Insändare: När svensk skolmat anklagas för diskriminering

Högstadieeleven Hugo i Färgelanda äter köttfärslimpa i skolmatsalen när P4 Väst intervjuar honom. ”Görgott”, tycker han. Mer skeptisk är skolkamraten Ramadan, som är muslim och därför inte ”kan” äta griskött. En annan elev, Zakaria, väljer att handla mat på Coop istället och är irriterad, för han tycker skolan bör erbjuda eleverna mat ”som de kan äta”. SD-styret i kommunen har nämligen beslutat att satsa på mer husmanskost i skolan, vilket innebär att det ibland serveras fläsk. Samtidigt är man mer restriktiva med att erbjuda specialkost av religiösa skäl.

Det låter som en rimlig hållning. Vegetariskt alternativ finns för de som av olika skäl inte vill äta kött generellt eller fläsk specifikt. Men hur ser rubrikerna i media ut? ”Muslimska elever kan påverkas”, ”Muslimska högstadieelever kan tvingas äta vegetariskt”. ”Kritik mot nya regler för skolmat – anses diskriminerande.”

Många minns nog diskussionen om ”köttfri måndag” för ca 15 år sen. Förslaget var att en dag i veckan borde skolmaten vara helt vegetarisk, för hälsans och miljöns skull. 

En dag i veckan kan man klara sig utan kött, sades det. Och det kan man såklart. Men vissa kände på sig att köttfri måndag inte var ett mål, utan ett första steg i en större kamp. Kampen mot ”köttnormen”. Och mycket riktigt har vi på senare år kunnat läsa om skolor som gått över till alltmer vegetarisk mat, elever som går hungriga för att de vegetariska alternativen inte smakar eller mättar och föräldrar som skickar med matlåda till barnen.

Men nu ser vi alltså rubriker om muslimer som kan ”tvingas äta vegetariskt” och känner sig diskriminerade.  Samma typ av kritik hördes också i Uddevalla efter en liknande reform där 2024. Här kan man skönja en intressant dubbelmoral. En vänster som kämpat för att skolbarn ska få mindre kött i skolan tycks nu värna om muslimers rätt till annat kött för att slippa äta vegetariskt när det serveras fläsk. Få tycks ifrågasätta varför svensk skolmat bör anpassas efter religiösa regler, eller varför det är viktigt att muslimer, men inte andra barn, får kött i skolmatsalen.

Detta är inte en isolerad händelse, utan en del i ett mönster, där det beskrivs som diskriminering när majoritetssamhället inte går vissa muslimers krav på anpassning till mötes. Samtidigt ställer sig delar av vänstern ofta på muslimernas sida, även om de senares krav går på tvärs med vänsterns idéer, såsom önskan att skolbarn ska äta vegetariskt.

Som sagt, man kan klara att dra ner på kött. Det hade säkert varit hälsosamt för många att göra. Det är inget fel att vara vegetarian om man vill det. Men det är inte vad debatten handlar om. Och det är uppenbarligen en debatt som rör upp känslor. I kommentarsfält om artiklar om vegetarisk skolmat är det ofta mest förolämpningar mot vegetarianer. Då hamnar diskussionen fel och blir oseriös. 

För det handlar inte om att alla måste äta kött varje dag. Konflikten handlar istället om normer, om hur vi ser på svensk matkultur, om huruvida det offentliga ska använda skolbarn som redskap för att ”bryta köttnormen” och om huruvida det är rimligt att svensk skolmat ska anpassas efter en minoritetsreligion. 

Under lång tid har det varit tydligt vilken riktning politiker velat styra: mot mer vegetarisk mat och mer anpassning till religiösa krav. Färgelanda (och, som nämnts, Uddevalla) visar att man kan gå en annan väg. Det är positivt, men också politisk styrning som lätt kan göras ogjord efter ett nytt valresultat, i synnerhet då vissa på vänstersidan troligen ser den nuvarande SD-linjen som en attack mot vegetarianism och mot muslimer. 

Om man vill vinna kampen om skolmaten kan man inte göra det genom att ondgöra sig över vegetarianer eller genom att dryfta märkliga konspirationsteorier, som att vänstern försöker feminisera skolbarn genom att ge dem sojaprotein. Istället behöver man klargöra följande: Att det finns ett värde i svensk mattradition, och i att hålla den levande i skolan, att kött, inklusive fläsk — gärna närproducerat — är bra mat, att politisk aktivism inte bör styra vad skolbarnen ska äta och att det inte är diskriminering att svensk skolmat inte anpassas efter invandrade religiösa minoriteters kostval. Den som har allergier bör få anpassad mat, men att inte äta fläsk är ett personligt val och då finns vegetariskt alternativ att tillgå.

Skolmaten bör vara sån mat som folk äter och vill äta. Då kan man servera ”görgod” köttfärslimpa, men även falafel ibland, för det är ju också gott. 

Calle Lindström