Sveriges första modulära kärnkraftverk är historia

De sista resterna av Sverige första kärnreaktor i Ågesta i södra Stockholm togs nyligen bort.

Ett stycke svensk industrihistoria är därmed borta för alltid.

Redan 1945, samma år som USA fällde två atombomber över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki, beslutade den dåvarande regeringen att man skulle utreda om atomkraft skulle kunna användas i Sverige. 1957 påbörjades bygget av Sveriges första kärnkraftsreaktor  – Ågesta kärnkraftverk – och Sverige var därmed ett av de första länderna i världen att satsa på atomenergi.

1963 startades driften av Ågestaverket vars kärnreaktor fick namnet R3 eller ”Adam”, då det redan fanns två reaktorer (R1 och R2) för forskning. Kärnreaktorn i Ågesta drevs på plutonium och tungt vatten och producerade el men även fjärrvärme som användes i närbelägna Stockholmsförorten Farsta.

Ågestaverket var med dagens mått mätt en liten kärnreaktor och den var den första i vad som var tänkt att bli många små reaktorer, placerade i anslutning till bostadsområden. Platsen för Ågestaverket ligger bara en dryg kilometer från Farsta centrum.

Men dåtidens planer på små kärnkraftverk nära elförbrukarna övergavs till förmån för annan reaktorteknik och dagens stora kärnreaktorer, placerade långt från bebyggelse. 

Ågestaverket drevs fram till 1974 och har sedan dess stått orört. Inredningen och utrustningen har under flera år monterats ned och dokumenterats. Det uran som fanns kvar efter den nedlagda driften – 12 kilo – fraktades dock till USA redan för många år sedan.

Rivningen av Ågestaverket har väckt upprördhet bland historiker och forskare. De menar att anläggningen var unik i sitt slag eftersom Sverige tidigt övergav tekniken och konceptet för en betydligt storskaligare lösning som dessutom byggde på annan teknik.

"Kärnkraften utgör ett centralt kapitel i Sveriges moderna historia; politiskt, tekniskt, industriellt och kulturellt. Ändå verkar intresset för att bevara de tidiga kärnkraftsanläggningarna vara närmast obefintligt. Det gäller för industrin själv såväl som för ansvariga myndigheter. Ointresset riskerar att leda till att ett enastående kulturarv försvinner, och det i rask takt". Det skrev Anna Storm, professor i tema teknik och social förändring vid Linköpings universitet i en debattartikel i tidningen Ny Teknik redan 2022.