Prenumerera
Moderaternas Louise Meijer går till hårt angrepp mot mediernas rapportering om tonårsutvisningar.
Hon menar att enskilda fall används för att pressa fram en mjukare migrationspolitik.
– Jag tycker inte att media ger hela bilden av de olika fall som de presenterar, säger hon till Riks Richard Sörman.
Meijer skrev nyligen en artikel i nätmagasinet Smedjan där hon varnar för att medier återigen driver enskilda fall för att påverka politiken.
Varför skrev du artikeln just nu?
– Jag tycker mig se en trend i att nu driver medierna återigen olika exempel på fall där unga vuxna eller barn av olika anledningar har fått ett utvisningsbeslut och behöver lämna landet. Och genom det försöker man driva på för att politiken ska luckra upp migrationslagstiftningen. Och det är ett misstag som vi inte får begå.
Hon säger att rapporteringen ofta saknar helhetsbild:
– Jag tycker inte att media ger hela bilden av de olika fall som de presenterar.
I artikeln skriver Meijer att diskussionen om tonårsutvisningar egentligen handlar om något bredare.
– Det finns fortfarande en stor konflikt i Sverige mellan de som tycker att öppenhet och hög migration och stor invandring som idé fortfarande borde gälla. Och på andra sidan står vi som anser att man måste föra restriktiv migrationspolitik under kontrollerade former.
Hon pekar på att flera debattörer vill återgå till en mer generös migrationspolitik.
– Vi hade 2000 personer som skrev under en debattartikel i Aftonbladet som skulle innebära en ren återgång till en kravlös migrationspolitik.
Hur ser du på kritiken mot att barn drabbas av föräldrars beslut?
– I många av de här fallen så är det ju tyvärr så att föräldrarna har levt i landet med ett utvisningsbeslut. Och då ligger det naturligtvis ett föräldraansvar i att man har låtit ett barn växa upp i ett land som man egentligen inte har tillstånd att vara i.
Hon betonar att det inte finns något typfall:
– Varje enskilt fall måste man titta på för sig. I majoriteten av fallen så finns det en helt rimlig och rationell förklaring till varför utfallet blir som det blir.
Varför får vissa barn stanna till 21 år och andra bara till 18?
– Om man har arbetstillstånd i Sverige får ens barn stanna tills de är 21 år. Men om man väljer att efter fyra år ansöka om permanent uppehållstillstånd, då gäller reglerna att barnet bara får stanna tills det är 18 år om det inte har egna skäl, säger hon och tillägger:
– Här finns ju naturligtvis ett föräldraansvar också.
Kan reglerna ändras?
– Man kan titta på om 18-åringarna ska få gå kvar i gymnasiet. Jag är öppen för den typen av förändringar, säger hon men höjer samtidigt ett varningens finger:
– Det kommer inte stanna där. Då kommer det komma nya reportage om 21-åringar som inte har egna skäl att vara i landet.
Hur ser du på mediernas påverkan?
– Jag tycker framförallt inte att man ska ge efter för media. Så kan vi ju naturligtvis inte ha det.
Regeringen utreder möjligheten att ompröva redan beviljade permanenta uppehållstillstånd. Vad är din syn på det?
– Det är den absolut lägst hängande frukten. De som inte försörjer sig själva, de som begår brott behöver lämna landet.
– Man skulle kunna dra in de permanenta uppehållstillstånden och dela ut antingen medborgarskap eller tillfälliga uppehållstillstånd. Det finns säkert många olika sätt att nå samma mål.
Meijer återkommer till att politiken måste stå fast vid en restriktiv linje.
– Ett nej måste vara ett nej. Och då kan man inte ge efter för medias olika bildsättningar och vinklar.
Här kan du se hela intervjun med Louise Meijer:
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
