Barn drunknar på grund av kultur – inte ekonomi

Linnea Klingström skriver om simkunnighet och invandring. Vissa invandrargrupper har låg simkunnighet, men de verkar ändå inte vilja sätta sina barn i simskola. Orsakerna handlar om kultur, inte om socio-ekonomiska faktorer.

I fredags dök min sjuåriga dotter från träbryggan vid sjön Långbrohöljen i Dalsland och simmade 25 meter på djupt vatten. Jag stod vid strandkanten och såg hennes solblekta hår försvinna under vattenytan vid Kampuddens badplats i det lilla samhället Dals Långed i Bengtsfors kommun.

Bedriften renderade henne det glimmande simmärket guldfisken. Stoltheten gick nästan att ta på. Tillsammans med sin femåriga lillebror har hon gått i gratis simskola två veckor i rad. Ett initiativ anordnat av Bengtsfors kommun för att öka simkunnigheten i kommunen. Ett strålande initiativ eftersom Dalsland, liksom resten av Sverige till stora delar består av vatten. Att kunna simma är helt enkelt livsviktigt om man bor i Sverige.

Ändå sjunker simkunnigheten bland svenska barn. Framför allt minskar simkunnigheten bland barn i så kallade utsatta områden. Enligt en utredning som Skolverket gjorde 2022 finns det en koppling till socioekonomiska förutsättningar: ”På skolor med sämre socioekonomiska förutsättningar klarar 89 procent av eleverna betygskriteriet i simning, jämfört med 95 procent på skolor med bättre förutsättningar”, konstaterar Skolverket. Jahaja. Då är det ju utmärkt att Bengtsfors kommun, en arbetarkommun med såväl hög andel bidragsförsörjda som historisk hög invandring erbjuder gratis simlektioner för barn under industrisemesterns sista veckor. Det borde vara fullbokat. Men det är det inte.

Trots att jag kan räkna antalet elever på mina fingrar har jag svårt att hålla koll på mina barn från land. Inte för att jag kollar ner i mobilen eller släpper den lilla viken innanför bryggan med blicken. Nej, det är något annat som förvillar min syn. Alla barnen är blonda. Det är anmärkningsvärt i en kommun där andelen barn i grundskola ligger på hela 30 procent. För några år sedan berättade en väninna med barn i förskoleålder att pedagogerna talade arabiska med barnen på förskolan i Dals Långed. Hennes egen dotter var den enda som inte förstod ett ord. Så hög var andelen barn och pedagoger med invandrarbakgrund på förskolan. Då förstår ni min förvåning när inte ett enda barn på simskolan har utländskt påbrå.

Men egentligen är jag inte förvånad alls. Jag vet såklart att simkunnighet inte handlar om socioekonomi. Det handlar om kultur. Detta vet även invandrarna själva. ”Vi kan inte blanda oss med andra om vi inte har heltäckande kläder och det finns inte heltäckande badkläder att köpa här. Vi vill bada bara med kvinnor eller i heltäckande kläder” säger en kvinna från Etiopien till SVT i en intervju om simkunnighet redan 2017. Det är kulturen som sätter käppar i hjulet för hennes simkunnighet, konstaterar SVT då. För nyanlända är simkunnigheten otroligt låg, enligt en rapport från 2024 är 77 procent inte simkunniga. Nyanlända är även överrepresenterade i drunkningsstatistiken. Folk dör i svenska vatten, på grund av sin kultur.

I Sverige är simning, bad- och sjövett en del av svensk kultur och tradition. Simning har funnits som organiserad verksamhet i Sverige sedan åtminstone 1796 då Upsala Simsällskap grundades. Under första halvan av 1800-talet startades flera simsällskap i bland annat Malmö, Jönköping och Stockholm. I dag är sommarsimskola gratis i flera kommuner. Så var är invandrarbarnen? Varför är inte stranden full av mammor från andra kulturer som oroligt försöker hålla koll på sina barn i vattnet? Varken pengar eller tillgänglighet spelar uppenbarligen roll.

I bilen hem från simskolan jämför barnen sina simmärken. Femåringen lärde sig inte simma i år, men han lärde sig hur man flyter och förflyttar sig med en livboj, hur man kastar i en Hansalina och hur man larmar efter hjälp, hur man flyter med kläder och allmänt badvett. För det förtjänade han simmärkena Livbojen röd och Livbojen blå. Han är stolt. Han är trygg. Han är ett ypperligt bevis på att den kultur som funkar bäst i Sverige är vår svenska.

Linnea Klingström