Insändare: Därför kan S få och behålla makten

Många är förundrade över att Socialdemokraterna håller en stabil och hög nivå i de opinionsmätningar som presenteras varje månad.

Siffrorna på 32-35 procent av väljarstödet utgör en bra grund att stå på när vi gått till valurnorna och en ny regering ska röstas fram.

Trots alla skandaler som omgärdat partiet under ett par år så verkar väljarna inte bry sig.

Inte heller att partiet nu vänder kappan efter vinden lika ofta som manliga väljare byter kalsonger eller att man lägger fram förslag som får många att rasa. Som exempelvis tvångsblandningen man nu försöker tysta ned och dölja.

Arbetarklassen har Socialdemokraterna näst intill förlorat och till stora delar också landsbygdsborna. Två grupper som historiskt sett utgjort en stor och stabil väljarbas.

Så vilka är det som ligger bakom att Magdalena Andersson kan samla en tredjedel av den svenska väljarkåren? Vi ser fyra grupper där stödet är och förmodligen kommer att vara stabilt både i opinionsmätningar som i det kommande valet.

Hästväljarna. Minns ni K-G Bergströms bevingade ord i Expressen 2011? De finns socialdemokrater som skulle uttrycka sitt stöd för sin partiledare om han så vore en häst.

Traditionalisterna. De som alltid röstat på S utan att egentligen veta varför. De har vuxit upp i hem där man under 1900-talet alltid röstade på partiet och där de ideologiska tankarna förs vidare i arv.

De ointresserade. Alla de som har åsikter om sådant de inte vet något om. Åsikterna bygger ofta på något man bara tror, som man vill att något ska vara eller något man hört andra säga att andra har sagt. Här prioriteras dokusåpor och influencers liv och leverne i sociala medier framför politiska debatter och samhällsprogram.

De utrikesfödda. I synnerhet de som kommer från länder utanför Europa där man inte är vana vid demokratiskt genomförda val och där korruptionen är skyhög.

Just den sistnämnda gruppen utgör idag en oerhört viktig väljarbas för Socialdemokraterna, så den är partiet av naturliga skäl väldigt rädd om.

Minns valrörelsen 2018 där Moderaterna i Botkyrka kommun bjöds in av en muslimsk församling som utlovade partiet 3 000 röster om man beviljade bygglov till en ny moské. Det är i den kontexten vi fick höra socialdemokraternas Karin Wanngård utlova fler moskéer i Stockholm under ett möte i Järva förra året.

2018 skrev Per Gudmundson en artikel i SvD där han belyste ett brev som innan valet 1994 skickades ut till samtliga riksdagspartier. Ett brev i vilket olika muslimska förbund utlovade röster till det parti som var beredda att tillmötesgå muslimernas intressen allra bäst. Valet föll på Socialdemokraterna.

”Våra religiösa ledare har uppmanat alla deltagare i fredagsbönen att ge sina röster till Socialdemokraterna den 18:e september”, löd budskapet. Socialdemokraterna fick 45,25 procent av rösterna. En ökning med 7,54 procentenheter jämfört med valet innan.

Socialdemokraternas religiösa gren, Broderskapsrörelsen, tog på sig att tillsammans med Sveriges muslimska råd utveckla ett nära samarbete.

I dokumentet Delaktighet, identitet & integration skriver man att ”efter avslutad projektperiod kan konstateras att projektet varit mycket framgångsrikt och inte minst genom SMR:s aktiva bidrag har muslimernas valdeltagande sannolikt varit högt och många har röstat på Socialdemokraterna”. Frågan är vem detta samarbete gynnat mest sedan dess?

Tveklöst har islam flyttat fram sina positioner i Sverige och vi ser allt oftare hur muslimer använder sin religion som ett slagträ i debatten.

Arbetsgivare som tvingas ändra mångåriga klädkoder för att anpassa dessa efter främst muslimska kvinnors krav, idrottsförbund likaså. Skolor, badhus och det offentliga är heller inte förskonande.

2011 visade TV-kanalen Axess den norska dokumentären Det muslimska brödraskapet. En på många sätt skrämmande bild av en organisation som i filmen deklarerar islams mål. Att erövra västvärlden.

Inte med svärd, utan med högt barnafödande och infiltration av myndigheter. Dokumentären hade troligen rört upp känslor i Sverige om den visats i SVT eller TV4, men på en undanskymd plats i en liten kanal gick den ganska obemärkt förbi.

Det finns en liten udda detalj i Socialdemokraternas nära band till islam. Inom främst ungdoms- och kvinnoförbundet står man högst upp på barrikaden för att försvara kvinnors och HBTQ-personers rätt.

Det finns inga konflikter där. Tvärtom ska denna kamp bejakas, då både kvinnor och homosexuella har och ska ha samma rättigheter som övriga i samhället.

Konflikten ligger i att man står på samma barrikad och tar öppen strid för islam, trots att religionen som sådan nedvärderar kvinnor och förbjuder homosexualitet.

Dokumentären Slaget om muslimerna som visades i SVT 2009 berättar bl.a. om en svensk kvinna med vänstersympatier som konverterade till islam, men som väl inne i religionen insåg att den inte var vad hon trodde.

Tyvärr är det många som väljer att tänka med hjärtat och inte med hjärnan. Där ligger nog en viss förklaring till att vänstern och inte minst Socialdemokraterna står starka i opinionen.

Det kanske inte är fel i sig att tänka med hjärtat, men få tror väl innerst inne att känslor bygger ett fungerande samhälle bättre än den verklighet man har att förhålla sig till.