Ännu ett blodigt terrordåd har drabbat Berlin. Dådet ska ha genomförts mot ”de smutsiga kuffarna”. Enligt rapporteringen misstänks en 21-årig man vid namn Abdul ligga bakom attacken.

Det särskilt ironiska är att måltavlan var en pridefestival – en identitetspolitisk, postmodern och marxistisk rörelse som under lång tid har varit en av de mest högljudda förespråkarna för ökad invandring från just muslimska länder och för ett mångkulturellt samhälle.

Detta väcker återigen frågor om konsekvenserna av den migrationspolitik som vänstern och socialliberalerna har fört i stora delar av Västeuropa.

Ett samhälle som tar emot ett stort antal människor från regioner där religiös konservatism är förenad med bakåtsträveri och politiskt antivästliga motiv riskerar att ta emot värderingar som har ambitionen att genom våldsamma och primitivt aggressiva metoder ta över väst. Denna utveckling har försatt väst i ett tillstånd som numera är osäkert och otryggt.

På detta sätt har konflikter och normer importerats som står i direkt motsättning till västerländska ideal om yttrandefrihet, jämställdhet och HBTQ-personers rättigheter. Denna förändring har genomförts utan att man samtidigt har byggt upp åtgärder och regelverk som motverkar en sådan utveckling.

När den islamiska ideologin får fäste i ett samhälle kan resultatet inte bli något annat än våld, hot och terror riktade mot just de grupper och institutioner som försvarar dessa fri- och rättigheter. Följaktligen har vänsterns och socialliberalernas ideal om ett mångkulturellt samhälle varit en illusion – ett gigantiskt felsteg och ett misslyckat projekt. Men det är gemene man som i dag får betala priset för deras misslyckade projekt. Dessa grupper måste nu tvingas att ta ansvar.

Terrordådet är en väckarklocka för Sverige. Historien visar att islam består av dubbla budskap och är en politisk ideologi med religiös täckmantel som använder våld som ett medel för att sprida rädsla och påverka samhällen.

Därför är det viktigt att myndigheterna kraftfullt bekämpar islamiseringen av landet, oavsett om den sker i religiösa miljöer eller inom politiska organisationer.

Samtidigt måste diskussionen föras med precision.
Det är rimligt att granska hur islamiska miljöer verkar, varifrån och hur de finansieras, vilka som ligger bakom deras utbildningar, vilka ideal de dyrkar, hur detta på längre sikt påverkar samhällsutvecklingen, vilka stater som ligger bakom moskéerna och hur de utnyttjar västerländska ”naiva” regelverk och myndigheter.

Detta innebär inte att individer och medborgare ska generaliseras eller skuldbeläggas. Det islamiska hotet är dock så allvarligt att dessa åtgärder måste vidtas innan Sverige förvandlas till ett kaotiskt och korrupt land med primitiva företeelser i nivå med MENA-regionen.

Samhällsutvecklingen, med en förändrad demografi med ursprung i MENA-regionen, är mer än alarmerande.

Även om varje moské eller varje muslim inte bär ansvar för en enskild gärningsmans handlingar, är islam i sig en politisk ideologi. Det är inte vårt ansvar att reformera den, utan muslimska företrädare och auktoriteter bär själva ansvaret för detta. Den empiriska erfarenheten visar dock att sådana förväntningar är en illusion.
Islamiska tillbedjanshus, moskéerna, är inte bara platser för andlighet, utan även politiska centrum och militära baser för troende muslimer. Där utbildas de, där utrustas de och där läggs grunden för en ideologi som leder till beteendemönster som är oerhört svåra att stävja.

Om vi ska kunna försvara de demokratiska värderingarna krävs åtgärder som ställer tydliga krav på integration och ett kompromisslöst motstånd mot alla former av politisk ”religion”. Den debatten bör föras öppet och med utgångspunkt i verifierbara fakta. Faktum är att islam i sig utgör faran.

Nima Rostami

Advokat och konservativ debattör