Vindkraftens totala kollaps i Norrland: Branschen har panik

En kollaps för den svenska vindkraftsindustrin håller just nu på att spela ut sig – i det tysta. I en uppmärksammad intervju i Riks varnar företagsekonomen Christian Steinbeck för vad han beskriver som en avgrundsdjup kris i branschen. Enligt tidningen Affärsvärlden försöker investerare nu desperat bli av med vindkraftsparker i Norrland – ibland till rena vrakpriser.

– Det är inte konstigt att det här händer. Det konstiga är att myndigheter inte har varnat för det, säger Steinbeck.

Från miljarder till skrotvärde

Vindkraftsparker som tidigare värderades till 1,5 miljoner euro per installerad megawatt säljs i dag för så lite som 10 euro – eller lägre än skrotvärdet. Enligt Steinbeck är det en logisk följd av en politik som inte har tagit hänsyn till vare sig efterfrågan eller marknadsmekanismer.

– Man har byggt enorma mängder vindkraft i Norrland, där ingen behöver elen. Det leder till överskott och negativa elpriser när det blåser – och total inkomstbortfall när det är vindstilla, säger han.

"En väderkvarn som gjuts fast i marken"

Steinbeck påpekar att vindkraftverkens största svaghet är dess oförutsägbarhet. Elproduktionen går inte att kontrollera, styra eller förutse i detalj.

– Det här är statiska maskiner. De står där och väntar på vind. Man kan inte trolla fram blåst på beställning, säger han och tillägger ironiskt: "Träffar man nån som kan det, får man kontakta ett religiöst samfund."

"Bidragskvarnar" – byggda för stödpengar

Enligt Steinbeck är kärnproblemet att industrin byggts upp nästan helt med hjälp av statliga och europeiska bidrag, inte affärsmässiga bedömningar. Det handlar om lån från Europeiska investeringsbanken, subventioner och så kallade ursprungsgarantier.

– Man har inte byggt för att tjäna pengar på elproduktion – utan för att få bidrag, konstaterar han.

När elnätsutbyggnaden till södra Sverige uteblev, blev det omöjligt att distribuera elöverskottet dit där det behövdes. Ändå har myndigheter fortsatt att driva på.

– Energimyndigheten har till och med använt en föråldrad vindkartering från 2011 för att locka investerare. Det är inte seriöst, säger Steinbeck.

Privata risker, offentliga konsekvenser

När de privata bolagen nu inser att det inte finns någon lönsamhet i parkerna, är nästa steg tydligt, menar Steinbeck:

– De kommer att gå i konkurs. Och då är det svenska staten – det vill säga vi alla – som får städa upp efter dem.

Bland annat pekar han på de gigantiska rotorbladen, vars material ännu saknar etablerad återvinningsmetod. De innehåller stora mängder kemikalier och mikroplaster som redan idag sprids i naturen.

"En fix idé som saknar förankring i fysiken"

Trots att verkligheten nu hunnit ifatt vindkraftsprojekten är det inte säkert att industrin går mot sitt slut, tror Steinbeck.

– Det finns en stark politisk vilja kvar. Inte bara från rödgröna – även bland borgerliga och till och med inom Sverigedemokraterna finns vindkraftsentusiaster. Det här har blivit en fix idé. Och vissa tjänar fortfarande stora pengar – inte minst projektörer som OX2.

Samtidigt fortsätter staten att ge vindkraftsbolag unika undantag. Dessa får själva bedöma sin miljöpåverkan – något Steinbeck kallar unikt i svensk näringspolitik.

– Ingen annan får godkänna sina egna miljörapporter. Det är helt absurt.

En kostsam utopi

I slutändan, menar Steinbeck, är det svenska skattebetalare, elkunder och landsbygdsbor som drabbas.

– Vi ser början på slutet för en bidragsdriven industri som aldrig hade förutsättningar att bära sig själv. Men det kan dröja innan det tar slut. Det finns fortfarande pengar kvar att hämta – även om det bara är på pappret.