Markus Allard: Svenska kommuner borde inte få köpa konst

Markus Allard: Svenska kommuner borde inte få köpa konst
Publicerad den

I mitt senaste avsnitt på Riks avhandlar jag konstinköp i offentlig sektor. Vi går en rundvandring i Örebro och tittar på ”konstverk” som den Flytande moderkakan, Trashögen och det Kromade äppelskruttet.

I Örebro kommun och Region Örebro län brukar man snitta på cirka 10 miljoner var i konstinköp.

Vi har 21 regioner och 290 kommuner i Sverige. Ponera att varje region köper konst för i snitt 10 miljoner per år och varje kommun (alla är ju inte lika stora som metropolen Örebro) köper konst för 2–3 miljoner. Då kommer vi snabbt upp i miljardsummor. Per år. Ännu mer så om vi adderar de kommunala och regionala bolagen.

Utöver det brukar politiker och chefstjänstemän gilla att anordna konstutställningar då och då, vilket ytterligare ökar kostnaderna.

Varför är det ett problem?

  1. Det är dyrt och en dålig prioritering – det förutsätter att man tar pengar från något annat. Samtidigt som kommuner och regioner köper in konst lägger de så kallade ”sparkrav” på kärnverksamheterna. Vård, skola, omsorg – alltså människor – blir lidande. Det handlar om våra skattepengar.
  2. Konsten är dessutom ful, absurd och sällan omtyckt. Flytande moderkakor i vatten, en hög med trasor, en flotte av skrot. Alla vet vilken typ av åbäken jag talar om. Det tycks dock vara ett krav från etablissemanget, det härskande klägget, att ”konsten ska provocera”. Samma individer brukar dock inte gilla om någon ritar en viss profet eller eldar upp en viss bok. Konsten ska provocera den produktiva befolkningen, kläggets föraktade försörjare och fiender – alltså folket.
  3. Konsten är nästintill omöjlig att värdera. Vad är ett rimligt pris för en hög med mattor? 20 000 kr, 250 000 kr, eller 1,6 miljoner kr? I Örebros fall är det 1,6 miljoner. Varför måste det kosta så mycket? Hade konstverket varit lika värdefullt om exempelvis skolbarn producerat det? Troligtvis inte.
  4. Skulle vi inte lika gärna kunna köpa in konst, men till en mycket billigare penning? Eller till ingen penning alls, där människor frivilligt får ställa ut? Jag har i kommunfullmäktige försökt få igenom ett kompromissförslag om att låta skolbarn ersätta Örebros Open Art, en utställning politikerna bränner 13 miljoner på årligen. Det hade inte behövt kosta ens en miljon. Alla andra partier röstade ner vårt förslag.
  5. Den kriminella potentialen: Just eftersom konsten inte går att värdera är det ett ypperligt sätt att tvätta pengar, och det föreligger därmed en korruptionsrisk i Sveriges offentliga konstinköp. Alla konstinköp behöver dock inte vara länkade till kriminalitet. Merparten har nog snarare att göra med sedvanlig kläggideologi och folkförakt. Men likväl är det en bransch som inte granskas lika hårt som andra inköp till offentlig sektor.

Oavsett vad finns det inget argument för varför vi ska fortsätta slösa dessa miljardbelopp på vansinnesinköp.

Argumentet om att ”konstnärer inte kommer kunna försörja sig” rymmer lösningen i sin problemformulering. Om en konstnär producerar konst som inte efterfrågas så behöver man väl inte gå längre? Problemet är ju per definition redan löst. 

Markus Allard,
partiledare för Örebropartiet

Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Populära artiklar

No stories found.
logo
Riks
riks.se