandelslagstiftningen ingår i hbtqi-granskningen:

“Omfattande kritik har riktats mot förslaget för att det kommer leda till godtyckliga bedömningar, då bristande vandel är otydligt definierat vad det kan röra sig om, vilket leder till rättsosäkerhet.

Beslutfattare får därmed utrymme för att utgå vid bedömningar från egna moraliska övertygelser och fördomar, vilket särskilt kan komma att drabba hbtqi-personer som blir föremål för bedömning.”

Möjligtvis ser RFSL en risk för att någon intolerant surgubbe vid Migrationsverket i framtiden kommer vilja utvisa homosexuella endast på den grunden? Det är självfallet ett fullständigt osannolikt scenario, men kanske inte om man väljer att se spöken mitt på ljusa dagen.

Egentligen gör RFSL rätt i att inkludera även migrationspolitiken i sin hbtqi-granskning. Dock inte på det sättet som organsationen har valt att göra det på.

Det största hotet mot hbtqi-personers trygghet i Sverige är att vi har haft en hög invandring från länder där sexuella minoriteter knappast står högt i kurs. Terrordådet mot Pride i Berlin är en brutal påminnelse om hotet. Det var som bekant inte heller världshistoriens första islamistdåd riktat mot hbtqi-personer.

Utredningen efter terrordådet på Drottninggatan 2017 visade att Rakhmat Akilov sökte på internet efter gayklubbar i Stockholm som potentiella mål under sin terrorplanering.

Det är den verkligheten RFSL väljer att blunda för. Trots att Sverigedemokraterna inte bjöds in till partiledardebatten lyckades emellertid inte RFSL:s ledning helt undvika att hotet från islamismen debatterades. Men det gjordes inte på RFSL-moderatorernas initiativ. KD-ledaren Ebba Busch lyfte i debatten Vänsterpartiets uppenbara problem med just terrorromantik i sina led. Nooshi Dadgostar hade inget bra svar till Busch i sak, så hon drog till med att “debatten har spårat ur” och att Busch gjort det till en “pajasdebatt”.

En av moderatorerna, RFSL:s generalsekreterare Felix König, nämnde terrordådet i Berlin, men han sade inget om vilka drivkrafter som låg bakom dådet. På honom lät det som att den förvärrade hotbilden mot hbtqi-personer endast beror på högerextremism. König berörde Forum för levande historias studie som visar att toleransen för sexuella minoriteter har minskat bland unga. Vad han däremot inte nämnde är att intoleransen, enligt samma studie, är mycket högre bland unga med utrikes bakgrund än de med inrikes bakgrund. Förmodligen passade det inte in i RFSL:s vänsterpräglade synsätt.

Viktigare tycks vara att beskriva Tidöpartierna som reaktionära än att informera om reella hot. Det ska dock inte uteslutas att RFSL är så naivt, eller förvirrat av postmodernt snömos, att organisationen helt enkelt inte förstår bättre. RFSL:s engagemang för Palestina, vars styren verkligen inte gjort sig kända för tolerans mot sexuella minoriteter, är ytterligare ett tecken på att det finns en del mental villervalla.

Den dominerande ideologin i västvärlden bygger i hög grad på föreställningen att individens frihet bör vara så långtgående som möjligt. Svenskar, framför allt på vänstersidan, tror att det är en längtan till möjligheten att anamma den livsstilen som driver migranter till Sverige.

Problemet är att det snarare har varit bidragsutbetalningar som har lockat. Individens frihet att leva som den vill är dock något som motarbetas bland många invandrargrupper. Via hedersförtryck inom familjen eller ibland med ännu aggressivare och våldsammare metoder riktat mot hela vårt samhälle.

För att långsiktigt värna ett öppet och tolerant samhälle behöver Sverige föra en stram migrationspolitik under många år framöver.

RFSL är inte mycket mer än en propagandamaskin mot Tidöpartierna. Att organisationen nästan uteslutande finansieras med diverse statliga bidrag bör vara något för Tidöpartierna att åtgärda om väljarna ger dem förnyat förtroende den 13 september.

Erik Hagström