Läraren Paul grep in mot våldsam elev – sparkades och smutskastades av kommunen

Intervju med läraren Paul Carlbark om hans avsked och rättsliga kamp

Välkommen, Paul Carlbark. Du har ägnat ditt yrkesliv åt att undervisa och stötta unga, men för ett år sedan förändrades allt. Kan du ta oss tillbaka till den dagen då allt började? Vad var det egentligen som hände?

Paul Carlbark: Tack. Ja, det som hände var att en äldre elev, en 16-åring, trakasserade yngre elever verbalt. Bland dessa fanns en funktionsnedsatt elev vars assistent inte var närvarande just då. Jag var ensam personal i situationen och valde att prata med den äldre eleven för att försöka avleda honom.

Det eskalerade snabbt. Eleven blev arg, hotade mig, spottade på mig och angrep mig fysiskt. Jag gjorde vad jag ansåg nödvändigt för att skydda de andra eleverna och mig själv. Senare blev eleven dömd för hot mot tjänsteman, men innan domen kom hann jag bli avstängd, polisanmäld av min arbetsgivare och slutligen avskedad.

Din arbetsgivare valde alltså att anmäla dig istället för att stödja dig. Hur reagerade du när du först fick veta att du var avstängd och sedermera avskedad?

Paul Carlbark: Jag var chockad. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle bli avskedad för att jag hade samma inställning till nödvärnsrätt som polisen, tingsrätten och skolinspektionen. Jag hade agerat i enlighet med skollagen och de lagar som gäller i Sverige.

Men min arbetsgivare hävdade att jag använt en "fel metod". HR-specialisten Johanna Löfqvist gick så långt som att skriva till polisen och i princip föreläsa för dem om hur nödvärnsrätten borde tolkas i mitt fall. De ansåg att jag borde ha haft en annan syn på händelsen – en annan än den som polisen och rättsväsendet hade.

Det verkar som om du inte fick något stöd från arbetsgivaren. Hur reagerade facket, Sveriges lärare, på ditt fall?

Paul Carlbark: De blev chockade. De hade svårt att tro att något sådant här kunde ske. Men eftersom de har erfarenhet av arbetsgivare som agerar illa, såg de snabbt allvaret i situationen.

Den lokala fackliga företrädaren uppmanade mig att skriva ner allt detaljerat, vilket har varit ovärderligt nu när jag skriver min bok. När jag väl blev avskedad, tog juristerna över och facket stämde kommunen. De hävdade att avskedandet var olagligt och att jag skulle ha skadestånd och utebliven lön.

Fallet gick till Arbetsdomstolen, men slutade i en förlikning. Varför accepterade du förlikningen?

Paul Carlbark: Jag skulle gifta mig den sommaren, och det kändes viktigt att kunna lägga det här bakom mig. Fackets jurister ansåg också att 800 000 kronor var en bra uppgörelse. Men i efterhand ångrar jag det. Kommunen fortsatte att smutskasta mig på sin hemsida, kalla mig klandervärd och påstå att jag använt "mer våld än skäligt", trots att domstolen sagt att jag handlat i nödvärn.

Hur påverkade det här dig professionellt och personligen?

Paul Carlbark: Professionellt har det varit förödande. Jag har sökt flera jobb men får inga erbjudanden. En rektor i Östra Göinge var positiv tills hon kontaktade min före detta chef i Höör. Efter det blev det tvärstopp. Jag fick aldrig reda på vad som sades.

Personligen har det varit tufft, men jag har haft stort stöd från kollegor och andra lärare runt om i landet. Många har kontaktat mig och berättat om liknande upplevelser. Det har inspirerat mig att skriva min bok.

Du har varit lärare i 17 år. Vill du fortfarande tillbaka till yrket trots det du utsatts för?

Paul Carlbark: Ja, jag brinner för undervisning. Men jag har även sökt andra jobb. Tyvärr verkar arbetsgivare vara rädda för att anställa någon som varit inblandad i en sån här process.

Vad behöver förändras för att skydda lärares rättigheter?

Paul Carlbark: Skolan borde stå under staten, inte kommunerna. Vi ser hur vissa kommuner agerar efter eget tycke och inte efter rättsstaten. Lärare måste få det mandat de behöver för att skapa trygghet i skolan. Just nu riskerar de repressalier för att göra sitt jobb.

Vad vill du säga till andra lärare som befinner sig i en liknande situation?

Paul Carlbark: Gå ihop. Engagera er fackligt. Kräv transparens. Och om något liknande händer – använd skyddsombudet för att sätta press på arbetsgivaren.