Henrik Vinge: ”Vi förändrar hela rättsväsendet – men systemet är inte byggt för att det ska gå snabbt”

Jacob Hagnell, Riks, intervjuar Henrik Vinge (SD), ordförande i riksdagens justitieutskott.

”Det är klart att det sänker människors förtroende”

– Det korta svaret är nej – det är inte rimligt. Det är stötande. När en person som är ledare i ett kriminellt nätverk som Dödspatrullen får närmare 700 000 kronor i skadestånd från Justitiekanslern, då reagerar folk med rätta. Jag förstår det, och jag delar den frustrationen.

Henrik Vinge är tydlig i sin uppfattning. Staten ska inte betala ut stora skadestånd till personer med dokumenterade kopplingar till kriminella nätverk, även om de frias från enskilda brott.

– Man behöver göra om det här regelverket på ett sätt som gör att personer som till exempel är aktiva i gängkriminalitet inte får skadestånd i den här typen av situationer. Det arbetet är redan igång. Vi har i enlighet med Tidöavtalet satt igång ett arbete för att förändra detta, och de nya reglerna kommer att vara på plats under nästa år.

– När de väl är på plats så kommer vi att ha ett regelverk som gör det tydligt: om en person till exempel har deltagit i samma krypterade chattar som andra i nätverket, eller om det är tydligt att han är en del av den kriminella miljön – då är det också rimligt att säga att han inte ska ha rätt till statliga skadestånd, även om han inte döms för ett specifikt mord eller brott. Det handlar om att sätta ett tydligt exempel, och att återupprätta det allmänna rättsmedvetandet och förtroendet för rättsstaten.

”Systemet är byggt för att det ska gå långsamt ska bli rätt – inte för att det ska gå rätt till snabbt”

Men varför dröjer det? Varför kan man inte bara besluta om det här i riksdagen och få det att börja gälla?

– Det är den naturliga frågan som kommer. Det enkla svaret är därför att svensk statsförvaltning är inte byggd för snabbhet. Det är byggt för att saker ska bli korrekta, juridiskt vattentäta och genomtänkta. Och det är inte fel i sig. Men när man står inför den typ av samhällskris vi befinner oss i, då blir det ett problem att det tar så lång tid.

– I genomsnitt tar ett lagförslag 28 månader att genomföra. Det är alltså över två år. Och om det är ett komplicerat ärende – som detta är – så tar det ännu längre tid. Det är inte bara så att man skriver ihop ett förslag och röstar om det. Det är en hel kedja som måste igenom: först beredning, utredning, sen remiss, sen förhandling mellan partierna, sen lagrådsgranskning, och mellan de olika stegen kan det behöva ske förhandlingar mellan partierna, därefter riksdagsbehandling och sedan en implementeringsfas där myndigheterna måste utbildas i vad som faktiskt gäller. Domstolar, åklagare, JK – alla måste förstå exakt hur den nya lagen ska tolkas och tillämpas.

– Och det är där mycket av tiden försvinner. Myndigheterna vill ha marginaler. Om de säger att det tar sex månader att implementera en ny lag, då kanske det i själva verket skulle gå på tre månader – men man vill vara på säkra sidan. Därför försöker vi nu också pressa tillbaka där. Vi säger till myndigheterna: om ni tror att det går på tre månader, då ska ni försöka. Vad behöver ni för att göra det på två?

”Vi genomför den största reformen av svensk straffrätt någonsin – men många märker inte det”

Trots att frustrationen hos många väljare är stor – framför allt inom de partier som utgör Tidölaget – så menar Henrik Vinge att förändringarna faktiskt sker, och att effekterna redan syns.

– Vi håller på att genomföra en 180-graders sväng inom svensk kriminalpolitik. Det är den största rättspolitiska reformen i modern tid. Inget annat departement har haft så många lagförslag på gång samtidigt som Justitiedepartementet har nu.

– Tittar man till exempel på gängmord, så har uppklarningen ökat dramatiskt. När vi tillträdde låg uppklarningen på mellan 25–30 procent. Nu är vi uppe i 70 procent. Det är en enorm skillnad, och det är ett direkt resultat av reformer som redan är genomförda. Till exempel möjligheten att avlyssna gängkriminella utan konkret brottsmisstanke – det har gjort att man kan börja kartlägga och bevisa brott på ett helt annat sätt än tidigare.

– Botkyrka är ett annat exempel. Där säger folk själva att det inte har varit så här tryggt på 25 år. Det beror bland annat på vistelseförbudet som vi infört. Personer som ställt till med problem får helt enkelt inte längre vistas på de platser där de tidigare terroriserat sin omgivning.

På ett annat område är effekterna ännu tydligare. År 2024 hade Sverige den lägsta asylrelaterade invandringen sedan man började mäta år 1985. Så visst gör vi stor skillnad på kort tid.

”Vi förstod att det skulle ta tid – men vi måste verka inom systemet”

Många väljare – särskilt Sverigedemokraternas kärnväljare – uppger att de är besvikna på tempot. Man vill se snabba förändringar. Vinge säger att han förstår frustrationen – men är samtidigt noga med att påpeka att det inte finns några genvägar i det nuvarande politiska systemet.

– Jag förstår verkligen frustrationen. Jag känner den själv. Men det är den objektiva verkligheten att vi inte har egen majoritet. Hade vi haft 51 procent, då hade vi kunnat göra saker annorlunda. Men vi har inte det. Vi arbetar inom det parlamentariska systemet. Det innebär att man måste gå igenom alla de steg som är lagstadgade – och det är inte förhandlingsbart.

– Jag tror också att vi ska komma ihåg att vi visste att det skulle ta tid. När vi skrev Tidöavtalet var vi medvetna om att många av reformerna skulle bli färdiga först i slutet av mandatperioden. Det fanns inget annat alternativ. Det är så systemet är utformat.

– Vi vänder en oljetanker. Det går inte på en femöring. Sverige har i flera decennier haft en av Europas kanske mest generösa invandringspolitiker, ett av mest naiva synsätten på kriminalitet, och en av de lägsta uppklaringsprocenterna på grova brott. Det ändrar man inte på tre år, men allt det här ändrar vi på nu.

”Om vänstern vinner 2026 kommer allt rullas tillbaka”

När samtalet närmar sig slutet pekar Henrik Vinge på en av sina största farhågor: att det arbete som nu genomförs kommer att rivas upp efter valet 2026, om de rödgröna vinner makten.

– Jag är helt övertygad om att om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet bildar regering efter nästa val, då kommer det att spela väldigt liten roll vad vi har gjort. De kommer att börja rulla tillbaka reformerna. De kommer inte att vara beredda att finansiera den massiva utbyggnad av kriminalvården som nu krävs.

– Vi har gått från 7 000 intagna på anstalt till att inom några år behöva rymma mellan 30 000 och 40 000. Det är en enorm kostnad. Kanske jämförbar med de satsningar vi gör på försvaret. Men det är pengar som måste fram om vi ska kunna genomföra våra straffskärpningar i praktiken.

– Redan idag är det över 4 000 personer som är dömda till fängelse, men som inte kan börja avtjäna sitt straff – för att det helt enkelt inte finns plats. Om vänstern inte vill bygga ut kriminalvården i den takt som krävs, då blir det automatiskt så att man börjar sänka straffen. Det kommer att ske, för det finns inget annat alternativ om man inte har platserna.

”Vi kan inte slarva – rättssäkerheten måste bestå”

Avslutningsvis återkommer Vinge till vikten av att reformerna är rättssäkra, även när de ska genomföras snabbt.

– Man kan inte bara säga att ”Justitiekanslern får inte betala ut pengar till våldtäktsmän och mördare”. Det låter kanske enkelt och bra. Men det är inte så enkelt. För ibland är det inte uppenbart vem som är våldtäktsman eller mördare. Ibland frias personer – och då måste man kunna säkerställa att det inte finns ett rättsövergrepp. Vi vill inte leva i ett rättssamhälle där man struntar i rättssäkerheten för att det ska gå fort.

– Därför gör vi det här så snabbt vi kan – men också så korrekt det bara går. Vi vill ha hållbara reformer. Sådana som inte bara är populära i opinionen, utan som fungerar i praktiken. Och som håller över tid.