Europas väg mot totalitarism – Michael Shellenberger varnar för den nya censurstatens framväxt

När Michael Shellenberger – amerikansk journalist, författare och en av de mest högljudda kritikerna av den växande censurapparaten i västvärlden – talar om Europa, gör han det med en blandning av oro och vrede. Under en intervju vid MCC Fest i Ungern drar han paralleller mellan utvecklingen i EU och de mardrömslika scenarier som George Orwell skildrade i sin dystopiska klassiker 1984.

Shellenberger, känd för sin roll i Twitter Files-avslöjandena och sina uppmärksammade böcker om energipolitik, migration och ”censur-industrial-komplexet”, menar att Europa står på randen till en ny form av totalitarism – inte genom tanks och soldater, utan genom lagar, digital övervakning och en systematisk tystnadskultur.

"Ett verkligt totalitärt projekt växer fram i Europa"

"Jag är verkligen oroad över Europa. Det vi ser växa fram är ett verkligt totalitärt projekt", säger Shellenberger. Han pekar på hur EU och dess medlemsstater allt mer använder sig av lagstiftning och juridiska processer för att kväsa oppositionella röster.

"Vi ser det i Storbritannien med Online Safety Act, i EU med Digital Services Act. Små kommittéer av partilojala ’experter’ får makten att avgöra vad vi får läsa och höra på nätet. Det är ingenting annat än censur. Vi borde kalla det vad det är: Digital Censorship Act."

Shellenberger menar att detta inte är isolerade incidenter, utan en medveten strategi. Han påminner om att EU i praktiken hindrade en presidentkandidat i Rumänien från att delta i en valomgång, och att Frankrikes Marine Le Pen nu riskerar samma behandling inför nästa presidentval. I Tyskland har regeringen öppet diskuterat att kriminalisera det konservativa partiet AfD.

”Vi såg samma sak i USA mot Donald Trump – försök att stoppa honom juridiskt, istället för att möta honom politiskt. Det är exakt samma spelbok som nu används i Europa.”

En demokratisk fasad – men en totalitär verklighet

För Shellenberger är det uppenbart att EU:s demokratiska fasad döljer en helt annan verklighet. När nederländske Geert Wilders vann valet nekades han ändå möjligheten att bli premiärminister. När Ursula von der Leyen överlevde en misstroendeomröstning trots allvarliga korruptionsanklagelser skickade det en signal till Europas medborgare: systemet skyddar alltid sig självt.

”Människor röstar, gör sin demokratiska plikt – men får tillbaka en totalitär stat. Frågan blir: vad gör man då?” säger Shellenberger.

Hans svar är enkelt: motstånd. ”Man måste agera som om livet hänger på det. Gå ut på gatorna, ställa upp i val, driva kampanjer. Men framför allt måste man försvara det mest grundläggande: yttrandefriheten.”

NGO-industrin – en dold maktapparat

En annan del av det som Shellenberger kallar ”censur-industrial-komplexet” är den enorma NGO-sektorn i Europa. Han beskriver hur tusentals organisationer – ofta finansierade av EU, medlemsstater eller amerikanska biståndsmedel – i praktiken fungerar som förklädda propagandamaskiner.

”När Trump stoppade USAID-stöd till många organisationer, kollapsade de över en natt. Det visade sig att det vi trodde var ’organiska rörelser’ i själva verket var statligt finansierade informationsoperationer.”

Shellenberger pekar på tyska statens miljardprogram ”Kämpa mot högern” som exempel på hur regeringar öppet politiserar sina resurser för att bekämpa en sida av det politiska spektrumet.

”Detta är inget annat än en stat som finansierar sitt eget åsiktsmonopol.”

Östeuropas motstånd mot globalismen

Intervjun ägde rum i Budapest, Ungern – ett land som ofta utmålas som ”EU:s problembarn”. Men för Shellenberger representerar Ungern något annat: ett land som fortfarande minns kommunismens skugga och därför inte låter sig kuvas.

”Det finns fortfarande ett levande minne av totalitarism i Östeuropa. Det gör skillnad. Viktor Orbán har stått emot massmigrationen och försvarat landets gränser. Han har blivit utskrattad i Bryssel – men han står fast.”

Samtidigt varnar Shellenberger för att även konservativa regeringar riskerar att begå misstag om de inskränker yttrandefriheten, till exempel genom att försöka stoppa Pride-demonstrationer.

”Om du förbjuder ett tåg blir det istället en frihetsmarsch. Det stärker oppositionen. Det är bättre att tillåta det – och sedan kritisera det.”

Digital ID – vägen mot full kontroll

En av de största farorna framåt, menar Shellenberger, är införandet av digitala ID-system och centralbanksstyrda digitala valutor (CBDC).

”Det är ett omedelbart steg in i en totalitär stat. När staten kan koppla ditt bankkonto till ditt vaccinationskort och din sociala medieprofil – då är spelet över. Det är samma modell som i Kina. Det måste stoppas till varje pris.”

”Censur bygger på narcissism”

Shellenberger beskriver många av de politiker som driver på för censur som ”narcissister”.

”De är intoleranta, tunnhudade och tror att sanningen är självklar. Men sanningen uppstår alltid i samtal, i debatt. Det vet vi. Problemet är att 30 procent av befolkningen har totalitära instinkter – de vill stänga ner meningsmotståndare. Men 70 procent är fortfarande öppna att vinna över. Där finns möjligheten.”

Han påminner om hur ”Streisand-effekten” ofta gör att försök att tysta oppositionen i själva verket leder till motsatt effekt. ”När människor ser att media undanhåller fakta – till exempel kring invandrares överrepresentation i brottsstatistiken – förlorar de förtroendet för mainstreammedia. Därför är undersökande journalistik helt avgörande.”

Väst begår ett civilisatoriskt självmord

När samtalet vänder mot de långsiktiga hoten mot Europa blir Shellenberger mörk i tonen.

”Det handlar i grunden om civilisatoriskt självmord. Att byta ut sin befolkning genom massmigration utan integration är självmord. Att göra energi dyrt och otillgängligt är självmord. Att ge upp sina traditioner och värderingar i en naiv dröm om ’öppna samhällen’ är självmord.”

Han påminner om att Europa är unikt i världshistorien: kontinenten som gav mänskligheten frihet, yttrandefrihet, demokrati. ”Det har aldrig funnits något liknande. Vi måste slåss för att bevara det.”

Till sist återkommer Shellenberger till det han ser som kärnan i hela konflikten: kampen om berättelsen.

"Makten ligger hos den som kontrollerar narrativet. Det är därför vi måste berätta en annan historia än den som eliterna driver fram. Den dominerande berättelsen är inte sann. Vårt uppdrag är att avslöja lögnerna – varje dag.”