Regeringen vill införa sekretess kring gröna industrisatsningar

Regeringen går nu vidare med ett förslag om att införa sekretess för statliga ärenden som rör EU:s så kallade strategiska nettonoll-projekt – satsningar som utgör kärnan i den gröna omställningen. Beslutet innebär att centrala handlingar och processer kan undantas från offentligheten, trots att Sverige länge har stoltserat med sin grundlagsfästa offentlighetsprincip.

För många väcker detta frågor: varför ska allmänheten inte längre få granska miljardrullningen kring den gröna industrin?

”Det här är beviset på att projekten aldrig går att genomföra”

Kärnfysikprofessorn och energidebattören Jan Blomgren menar att regeringens drag säger mer än tusen pressmeddelanden.

– ”Min direkta tanke är att det här är beviset på att de här projekten aldrig går att genomföra, i alla fall inte i den här formen. Om transaktionerna är så märkliga att de måste sekretessbeläggas, trots offentlighetsprincipen, då är det här inte förenligt med statlig förvaltning,” säger han till Riks.

Enligt Blomgren är offentlighetsprincipen själva grunden för svensk demokrati, och att undanta hela industrisatsningar från insyn undergräver förtroendet för staten.

Tidiga varningar avfärdades

Sedan mitten av 2010-talet har politiker talat om den gröna omställningen i nästan bibliska termer. Sverige skulle bli världsledande, klimatet skulle räddas och industrin blomstra.

– ”Vi fick höra att vi skulle bada i guld. Men det blev inte så. Istället pumpades miljarder in i projekt som inte gick ihop ens på papperet,” säger Blomgren.

Han påminner om att forskare som Christian Sandström och Magnus Henriksson tidigt ifrågasatte kalkylerna bakom satsningarna. Själv använde han, som han uttrycker det, ”papper, penna och de fyra räknesätten” för att visa att energibehovet aldrig kunde mötas.

– ”Man behöver bara ställa frågan: så här mycket el krävs för att göra det ni planerar, men så mycket el finns inte. Hur har ni tänkt lösa det?”

Riksgäldens maskade papper

Ett exempel på hur insynen redan idag är begränsad är Riksgälden. När myndigheten tidigare i år lämnade ut handlingar kring sin granskning av gröna industriprojekt var sidorna till stora delar svartmaskade.

– ”Det väcker väldigt många frågor. Vad är det man inte vill att svenska folket ska få veta?” säger Blomgren.

Politiskt styrda bolag – dömda att misslyckas

Blomgren menar att politiker inte kan driva bolag på marknadsmässiga villkor eftersom deras främsta intresse alltid är nästa val.

– ”När jag var ung fick jag lära mig att i en bolagsstyrelse måste du alltid sätta bolagets intressen främst. Politiker gör tvärtom – de sätter sin agenda främst. Det gör att politiskt styrda bolag inte kan fungera,” säger han.

I Sverige har man skapat vad Blomgren kallar ”hybridbolag” – privata på pappret men helt beroende av offentliga stöd. Northvolt är det tydligaste exemplet, men även Stegra (tidigare H2 Green Steel) riskerar samma öde.

– ”Det är i praktiken samma sak som statliga bolag, men med ännu sämre förutsättningar. Näringsverksamhet som är hundra procent beroende av politiska beslut har ingen chans i längden.”

”Kasta goda pengar efter dåliga”

Varför fortsätter politiker ändå att pumpa in miljarder i projekt som gång på gång misslyckas? Blomgren menar att svaret finns i mänsklig psykologi.

– ”När man väl har investerat prestige och resurser i ett projekt, då är det nästan omöjligt att backa. Det är lätt att satsa lite mer bara för att försvara det man redan lagt ner. Man kastar goda pengar efter dåliga,” säger han.

Han pekar på att det är samma logik som får företagare att stoppa in mer kapital i ett sjunkande företag. Skillnaden är att näringslivet till slut låter bolag gå i konkurs – medan politikerna kan fortsätta spendera andras pengar.

Pompös retorik låser fast politikerna

Enligt Blomgren är det inte bara ekonomin som gör reträtten svår, utan även retoriken.

– ”Om man hade sagt att detta kanske kan bli lönsam näringsverksamhet hade man kunnat backa. Men när man istället säger att vi ska rädda planeten jorden – då blir det politiskt omöjligt att erkänna ett misslyckande,” säger han.

Det är därför Sverige, enligt honom, nu sitter fast i en spiral av allt dyrare satsningar trots att resultaten uteblir.

Fler konkurser krävs innan kursändring

När frågan ställs om vad som krävs för att politikerna ska släppa taget om den gröna omställningens luftslott är Blomgren pessimistisk.

– ”Jag tror inte en konkurs räcker. Det krävs nog flera, kanske riktigt stora, innan man tvingas tänka om,” säger han.

Han jämför med 1970-talets Stålverk 80, en gigantisk satsning som skrotades när det stod klart att det inte gick ihop. Skillnaden, menar Blomgren, är att då handlade argumenten om jobb och stål – inte om att rädda hela planeten.

– ”Det var mycket lättare att backa ur Stålverk 80. Med klimatretoriken blir det nästan omöjligt.”

Regeringens försök att införa sekretess kring den gröna omställningen framstår därmed som ett sätt att skydda politiska prestigeprojekt från granskning. Skattebetalarnas pengar riskerar att fortsätta pumpas in i olönsamma satsningar – samtidigt som allmänheten förlorar möjligheten att få veta vad som egentligen pågår.

– ”Det här är inte förenligt med statlig förvaltning. Politikerna har bundit upp sig i så pompösa löften att de inte kan backa, och nu blir lösningen att medborgarna ska hållas utanför,” sammanfattar Blomgren.