

Detta är en fortsättning på en tidigare insändare.
2020 såg läget dystert ut. Den totala kapaciteten att producera planerbar el hade försvunnit, tack vare att politiker hade beslutat att montera ner det som en gång var så bra.
Vad har man gjort i stället då? Jo, man har byggt vindkraft i mellersta och norra Sverige. I total produktion räknat över hela året så hade man samma produktion som 1985, men med skillnaden att den varierande vindkraften ledde till enorm överkapacitet den ena dagen men inget den andra.
Så den planerbara elen som är så viktig för i första hand storförbrukare som stålindustrin (som fortfarande använder stora mängder kol för att förädla metaller på grund av att det finns för lite el att tillgå), men också hushåll, försvann.
Hade man däremot behållit 1985 års kärnkraftsflotta och moderniserat och uppgraderat den så hade vi haft mer el idag och inte behövt slösa pengar på vind- och solkraft.
Därmed hade elen varit planerbar och inte beroende av vädret.
Elnätet hade under den tiden försämrats och eftersatts för att underhållet gått på sparlåga och nätet hade under 2020 nått en situation då man började göra brandkårsutryckningar för att klara krissituationer. Man hade lagt ner stor kapacitet i söder (kärnkraft) och ersatt med utbyggnad av vindkraft i andra delar av landet. Där hade man tagit bort kapacitet nära användare och lagt det 1000 kilometer bort utan att tänka på och säkra överföringskapaciteten från norr till söder.
En konsekvens av det är att länken mellan Harsprånget och Hallsberg inte räckte till för att rädda rådande situation. Det för att nedläggningen av kärnkraft var ett faktum.
Hade man behållit 1985 års flotta som producerade 9 500 megawatt och trimmat upp den hade vi kunnat producera 11 500 megawatt idag. Den skillnaden skulle vara större än hela den svenska vindkraftsindustrin, och hade kostat en bråkdel av de 220 miljarder som byggandet av vindkraft hittills gått lös på.
Dessutom hade behoven att förstärka elnätet varit betydligt mindre och kapaciteten att överföra el från Norrlandsälvarna hade varit större.
Nu till lite fakta om vad det egentligen kostar med kärnkraft kontra vindkraft för att uppnå samma kapacitet i megawatt.
Vänstersidan förfasar sig över att 500 miljarder är en så stor summa för att bygga kärnkraft (den som de själva varit med att rasera, så klart att det kostar att bygga upp).
Det som är tråkigt i hela kråksången när det gäller vindkraftuppbyggnaden är ju att ägarna sitter i bland annat Luxemburg och Schweiz, så alla intäkter går dit via skalbolag i Sverige.
Man är inte helt ärlig med vad det kostar, för man tar inte med vad infrastrukturen med kablar för överföring och ställverk går på, eftersom man bara vill visa att byggen av vindsnurror är billigt. Sen att de havsbaserade vindkraftsanläggningarna bara räcker i max 20–30 år innan de är sönderrostade, för att inte tala om det som de roterande vingarna sprider ut i miljön.
Miljöpartiet vill bygga 800 havsbaserade vindkraftverk i Östersjön. Dessa kommer efter en drift i 30 år i bästa fall ha:
förgiftat Östersjön med 4 800 ton mikroplaster,
dödat mins 240 000 sjöfåglar bland annat den rödlistade och fridlysta havsörnen,
använt fyra miljoner ton betong till de fundament som pålats i havsbotten,
släppt ut fem gånger mer CO2 per kilowattimme i atmosfären än ett kärnkraftverk,
och haft en storskalig påverkan på livet i havet.
Var finns miljövinsten någonstans, Miljöpartiet?
I jämförelse, hur farligt är kärnkraftsavfall?
Det är egentligen inte en sorts avfall, det är två innan man sätter det i kärnkraftverket, då är det väldigt få problem med det hela. Då räcker det med handskar, munskydd och glasögon för att hantera det.
Efter att man använt det finns det två sorters avfall blandat, det ena är sådant som är ganska kraftigt radioaktivt (plutonium). Det kan skada människor om man inte har bra skydd men det försvinner i storleksordningen på några hundra år. Efter ungefär 300 år är inte det värre än någonting vi hanterar i vanliga kemiska vätskor
Men sen finns det ämnen som finns kvar väldigt länge 100 000 år men det är endast svagt radioaktivt. De skadar om man får in dem i kroppen, men då gäller det bara att inte äta, dricka eller andas in plutoniumdamm. Men så länge ni håller det utanför kroppen så är det i praktiken ofarligt. Det kan stoppas av fem centimeter luft eller två ark papper eller ett lager målarfärg.
Fortsättning följer: Del 3 mer fakta om kärnkraften och vad som hände i Harrisburg 1979 och Fukushima 2011.
Christer Rålén
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.