Prenumerera
– Det här är ett fullskaligt krig, men i modern tappning, säger han i en intervju med Riks.
Israel agerar med kirurgisk precision, menar Rostami, och antyder att man har fått hjälp inifrån Iran. Enligt obekräftade uppgifter finns det till och med iranier som samarbetar med Mossad, Israels underrättelsetjänst, och deltar i operationerna inne i landet.
– Platserna som attackerats och personerna som träffats tyder på att Israel har ett omfattande underrättelsenätverk på plats – och sannolikt även stöd från iranier själva, säger han.
För att förstå bakgrunden till konflikten menar Rostami att man måste gå tillbaka till 1979, då den islamiska republiken Iran grundades efter revolutionen. Landets ideologi byggdes på antisemitism och ett uttalat mål att förinta Israel.
– Iran och Israel är inte ens grannländer, ändå har den iranska regimen gjort det till sin huvuduppgift att utplåna Israel.
Under flera decennier har Iran byggt upp proxyarméer som Hezbollah och Hamas, enligt Rostami med syftet att kunna attackera Israel indirekt.
– Hamas massaker den 7 oktober var i praktiken ett iranskt projekt. De har utbildat, finansierat och styrt delar av Hamas, säger han.
Israel har under många år varnat för att Iran är på väg att utveckla kärnvapen, ett påstående som dock ofta tonats ner i väst. Amerikansk underrättelsetjänst menar att Iran ännu inte har tagit steget fullt ut. Men Rostami är kritisk till västs analys.
– Iran är ett av världens mest energirika länder. Det finns ingen rationell anledning att anrika uran annat än för militära syften. Det här handlar inte om energi – det handlar om vapen.
Enligt honom är Israels misstankar fullt legitima, och han anser att väst länge har varit naiva och undfallande inför hotet från den islamistiska regimen.
De senaste veckorna har det kommit rapporter om att Irans högsta ledare delvis överlåtit makten till militären. Enligt Rostami är det ett tydligt tecken på att något håller på att rämna.
– Det har aldrig hänt tidigare. När man ser att uppemot 20 högt uppsatta generaler dödats och att viktiga militära installationer slagits ut – då vet man att maktbalansen är rubbad.
Han tror att den ökande pressen, tillsammans med ett växande folkligt missnöje, kan leda till regimens fall.
– Det finns en glödande ilska bland det iranska folket. Om elitens grepp försvagas ytterligare kan det bli startskottet för ett uppror.
Till skillnad från krig i andra delar av Mellanöstern, tror Rostami inte att ett regimfall i Iran skulle utlösa någon ny flyktingvåg mot Europa.
– Iran är inte som Syrien. Det finns en nationell sammanhållning, även bland minoriteter, och en utbredd vilja till förändring – men inte till kaos.
Han pekar också på Irans omfattande diaspora utanför landets gränser, som enligt honom är väl organiserad och medveten om riskerna med ett maktvakuum.
– Jag tror inte på ett nytt 2015. Västvärlden är bättre förberedd – och situationen i Iran ser annorlunda ut.
Rostami avslutar med att rikta skarp kritik mot svensk och västerländsk mediebevakning, som han menar ofta står på regimens sida.
– I svensk media ser vi en tydlig vänsterlutning. Man belyser sällan det iranska folkets perspektiv, utan ger i stället plats åt experter som försvarar regimen och dess väpnade grenar.
Han kallar rapporteringen "skev" och menar att den bidrar till en missvisande bild av konflikten.
– Den islamistiska ideologin i Iran är roten till mycket av det våld vi ser i regionen. Men det är som att man vägrar se det.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
