Här är prästernas protest mot föreslagna S-tvånget

Detta är ett öppet brev från 126 prästvigda präster i Svenska kyrkan. De protesterar mot ett socialdemokratiskt förslag som går ut på att alla präster måste ställa upp på att viga homosexuella par.

Kära ledamot i kyrkomötet,

Vi 126 som skriver detta brev har två saker gemensamt: Vi är kristna och vi är prästvigda i Svenska Kyrkan. En del av oss som skriver viger med glädje par av samma kön, en del av oss står fasta i att äktenskapet är mellan man och kvinna. Alla har vi släktingar, vänner, kollegor och församlingsbor som är HBTQIA+ personer och i samma kretsar lika många som tror på äktenskapets särart för man och kvinna. Några bland oss är eller skulle kunna vara queer. Ingen av oss har veterligen diskriminerat eller varit icke-välkomnande mot någon.

Och vi vill säga till dig, kära ledamot i kyrkomötet, att vi inte ställer oss bakom motion ”2026:76”. Vi ger här sju olika skäl till det, som för var och en av oss väger olika tungt:

1. Nuvarande ordning från 2009 fungerar tillräckligt: Vi uppfattar att Svenska Kyrkan har tydlig äktenskapssyn och inget i ordningen är oklart för oss präster: Prästerna har vigselrätt. Kyrkan har vigselplikt. Inget tvång förekommer, och inget samkönat par har nekats vigsel p.g.a. sitt kön.

2. Vi vill fortsätta vara en del av den stora världsvida kyrkan: Vi ser inte att vara en progressiv kyrka som ett självändamål - särskilt inte när det riskerar våra ekumeniska överenskommelser och relationer – både ute i världen och här hemma.

3. Vi känner många präster, kvinnor och män, som menar att äktenskapet är mellan man och kvinna och samtidigt rent och klart förkunnar Guds ord, rätt förvaltar sakramenten och avser möta alla människor med respekt. Några av oss är de prästerna. Men även vi som dragit andra slutsatser står enade i solidaritet med våra kollegor. Alla människor felar, men just att ha en s.k. klassisk äktenskapssyn gör inte en präst mindre trogen sitt uppdrag – och ger ingen rätt att försvåra hans eller hennes tjänst.

4. Alla människor, även prästers, mående påverkas av att hotas till något de anser är fel. Och än mer om tron kommer ur en vilja att följa Gud. Hur mycket vi än vill tjäna församlingen och hur mycket kärlek vi än har för människorna påverkar en tvångskultur vårt allmäntillstånd - och präster som inte mår bra kan inte vara goda herdar och förkunnare. Det blir helt enkelt ohållbart.

5. Det är inte bara präster som drabbas av motionens ändring av kyrkans teologi: många typer av spiritualitet och inomkyrkliga rörelser som tidigare blomstrat i vår kyrka riskerar p.g.a denna motion få lämna. Även många medlemmar och unga sökare stöts bort när de inte längre hittar det hem de söker i kyrkan. Om målet är att göra kyrkan mer öppen och inkluderande är inte vägen att göra den mer ensidig.

6. En sund kyrka måste tåla olika uppfattningar och saklig kritik: Präster ska kunna vara uppriktiga utan att riskera att stämplas som illojala eller besvärliga. Vi vill verka för en kultur där människor vågar tala öppet, lyssnar på varandra och kan vara oense utan rädsla. Det är inte konflikt – det är en förutsättning för tillit, ansvar och en levande kyrka.

7. Vi tror inte att ett ”vigseltvång” är bra för någon – och kanske blir det värst för de samkönade par som gifter sig och inte kan lita på att prästen som viger dem är för deras relation. Om de senare får reda på att prästen handlat mot sin vilja och övertygelse - under hot om avkragning – hur ska det då kännas för dem?

Motioner som riskerar att: vara ett led i att göra vår kyrka mindre del av den världsvida kyrkogemenskapen, stöta bort många typer av spiritualitet och kyrkomedlemmar, leda till att färre präster vigs och andra i förlängningen kan behöva lämna eller blir utkastade, minska öppenheten och försämra samtalsklimatet, och skapa osäkerhet även hos de HBTQIA+ personer som de sägs vara till för – det är inte rätt väg för kyrkan att gå. Vi vädjar därför till dig som är ledamot i kyrkomötet att lägga din röst mot alla försök till polarisering i äktenskapsfrågan och låta kyrkan vara i den öppna, nuvarande ordning som fungerat tillräckligt bra i 17 år. För kyrkans enhet, vidd, och framtid.

Vi hade kunnat vara många fler, men flera av våra kollegor har inte vågat skriva under – med rädsla att de eller deras familjer ska få repressalier. Tystnad är inte alltid enighet, utan kan baseras på rädsla och då får ni inte en sann bild av verkligheten. Därför ville vi skriva till er med våra perspektiv.

Guds frid och allt gott!