Stockholms stad betalar nu 350 miljoner kronor för att byta ut 66 självrengörande offentliga toaletter. Samtidigt visar en granskning av Svenska Dagbladet att de befintliga toaletterna enligt ägaren JCDecaux hade kunnat köpas loss för mindre än 50 miljoner kronor.

Enligt JCDecaux var ingen av de 66 toaletterna äldre än tio år och de beräknades ha en livslängd på mellan 20 och 25 år. Trots det valde staden att gå vidare med en ny upphandling – en lösning som innebär en betydligt högre kostnad för Stockholms skattebetalare. Enligt Trafikkontoret var beslutet inte i första hand en ekonomisk fråga. Det rödgröna styret (S, V och MP) ansåg att de gamla toaletterna inte höll tillräcklig kvalitet och inte uppfyllde stadens krav på tillgänglighet. Därför valde man att upphandla nya toaletter i stället för att köpa loss de befintliga. Men när Svenska Dagbladet granskade motiveringen visade det sig att merparten av de tillgänglighetskrav som staden hänvisade till redan uppfylldes av de gamla toaletterna. Enligt granskningen var det framför allt en käpphållare och en separat hylla för stomimaterial som saknades. Samtidigt har antalet offentliga toaletter i Stockholm tillfälligt minskat. De nya modellerna är dessutom inte självrengörande utan kräver daglig manuell städning, och på flera platser kostar ett toalettbesök numera 10 kronor. Svenska Dagbladet uppger också, med hänvisning till källor, att Trafikkontoret aldrig gjorde någon djupare analys av möjligheten att köpa loss de befintliga toaletterna. Tidningen skriver även att klimat- och hållbarhetsaspekten inte vägdes in i beslutet, eftersom staden inte ansåg ett köp vara ett realistiskt alternativ.

Hård kritik

Beslutet har väckt hård kritik från oppositionen, som kräver en oberoende granskning av processen. Kritiker menar att staden kan ha avstått från ett alternativ som hade kunnat spara skattebetalarna hundratals miljoner kronor. Enligt källor till Svenska Dagbladet handlade beslutet inte om att de gamla toaletterna var uttjänta, utan om att Trafikkontoret föredrar en lösning där en extern entreprenör ansvarar för drift och underhåll i stället för att staden själv äger anläggningarna.