”Islamiseringen av arbetslivet måste stoppas” – Nima Gholam Ali Pour (SD) vill stoppa slöjan

Fyra riksdagsledamöter från Sverigedemokraterna har i en debattartikel i Aftonbladet lyft frågan om islamiseringens konsekvenser i det svenska arbetslivet. En av dem var Nima Gholam Ali Pour (SD), som i en intervju med Riks utvecklar resonemanget om varför slöjan inte är ett ”oskyldigt plagg” utan ett politiskt verktyg för kvinnoförtryck – och varför statliga myndigheter i praktiken har börjat skydda just dessa symboler.

Slöjan som symbol – ”ett hedersmärkt tvång”

För Nima Gholam Ali Pour är saken tydlig: slöjan är inte en privat religiös accessoar som ett kors runt halsen, utan ett uttryck för en kultur där kvinnor tvingas in i lydnad.

"Slöjan är en symbol för förtryck. Titta på de länder kvinnorna som bär den kommer ifrån. Där används den både för att utöva förtryck, men också för att hylla förtrycket. Det är inget man kan ifrågasätta, det är så det ser ut," säger han.

Det är också just den bakgrunden som gör att Sverige inte kan betrakta slöjan som vilken religiös symbol som helst. När den dyker upp på skolor och arbetsplatser förflyttas gränsen för vad som anses acceptabelt – och i förlängningen normaliseras en kvinnosyn som direkt strider mot svenska jämlikhetsideal.

"Att en lärare går runt med ett sådant förtryckande symbolplagg i klassrummet är orimligt. Skolan ska vara en plats för jämlikhet. Då kan man inte samtidigt signalera att hederskulturens symboler hör hemma där."

En central del i kritiken riktas mot Diskrimineringsombudsmannen (DO), som enligt Gholam Ali Pour bedriver en närmast aktivistisk verksamhet.

"DO har gått för långt. I stället för att skydda arbetsgivare som vill upprätthålla neutralitet driver de rättsprocesser för att islamisera arbetsplatser. Man har till och med krävt att företag ska betala skadestånd till män som vägrat skaka hand med kvinnliga chefer. Det är helt upp och ned."

Han beskriver DO som en myndighet som misslyckats med sitt egentliga uppdrag – att skydda människor från verklig diskriminering – och istället lagt kraft på att försvara religiösa uttryck som splittrar arbetsplatser.

"Arbetsgivare har rätt till neutrala arbetsplatser. Man jobbar mot ett gemensamt mål. Då kan det inte vara så att arbetsplatsen förvandlas till en moské."

Kritiker brukar ofta peka på grundlagen och säga att förbud mot slöjan skulle strida mot religionsfriheten. Men enligt Gholam Ali Pour är detta en missuppfattning.

"Religionsfriheten i Sverige är ganska smal. Det som ofta används som argument är yttrandefriheten – rätten att uttrycka sig. Men precis som i Frankrike kan vi inskränka yttrandefriheten om det är för att skydda samhället i stort. Det går att lagstifta för att begränsa slöjan på skolor och arbetsplatser."

Problemet, menar han, är att inga andra partier än Sverigedemokraterna vågar gå den vägen. Regeringen har talat om att förbjuda tvång att bära slöja – men inte om att begränsa själva symbolen i det offentliga rummet.

"Det är som att man inte förstår. Det räcker inte att förbjuda tvång. Vi måste också kunna säga att det finns platser i samhället där förtryckets symboler inte hör hemma."

En återkommande poäng hos Gholam Ali Pour är att islam i Sverige beter sig annorlunda än andra religioner.

"Hinduer, buddhister eller kristna gör inte anspråk på att förändra reglerna i samhället. Men muslimska organisationer försöker gång på gång. I Malmö har man infört särskilda regler för elever som fastar. Det är ett exempel på hur islamiserande normer smygs in på neutrala platser."

Han påminner också om de återkommande försöken att begränsa yttrandefriheten efter koranbränningarna.

"Det är bara islam som kräver att samhället ska förändra sig för deras skull. Och det är välkänt för allmänheten att konflikten i Sverige i dag står mellan islam och det sekulära samhället."

Många försvarare av slöjan brukar framhålla att kvinnor väljer den frivilligt. Den bilden avfärdar Gholam Ali Pour som en naivitet.

"Om det vore ett fritt val, varför kommer då nästan alla slöjbärande kvinnor från länder där slöjan är ett tvång? Varför ser vi inga etniska svenska kvinnor som spontant väljer slöjan? Svaret är enkelt: det handlar inte om val, utan om kulturellt tvång. Och det tvånget följer med över gränserna. Man lämnar inte hederskulturen bakom sig bara för att man flyttar till Sverige."

Naivitet i det politiska etablissemanget

Trots att problemen blivit alltmer synliga, menar han att övriga partier fortsätter att blunda.

"I Bulgarien, Frankrike, Belgien och flera andra europeiska länder har man redan begränsat slöjan, niqaben och burkan. Man har förstått att samhällen måste vara neutrala. Men i Sverige framställs det som ett extremt krav. I själva verket är det tvärtom – det är rimligt."

För Sverigedemokraterna är nästa steg att göra frågan till en tydlig del av den politiska agendan inför valet.

"Vi kommer att fortsätta pressa regeringen. De har redan visat att de inte tänker göra något under den här mandatperioden. Men vi kommer inte släppa det. För frågan är avgörande för att försvara det svenska samhället."

"Det här är inte små frågor," avslutar Gholam Ali Pour. "Det är en kamp om vilken riktning Sverige ska ta. Och vi tänker inte låta islamiseringen vinna mark utan motstånd."