Prenumerera
Ett par från Uzbekistan ska utvisas, och har de senaste veckorna fått stor medial uppmärksamhet. Nu kan Riks berätta att mannen i familjen drog kniv när polisen knackade på för att hämta honom.
– Vi tillkallade förstärkning, säger Stina Forslund, gruppchef vid gränspolisen i Västernorrland, till Riks.
Tidig morgon den 20 mars i år. En civil patrull från gränspolisen i Västernorrland stannar till vid en bostad i Sundsvall.
På den aktuella adressen bor två illegala migranter, ett par från Uzbekistan, som gäckat Sveriges migrationsmyndigheter i många års tid.
Duon har de senaste drygt tjugo åren fått dussintals avslags- och utvisningsbeslut som de vägrat att följa. De har tidvis gått under jorden, och i drygt tio års tid har svenska myndigheter inte vetat var de uppehåller sig.
"Utan känd hemvist", står det att läsa i en notering i ett myndighetssystem som Riks tagit del av.
Men de båda uzbekerna, mannen som är 55 år och kvinnan som är 47 år gammal, vill inte följa med de civilklädda poliserna. Inte frivilligt.
55-åringen försöker först fly ut genom en altandörr. När han upptäcker att en polis blockerar den flyktvägen; tar han sig tillbaka in i lägenheten, till köket, där han hämtar en kökskniv.
Stina Forslund är gruppchef på gränspolisen i Västernorrland. Hon berättar för Riks om insatsen.
– Vi var där för att verkställa beslut om förvar, och hämta två personer i en familj, säger hon.
– På grund av tumult som uppstod så tillkallade vi förstärkning.
Gruppchefen vädjar till Riks om att inte skriva ut hur många poliser eller fordon som larmas till uzbekernas bostad. Hon vill inte att information om hur gränspolisen arbetar sprids.
– Det där tycker jag inte att man behöver skriva ut i media så att folk på förhand ska kunna räkna ut till ett annat tillfälle, resonerar hon.
Men det handlar i alla fall om flera patruller som larmas till platsen. Och efter ett tag kan de omhänderta den knivbeväpnade uzbeken.
– Vi lyckades hantera det här på ett bra sätt och ingen kom till skada, berättar Stina Forslund.
– Eftersom situationen blev som den blev, så tillkallade vi förstärkning. Om något ytterligare hade hänt, så hade vi kanske tillkallat ännu mer förstärkning.
Poliserna arbetar under insatsen även med att hålla allmänheten borta från bostaden med den knivbeväpnade 55-åringen.
– Det gäller att polisen ska få arbeta med det de ska göra, utan att bli störda av allmänheten, förklarar Stina Forslund.
När de illegala uzbekerna, under tumultartade omständigheter, omhändertas i mars i år, har det gått exakt en vecka sedan Migrationsverket överlämnat ärendet till gränspolisen för verkställighet.
Detta efter att det senaste utvisningsbeslutet mot dem vunnit laga kraft i början av februari i år. Det är då Migrationsöverdomstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd, och en utvisningsdom i migrationsdomstolen från december förra året alltså står fast.
Men parets så kallade ärendekronologi börjar inte i december 2025. Den sträcker sig hela vägen tillbaka till år 2000. Det är då kvinnan beviljas visum för att resa till Sverige från Uzbekistan. I juli fyra år senare får även mannen inresevisering.
Den 7 september 2004 söker paret asyl. Den uzbekiske mannen är då 34 år gammal, och hans 26-åriga fru är gravid.
En dryg vecka senare, den 16 september, tar de tillbaka sin asylansökan och förklarar att de vill åka hem till Uzbekistan. Dagen därpå ändrar de sig, igen, och vill på nytt söka asyl i Sverige.
I mitten av april 2005 avslår Migrationsverket deras asylansökan. Dagen därpå föds parets första och enda barn. En pojke.
Uzbekistan är en tidigare sovjetrepublik, och 2005 är ett kaotiskt år i landet. I maj det året dödas hundratals i sammandrabbningar mellan regeringstrupper och en militant gruppering i Andizjan, i östra Uzbekistan, nära gränsen till Kirgizistan.
Uzbekistans regering menar att de dödade är islamister; medlemmar i den sunnimuslimska rörelsen Hizb ut-Tahrir. De har gått till attack mot ett fängelse, fritagit hundratals fångar, skjutit ihjäl fängelsevakter, ockuperar regionkontoret och tagit dussintals som gisslan. Människorättsorganisationer i västvärlden hävdar istället att de dödade är demonstranter som protesterar mot regeringens förtryck.
Uzbekistans president Islam Karimov säger till medier att det är lönlöst att förhandla med islamisterna. Han anklagar dem för att "ta skydd bakom kvinnor och barn, och vägra kompromissa".
Det uzbekiska paret i Sverige kommer från huvudstaden Tasjkent, vilken ligger drygt 35 mil från våldsamheterna i Andizjan. De överklagar utvisningsbeslutet till dåvarande Utlänningsnämnden, som i oktober 2005 beviljar dem tillfälligt uppehållstillstånd.
"På grund av den allmänna situationen" i hemlandet, lyder domstolens resonemang.
Det tillfälliga uppehållstillståndet går ut den 1 november 2006, och när familjen ansöker om förlängning så får den i februari 2008 avslag. Situationen i Uzbekistan har knappt tre år efter massakern förbättrats.
Det dröjer dock till oktober 2008 innan Migrationsverket överlämnar ärendet med den uzbekiska familjen till gränspolisen för att få det verkställt. Men vid det laget vet inte svenska myndigheter var de befinner sig.
"Utan känd hemvist", står det att läsa i ett myndighetssystem som Riks tagit del av. Det är familjens status ända fram till april 2021. Då folkbokför den sig på en adress i Sundsvall.
Under tiden skickas nya ansökningar om uppehållstillstånd in, vilka alla avslås. De överklagas till olika migrationsdomstolar; i Stockholm, Göteborg och Luleå; vilka i de flesta fall meddelar avslag.
Vid fyra tillfällen, 2014, 2016, 2017 och nu slutligen 2026, överklagas avslagen hela vägen till Migrationsöverdomstolen i Stockholm. Vid samtliga tillfällen meddelas inte prövningstillstånd. Det innebär att migrationsdomstolarnas olika utvisningsbeslut i de fallen står fast.
En rådman vid migrationsdomstolen i Göteborg beviljar emellertid familjen ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i februari 2021 "på grund av synnerligen och särskilt ömmande omständigheter".
Det tidsbegränsade uppehållstillståndet förlängs en gång, men blir aldrig permanent. Vid en ny och slutlig prövning 2025 får det uzbekiska paret ett negativt besked. De måste återvända till sitt hemland.
Det uzbekiska parets son är född och uppväxt i Sverige. Och när han blivit myndig, så beviljas han till slut permanent uppehållstillstånd i en separat migrationsprocess. I februari i år blir sonen, som idag hunnit fylla 21 år, dessutom svensk medborgare. Det innebär att han får stanna i Sverige.
Det får alltså inte hans föräldrar, som i mer än tjugo års tid trotsat Migrationsverket och migrationsdomstolarnas beslut.
Sonen är "vuxen och ingår därmed inte längre i klagandenas kärnfamilj" står att läsa i migrationsdomstolens beslut. Dessutom konstateras att han "är självförsörjande och har en egen bostad" och "att det inte finns ett sådant särskilt beroendeförhållande mellan klagandena och sonen som krävs för att ett skyddsvärt familjeliv i Europakonventionens mening ska anses föreligga".
I domen konstateras även att de båda uzbekerna trotsat de tidigare utvisningsbeslut som utfärdats mot dem. Och domstolen slår fast att:
"Mot denna bakgrund anser domstolen att Migrationsverket haft fog för sin bedömning att statens intresse av att upprätthålla en reglerad invandring överväger klagandens intresse av skydd för sitt privatliv."
När den 55-årige uzbeken hämtas av gränspolisen, så är lokaltidningen Sundsvalls tidning på plats. Tidningen har kampanjat för uzbekerna sedan i februari i år, och skrivit ett tjugotal artiklar om familjen.
Ett par dagar senare skriver Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg en upprörd ledartext om fallet. Även han tycker att uzbekerna ska få stanna i Sverige.
Fler vänsterlutande medier hänger på bevakningen. På vänstersajten ETC jämför den 55-årige uzbeken polisingripandet mot honom, när han drog kniv, med nazisternas agerande mot judar under andra världskriget.
Men någon riktig fart på mediecirkusen blir det inte förrän Sveriges televisions lokala redaktion gör ett inslag om uzbekerna den 17 april. Att familjen inte får stanna i Sverige skylls på den SD-stödda Tidöregeringen.
Statstelevisionen påstår att fallet "har blivit en symbol för den nya, stramare migrationspolitiken" och skriver att: "Trots att migrationsminister Johan Forssell offentligt uttalat att 'hårt arbetande människor som gjort rätt för sig ska ha en möjlighet att stanna', tycks verkligheten för familjen i Sundsvall vara en annan."
Efter att SVT skrivit om fallet, så gör även Dagens nyheter, Svenska dagbladet och till och med franska Le Monde det också.
Ingen av medierna nämner alla de avslag och utvisningsbeslut som den uzbekiska familjen trotsat. Det är inget som får någon större uppmärksamhet förrän Per Gudmundson på nyhetssajten 100 procent den gångna helgen publicerar de tre uzbekernas ärendekronologi.
Och ingen av de medier som skriver om fallet nämner hur den 55-årige uzbeken agerat, att han dragit kniv när poliserna kommit för att hämta honom till Migrationsverkets förvar och att poliserna tvingats kalla på förstärkning.
Den 55-årige uzbeken befinner sig just nu på Migrationsverkets förvar i Märsta i väntan på att skickas hem. Att han blivit frihetsberövad är något som han överklagar; ett överklagande som migrationsdomstolen i Luleå dock avslår.
Anledningen till det är att han tidigare hållit sig undan gränspolisen, försökte fly när polisen kom för att hämta honom och dessutom beväpnat sig med en kniv.
"Åtgärden är därför inte oproportionerlig i förhållande till syftet med förvaret och det finns därmed skäl för förvar. Utredningen ger inte stöd för att uppsikt är en tillräcklig åtgärd. Det finns följaktligen inte skäl att ändra Polismyndighetens beslut. Överklagandet ska därför avslås", skriver domstolen i sitt beslut.
Gränspolisens beslut att 55-åringen ska vara fortsatt frihetsberövad fattas av rådmannen Jenny Sandell. Det är inte hon som beslutar om utvisningen, däremot om att han ska vara frihetsberövad fram till dess han utvisas.
– Men det man alltid måste kontrollera med en sådan här förvarsakt är att det finns ett verkställbart utvisningsbeslut, förklarar hon för Riks.
Det är alltså bara migranter där det finns beslut om utvisning som kan hämtas till förvar.
På Sveriges televisions lokala redaktion i Sundsvall arbetar Héctor Barajas som redaktör. Han blev medialt uppmärksammad 2013 när han greps av polis i samband med en SDU-demonstration i Linköping.
Det är Barajas som ansvarar för statstelevisionens bevakning av den uzbekiska familjen. När Riks ringer upp honom, så vill han först skriva upp namnet på den som ställer frågor till honom.
– Mattias Arvidsson? frågar han innan han blir korrigerad.
Barajas låter lite barsk i tonen, och ifrågasättande mot Riks journalist. Han går trots det med på att svara på frågor.
Varför framgår det inte av Sveriges televisions rapportering att det här paret eller familjen har fått så många avslag som man inte har följt?
– Det framgår med tydlighet att de har fått utvisningsbeslut, svarar SVT-redaktören.
Inte att de fått så pass många. Det här handlar om dussintals avslag under många års tid?
– Det brukar vi inte göra. I varje ärende så brukar det fattas en massa olika beslut, men vi brukar inte rapportera om det finns hundra eller tio beslut innan man kommer fram till ett avgörande. Vi rapporterar om avgörandet. Det är det som är det viktiga.
– Vad försöker du komma åt, Mattias? Jag förstår inte riktigt varför det är så viktigt för dig att ta fram antal beslut?
Är det inte ganska relevant om en person ignorerat flera laga kraft-vunna beslut från migrationsmyndigheterna, oavsett de kommer från Migrationsverket, migrationsdomstolarna eller från början från Utlänningsnämnden?
– Eller Skatteverket eller vilken myndighet det än kan vara. Att överklaga ett beslut är inte att ignorera det.
Om det vunnit laga kraft i Migrationsöverdomstolen, så finns det inget att överklaga längre? Då ska man följa det beslutet.
– Det finns alltid möjlighet att komma med nya ansökningar. Det är väldigt speciella omständigheter från fall till fall.
Héctor Barajas blir ställd när Riks frågar om han och SVT har en politisk baktanke med publiceringarna om den uzbekiska familjen.
– Men, Mattias, vad är ditt syfte med den typen av frågeställningar? Berätta för mig vad ditt syfte är med den typen av frågeställningar? undrar han.
Héctor, jag läser innantill: "Fallet [...] har blivit en symbol för den nya, stramare migrationspolitiken. Trots att migrationsminister Johan Forssell offentligt uttalat att 'hårt arbetande människor som gjort rätt för sig ska ha en möjlighet att stanna', tycks verkligheten för familjen i Sundsvall vara en annan". Det här är vad Sveriges television skriver. Ni kopplar fallet till regeringen, namnger en minister och gör politik av artikeln. Det är vad ni gör, inte jag, så jag undrar vad ert syfte är med det?
– Mattias. Du vet att alla nyhetshändelser behöver kontextualiseras, eller hur? Det är för att ge dem en mening. Annars skulle det vara väldigt svårt för människor att förstå varför vi berättar om än det ena än det andra.
– Du kommer också kontextualisera det här samtalet i de urval du gör.
Detta är ett migrationsärende som pågått sedan 2004, med upprepade avslag. Då var Göran Persson statsminister. Så det är ganska många statsministrar och olika färg på regeringar sedan dess, där den här familjen fått avslag på avslag. Är det inte då starkt missvisande att koppla det till den nuvarande regeringen?
– Det är din bedömning.
Är det inte ett faktum att det är starkt missvisande?
– Det är också din bedömning att säga att det är starkt missvisande.
Jag skulle vilja säga att det objektivt sett är starkt missvisande?
– Du är väldigt intressant, men jag har inte så mycket tid just nu, svarar Héctor Barajas och väljer att avsluta intervjun.
Riks har även sökt Aftonbladet med anledning av den tidningens rapportering. Aftonbladet har inte svarat.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
