Hur nervösa ska vi vara inför en desperat Magdalena Andersson?

Fortfarande finns ingen regering i sikte trots att de rödgröna partiledarna fick åka på safari på Lidingö och delta i Sveriges kanske mest omtalade seminarium.

Gästlistan var minst sagt omfattande. Det verkade som om halva Sverige hade bjudits in för att ge en ”lägesbild” till valets stora vinnare. Polisen, näringslivet, fackföreningarna och till och med Försvarsmakten fanns bland de inbjudna. Men något genant för de rödgröna var att Försvarsmakten tackade nej. De hade viktigare saker för sig än att delta i seminariet.

Som om detta inte vore nog för Magdalena Andersson presenterades under fredagen rykande färska förtroendesiffror. Och de blev en riktig kalldusch för S-ledaren.

Förtroendet för Magdalena Andersson faller kraftigt. För oss som länge varnat för att de rödgröna saknar en plan för vad som skulle hända vid en valvinst kommer utvecklingen knappast som någon överraskning.

Men frågan är nu hur Magdalena Andersson ska gå vidare.

Ska hon lägga sig platt för Vänsterpartiet och släppa in partiet i maktens korridorer på riktigt, trots risken att gå till historien som ledaren som pasokifierade den svenska socialdemokratin?

Eller kommer hon att gå till historien som ”valvinnaren” som inte lyckades få ihop ett regeringsunderlag, med ett extraval som följd? I så fall lär hennes dagar som partiledare vara räknade.

Den desperation som Magdalena Andersson nu uppvisar gör Socialdemokraterna alltmer oberäkneliga – och i förlängningen farliga för landet.

Vad är de beredda att göra för att säkra makten framöver? Och vad kan de tänka sig att sälja ut för att få nycklarna till Rosenbad?

Kanske vore det bästa för Sverige helt enkelt att Magdalena Andersson besparar oss alla ytterligare tid, avgår och låter väljarna säga sitt i ett extraval.

Jacob Hagnell