Larmet inifrån Northvolt: "Tickande miljöbomb"

Katodmaterialet på Northvolt höll inte måttet för att användas vidare i produktionen och inga batterier nådde ut. En källa inifrån fabriken i Skellefteå berättar för Riks om kaoset. Northvolt köpte in nickel från Ryssland under det pågående ukrainakriget. Och om allt batteriavfall som nu bygger berg på Northvolt-området vilket är en tickande miljöbomb.

– Vi skickade inte en enda godkänd säck vidare till produktionen. Det blev bara skräpsäckar, som vi kallade det, säger personen, som vill vara anonym.

Personen, som vi kallar Kim, jobbade på US1 (Upstream 1), den del av fabriken som tog emot allt material. Det handlade om nickel, mangan, litium och kobolt, vilket är det grundmaterial som skulle bearbetas och gå vidare till nästa instans i produktionen – Downstream. Men dit kom det aldrig. Materialet som blandades på Kims avdelning nådde nämligen aldrig upp i de kvalitetsnivåer som krävdes.

– Jag kunde fylla sex till sju containrar varje dag i veckan med skräp från fabriken. Och nu är allt det på Revolt. Allt hamnade hos Revolt. Inget gick vidare.

I ett tidigt skede i fabriken importerades nickel från ett finskt företag, en produkt som senare visade sig komma från Ryssland, berättar Kim vidare. Nicklet kom till Northvolt via färjan mellan Vasa och Umeå för att därefter transporteras via ett åkeri upp till Skellefteå.

– Det var ett helt perfekt material men när det uppdagades att det kom från Ryssland så blev det panik och det stoppades.

Då tog Northvolt i stället in nickel från Australien vilket inte höll samma kvalitet, enligt Kim.

– Det var stenhårt när det kom till oss på värdelösa pallar och med dåligt emballage. Det klarade inte den långa transporten och blev kristalliserat, säger Kim, och fortsätter:

– Maskinerna gick sönder gång på gång och det blev produktionsstopp på produktionsstopp.

I snitt kunde de ligga på leveranser på omkring 12 trailers i veckan där varje lass hade 22 säckar, som vardera kostade 1 miljon kronor, uppger Kim. Och då är inte frakten medräknad.

– Jag höll på att svimma när jag kollade prislappen – 1 ton kostade över 1 miljon kronor.

Och det handlar bara om nicklet. Litium är inte billigt det heller, fortsätter Kim.

– Och ingenting av det material vi producerade gick ens vidare i fabriken. Allt hamnade hos Revolt.

Revolt är ett dotterbolag till Northvolt, som huserar längst bort på området, vars verksamhet är tänkt att producera billigare batterier av det avfall som inte når tillräcklig kvalitet.

– Vi körde ut materialet från US1 och lastade det i containrar som sedan blev upphämtade för vidare transport till Revolt.

Det är Stena Recycling som sköter transporten från Upstream 1 till Revolt, men enligt Kim levererades inte tillräckligt med containers vilket ledde till en ”plugg” – och säckarna blev stående.

– Vi skulle ändå producera och producera. Och samtidigt fanns det ingen plats att ställa säckarna.

Lösningen var att placera säckarna inne i fabriken på US1 där Kim och de andra anställda – och även städpersonalen – tvingades navigera mellan avfallet. Det handlade om mellan 300 till 450 säckar av avfall, vilket dessutom var en arbetsmiljörisk eftersom det handlar om farligt material, enligt Kim.

– Det har inte funnits plats. Ibland har man varit tvungen att flytta på 50 säckar med NMC för att kunna jobba, säger Kim och fortsätter:

– Sedan har det varit blött på golvet och så har vi eltruckarna som ska laddas. En gnista där bland alla NMC-säckarna – det är bara tur att det inte blivit någon explosion där också. Det har varit obehagligt att gå därinne.

Även om de hade skyddskläder så var det ”NMC överallt", uppger Kim.

– Det var också vätskor blandade i plasttankar som rymmer 1 kubik. Sådana hade vi flera hundratals av som vi också skickade med Stena.

Vad var det för vätskor?

– Det var flytande skräpprodukter som kom av att man blandade den här smeten. Vi vattnade och sedan bakade vi materialet i ugnar som sedan blev till pulver.

Kim uppskattar att det handlar om hundratals så kallade IBC-behållare som ”stod dubbelställda överallt”.

– Det kunde tippa omkull var som helst därinne.

Gick något av det ni producerade vidare i fabriken?

– Nej, vi producerade 100 procent waste till Revolt. Det är jag 110 procent säker på. Inget gick vidare.

Kim berättar att de däremot skickade två säckar till Sydkorea och två till USA – alltså att fyra säckar totalt gick på export under två års tid.

– Det var det bästa material vi producerat men det gick inte vidare i våra led. Vi skulle göra snygga pallar från fabriken med fyra säckar. Vi fick aldrig reda på vart det gick – det var väl någon fabrik i Sydkorea och en i USA.

– De där fyra säckarna var de enda som höll topnotch-kvalitet och de gick inte vidare i vår fabrik.

Northvolt meddelade att Upstream 1 skulle läggas ner, eller ”pausas”, i höstas och då skulle lokalen på US1 tömmas på säckarna, berättar Kim.

– Vi var tvungna att tömma vårt lager och skicka iväg under den sista perioden. Det är mycket pengar som lagts ner i materialet så de ville väl försöka kränga det vidare. Men Stena kunde ju inte leverera containrar. Så vad som ska hända där nu vet jag inte.

Det var också i den vevan som Northvolt började ta in färdigproducerat NMC från Kina för att de ens skulle kunna producera batterier vidare i nästa instans på fabriken, berättar Kim.

– US1 lades ner på grund av att 100 procent av det vi producerade gick till Revolt. Det var därför de lade ner US1 och började ta in NMC från Kina i stället. De började ta in det efter sommaren.

Vad hände då med Revolt, som ju skulle ta hand om det material som inte höll måttet på marknaden och där i stället producera billigare batterier?

– Det har inte blivit av. De har inte rätt tillstånd och har därför inte fått igång den produktionen. Lokalerna är undermåliga. De har inte tillverkat någonting och sitter och spelar kort hela dagarna.

Och vad hände med alla säckarna med det undermåliga NMC-materialet?

– Det står fortfarande kvar i containrar hos Revolt – flera hundratals containrar med material, kanske upp emot 1 000, som står direkt på backen. Det är ett containerberg. Vad ska de göra med allt material de tillverkat och som fortfarande står kvar där? Det står helt öppet. Det är ingen som vill ha det där materialet – det är redan ihopblandat.

I slutet av januari stod det klart att uppsägningar och neddragningar även drabbar den verksamheten, och Kim berättar att containerberget med avfallsmaterialet på området står kvar än i dag och att containrarna inte är skyddade från läckage.

– De har inte fått tillstånd att starta upp Revolt-fabriken men det är märkligt att materialet får stå kvar där. Det här kan bli en miljöskandal om det går ner i backen. Om säckarna blir blöta sipprar det ju ut i backen och då blir den kontaminerad, säger Kim och fortsätter:

– Så grönt var det med det här. Det här är en av de största bluffar som existerat och vi har haft chefer som ljuger oss rakt upp i ansiktet.

Riks söker Northvolt och Stena recycling.