
Den förra Europaparlamentarikern Gunnar Beck ser allvarligt på det han beskriver som en accelererande "illiberal liberalism" i väst, där yttrandefriheten i allt högre grad begränsas i namn av kamp mot "desinformation" och "hat". I denna intervju riktar han stark kritik mot den tillträdande Merz-regeringen i Tyskland och den europeiska utvecklingen i stort.
"Vad den kommande koalitionen uppenbart planerar är ett ytterligare nedslag mot yttrandefriheten. De vill begränsa yttrandefriheten bortom de restriktioner som redan finns. Vi har redan idag lagstiftning som begränsar yttrandefriheten, men det här är ett steg längre. Det är en form av ideologiskt korståg, där varje avvikelse från den officiella linjen riskerar att få rättsliga konsekvenser."
Beck menar att den nya regeringen, ledd av CDU:s Friedrich Merz, i praktiken samverkar med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i en gemensam offensiv mot det fria ordet. Von der Leyen har enligt Beck drivit denna linje i flera år med hjälp av bland annat Digital Services Act, ett regelverk som tvingar sociala medieplattformar att radera innehåll som definieras som 'hat' eller 'desinformation' enligt politiskt bestämda kriterier. Detta gör hela EU till en plattform för åsiktskontroll, menar Beck.
"Det är ingen slump att både Merz och von der Leyen kommer från samma parti och har samarbetat i decennier."
Den nya politiken består enligt Beck av två huvudspår. Det första handlar om kriminalisering av så kallat hat.
"Hat är redan definierat på EU-nivå som något som kan kränka någon i egenskap av tillhörighet till en viss social grupp. Det kan vara etniska minoriteter, sexuella minoriteter, eller till och med kvinnor som är en majoritet. Det behöver inte ens vara en explicit kommentar. En antydan, en ton, ett påstått mönster av nedsättande uttryck kan räcka för att lagföras. Vi rör oss mot ett samhälle där språklig precision inte längre spelar någon roll, utan där subjektiva känslor definierar vad som är tillåtet."
Det andra är kampen mot desinformation:
"Desinformation är allt du inte kan styrka med fullgott bevis. Om du till exempel ifrågasätter coronapolitiken och inte kan lägga fram officiella dokument som skulle hålla i rätten, riskerar du att bli straffrättsligt ansvarig. Det räcker inte med välgrundad misstanke eller kvalificerad kritik. Du måste ha förhandsgodkänd bevisning som sannolikt bara staten själv har tillgång till."
Samtidigt som regeringen vill öka kontrollen över medborgarnas yttranden, planeras en avskaffning av den så kallade Informationslagen från 2006.
"Det blir svårare att få reda på vilka grunder politiken vilar på. Då blir det också svårare att kritisera politiken, vilket i sin tur gör att mer kritik kommer att klassificeras som desinformation. Det här innebär ett tvåfrontsangrepp: först tar man bort rätten att uttrycka sig fritt, och samtidigt gör man det nästan omöjligt att få insyn i beslutsunderlagen. Ett slutet system byggs framför våra ögon."
Beck menar att utvecklingen i Europa står i tydlig kontrast till den växande konservativa våg som sveper över USA. Han pekar på den amerikanska vicepresidenten J.D. Vance och den möjliga återkomsten av Donald Trump som tecken på en geopolitisk vändning.
"Europa har blivit navet för det globalistiska motståndet mot Trump. Under hans första mandatperiod lyckades man hålla emot, men om Trump håller kursen nu, kommer Europa att få svårt att behålla sin väg. Det är något mycket aggressivt över detta motstånd. Det handlar inte längre om vanlig politisk oenighet, utan om ett ideologiskt krig. Och i det kriget verkar Europa vara beredd att offra sina egna friheter."
Han menar att mycket nu beror på utgången av det amerikanska presidentvalet:
"Om Trump lyckas och efterföljs av någon som J.D. Vance, kommer Europa inte kunna hålla kvar sin väg. De ekonomiska och diplomatiska skillnaderna mellan USA och EU är för stora. Europa har ingen realistisk chans att stå emot om USA verkligen vänder. Men det kräver att Trump håller sig stark och att han inte får en svag efterföljare."
Beck ser en särskild fara i Tysklands roll i detta.
"Tyskarna har alltid haft en religiös ådra i sitt politiska nit. De är inte naturligt liberala. De är specialister på att försvara förlorade orsaker. Det är en särskild egenskap i den tyska själen, detta oresonliga nit. De ger sig inte förrän de har kört hela systemet i botten. Vi såg det under Weimar, vi såg det under DDR, och vi ser det nu igen."
Han jämför dagens situation med tidigare tyska regimer och menar att även i ett så kallat liberalt Västtyskland finns samma tendenser till överdrivet auktoritärt styre.
"Rest assured, om och när EU kollapsar, kommer Tyskland att vara det sista landet som ger upp. De kommer försvara det till sista euron. Det är en nationell dygd hos tyskarna att hålla fast vid en linje – oavsett konsekvenserna."
Beck målar också upp ett drastiskt framtidsscenario:
"Om och när Tyskland en dag blir centrum för ett europeiskt kalifat eller om landet utvecklas till Europas första afrikanska stat – beroende på framtida invandringsmönster – då kommer Tyskland att vara det land som mest fanatiskt försvarar denna nya ordning. De kommer mata fler dissidenter till krokodilerna än någon annan stat i tredje världen. Det är en del av det tyska psyket: en ideologisk iver som, när den förenas med statsmakt, alltid riskerar att slå över i förtryck."
Intervjun med Gunnar Beck tecknar bilden av ett Europa i vägskäl. Mellan globalism och nationalism, mellan kontroll och frihet, mellan ett svagt USA under Biden och ett eventuellt nytt maktcentrum under Trump.
"Trump är vårt sista hopp. Om han misslyckas, är risken stor att vi går mot ett permanent illiberalt Europa. Men om han lyckas, kan detta bli en vändpunkt. Jag tror inte på våldsamma revolutioner, men jag tror på idéernas makt. Och just nu är idéerna som försvarar yttrandefriheten under särskilt hårt tryck. Vi måste hålla ut och hålla fast."
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.