Prenumerera
Kapitalet i svenska banker och investeringsbolag växer snabbt. Men med tillväxten följer också nya maktförskjutningar – där ESG-krav (miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning) nu sätter ramar för vilka branscher som får tillgång till finansiering. Branscher som inte följer den gröna omställningens hållbarhetskrav riskerar att drabbas. Näringsutskottets ordförande Tobias Andersson (SD) varnar nu för att sammanblandningen av politik och investering riskerar leda till ekonomisk förlust.
Enligt aktuella siffror förvaltar Swedbank, vars ordförande är tidigare statsminister Göran Persson (S), över 2400 miljarder kronor i sitt fondbolag, motsvarande cirka 37 procent av Sveriges BNP. Deras kapital såg en kraftig ökning med hela 21 procent under 2024. Nordea kontrollerar runt 4500 miljarder kronor och Handelsbanken runt 1000 miljarder. Samtidigt ställer dessa aktörer allt högre hållbarhetskrav på sina investeringar.
Tobias Andersson, ordförande i näringsutskottet (SD), ser både fördelar och faror i utvecklingen.
– I grund och botten är det bra att vi har stabila finanser, såväl offentliga som privata. Vi har en bra riskkapitalmarknad i Sverige, vilket underlättar för entreprenörskap och näringsliv, säger han.
Men han uttrycker också en tydlig oro för hur hållbarhetsmålen påverkar kapitalallokeringen.
– Det finns en global tendens där kapitalförvaltare, institutionella investerare, ofta har mer politiska förtecken på vissa investeringar. Då riskerar det att leda till att kapital inte allokeras optimalt – utan att man ser politiska snedvridningar av den privata marknaden. Det ser jag som en oroande tendens, säger Andersson.
En bransch som pekas ut är tobaksindustrin, inklusive svenskt snus, där exempelvis Swedbank Robur klassar industrin som icke önskvärd. Detta trots att tobak utgör en viktig exportvara.
– I det här fallet med tobak och inte minst svenskt snus –som är en möjlighet för många rökare även i andra delar av världen att ställa om till – är något som jag tycker att Sverige borde både vara stolta över – traditionellt och kulturellt – men också försöka exportera i högre utsträckning, säger Andersson.
Han menar att ESG-kraven ibland missgynnar företag som annars skulle kunna göra nytta globalt.
– Jag har hört vittnesmål från svenska bolag som menar på att det inte är lätt att ägna sig åt den typen av verksamhet i Sverige i relation till vissa banker på grund av olika typer av målsättningar eller ESG-principer som styr verksamheten. Det tycker jag är beklagligt.
Nordea ställer även krav på att minst 40 procent av ledningens tre högsta nivåer ska bestå av kvinnor i slutet av 2025. Dessutom har de målet att öka sitt "mångfalds- och inkluderingsindex" till 90 av 100 i slutet.
Andersson menar att kvoteringen kan ske på bekostnad av kompetens:
– Jag ser det som bekymmersamt i den bemärkelsen att det vi har sett globalt är att man från vissa fonder och större kapitalförvaltare ställer krav på kanske kvotering i bolagsstyrelserna – man börjar ställa krav inte bara utifrån kön utan etnisk bakgrund: det så kallade DEI (mångfald, rättvisa och inkludering) som har varit en stor debatt i USA, där stora kapitalförvaltare har ställt tydliga krav på bolagen och där de går in med krav på att de behöver ställa om och kvotera och så vidare. Jag tror i slutet av dagen att meritokrati är bäst. Att man tror på den som är bäst i sammanhanget.
Han förklarar varför meriter bör vara avgörande snarare än identitet:
– Det innebär att den som är bäst lämpad också kommer att klara av arbetsuppgiften bäst. Då behöver inte Swedbank eller någon global fond gå in och påverka bolag de är delägare i i den riktningen. Den bäst lämpade, mannen, kvinnan, mörkhyade, vita eller vad det nu är – kommer att få en roll de förtjänar.
Enligt Andersson har han i sin roll som utskottsordförande blivit kontaktad av företag som upplever sig diskriminerade.
– Jag har blivit uppvaktad från olika håll och kanter. Det kan antingen vara företag som ägnar sig åt en bransch som då inte anses vara så fin eller som inte lyder överens med ESG-policys från bankerna, säger han.
Han fortsätter:
– Vissa företag kanske går miste eller inte behandlas som andra företag för att de inte är gröna – trots att de utgör en stomme i svensk industri och är kanske många gånger viktigare än vissa gröna projekt.
Nordea har satt upp ambitiösa mål för klimatomställning. Vid slutet av 2025 ska 90 procent av deras stora kunder inom klimatkänsliga sektorer ha planer för hur de ska bli hållbara – och en stor mängd måste dessutom följa Parisavtalet.
– Jag tror att vi på sikt kommer att se att det är ett självskadebeteende och att det i sin tur föranlett behov av politiska reformer, för att ta i kapp det.
Andersson reflekterar över konsekvenserna av dagens politik kring grön omställning.
– Jag brukar säga det när jag kommer till grön omställning, att alla säger att det är så bra att Sverige ligger i framkant och att vi driver på. Ja, det är det ju. Om alla andra fortsätter i den riktningen.
Men konsekvenserna med att gå först kan vara allt annat än positiva, menar han:
– Men om man är först och det skiter sig, då har man inte vunnit något på att vara först. Här har vi svenska institutionella investerare som absolut investerat, kanske orimligt mycket i grön omställning, bara för att det var politiskt korrekt att göra just så.
Risken för kapitalförvaltarna är att deras höga ambitioner slår tillbaka mot dem själva.
– Om det sen inte efterföljs av politiska beslut, för att väljarna i EU och Sverige inte tycker att det gagnar dem – att det blir för dyrt att leva, äta, köra bil och så vidare – då kanske det återkallar politiska beslut och man pausar eller stoppar framtida beslut.
Det kan i så fall slå hårt mot de som satsat stort på gröna investeringar.
– Då kommer det inte vara nån vinst för de institutionella investerare som gjort det till sin hela idé att investera i det som är grönt, vackert och fint.
År 2018 varnade investeringsbolaget Vanguards grundare John Bogle för risken att en “handfull institutionella investeringsjättar en dag kommer äga röstkontrollen över i stort sett varje stort amerikanskt bolag” och att “en sådan koncentration inte kommer tjäna nationella intressen”. Andersson säger att han har en viss poäng:
– Jag tycker att det är bekymmersamt att vi riskerar att få en utveckling där makt och inflytande koncentreras till ett fåtal individer, institutioner, banker. Det innebär ju också en enormt politiskt inflytande, säger Andersson.
Han drar paralleller till techjättarnas dominans.
– Där känns det som att de flesta ser lite mer problematiskt på vilket inflytande man har. Men om vi får ett läge där ett fåtal globala aktörer kontrollerar ett stort inflytande över en stor andel av bolagen – det är ett bekymmer.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
