Trygve Engelbert: Kommer Stegra att klara sina uppgifter?

Utifrån den begränsade information som finns tillgänglig, samt mina egna kunskaper och erfarenheter inom stålproduktion, bedömer jag att projektet har betydande utmaningar. Nedan följer de huvudsakliga skälen.

Val av etableringsplats

Boden framstår som ett ovanligt och tekniskt tveksamt val för etablering av ett stålverk av denna storlek. Flera centrala förutsättningar saknas:

• Hamnkapacitet
En djuphamn är nödvändig både för att ta emot råvaror och skeppa ut färdiga produkter, särskilt i de volymer som avses—cirka fem miljoner ton stål ut och 6–8 miljoner ton råvaror in per år. Vilka fartyg och vilket maxdjup som kan trafikera Luleå är oklart. Som jämförelse har Oxelösund ostkustens största djuphamn med 12 meters djup, men om motsvarande förutsättningar finns i Luleå är osäkert.  Kranar , lastkajer, lagringsplatser och allt som hör en hamn till borde finnas redan. 

• Energikapacitet
Regionen har redan stora åtaganden gentemot LKAB och SSAB Luleå. Utan långsiktigt säkrade avtal med Vattenfall blir energiförsörjningen en kritisk begränsning. Transformatorer, ställverk mm borde redan nu var på plats. Oklart när detta kommer att vara klart. 

• Tillgång till råvaror
Projektet är helt beroende av stabil tillgång på järnmalmspellets i betydande volymer. Den global produktionen är begränsad. Vale i Brasilien och producenter i Kanada nämns ofta, men kvalitet, kvantitet och leveranssäkerhet är oklara.

• Transportinfrastruktur
Även om Boden ligger vid Malmbanan krävs en omfattande bangård och garanterad kapacitet till och från Luleå. LKAB har dessutom meddelat att de inte kan leverera pellets i den omfattning som behövs. Stora draglok, typ IORE,  och hundratals malmvagnar samt lastvagnar kommer att behövas. Är de beställda. Borde ju redan vara på plats 2025? 

• Kompetensförsörjning
Kompetens inom järn- och stålproduktion är avgörande, särskilt på nivåerna bergsskoleingenjörer, bergsingenjörer och teknologie doktorer. Utbildningarna lades ned redan på 1990-talet, och regionen har begränsad tillgång på personal med denna specialistkunskap i Sverige. 

Sammanfattningsvis har Boden i dagsläget mycket begränsade förutsättningar för ett projekt av denna omfattning.

Tidsplan och genomförbarhet

Ursprunglig produktionsstart 2024 har förskjutits först till 2025, sedan 2026 och nu till 2027. Planeringen förefaller vara styrd av tillgänglig finansiering snarare än tekniska realiteter.

Att på några få år bygga ett helt nytt stålverk med en kapacitet på fem miljoner ton färdigt stål per år är orealistiskt. Teknik som fortfarande befinner sig på pilotnivå eller småskalighet ska här skalas upp till megaskala. Redan nu är produktionen av vätgas outsourcad till extern leverantör, vilket understryker projektets komplexitet.

Som jämförelse tog en enskild installation—ett nytt kvartoverk—sju år för SSAB Oxelösund att färdigställa, inklusive fyra års förberedelser och tre års installation och driftsättning. Stegra planerar att installera och driftsätta vätgasproduktion, reduktionsverk, ljusbågsugnar, skänkugnar, stränggjutning, varmvalsverk, efterbearbetningslinjer och kallvalsverk inom 12–18 månader. Detta framstår som mycket orealistiskt.

Byggfas och bemanning

Anläggningen är i nuläget mer en stor byggarbetsplats än ett snart driftsatt verk. Det är oklart i vilken utsträckning driftspersonalen är rekryterad, vilket är avgörande vid ett projekt av denna storlek.

Finansiering

Ledningen söker nu betydande ytterligare kapital. Investeringen bedöms kunna uppgå till omkring 100 miljarder kronor. Vid ett avkastningskrav på 5 procent motsvarar detta en kapitalkostnad på fem miljarder kronor per år—cirka 1 000 kronor per ton stål. Det är ännu oklart till vilka priser och till vilka kunder Stegra avser sälja sina produkter. Det jag vet är att konkurrensen är stenhård på den öppna marknaden. Att ta ut överpriser som väsentligt överstiger marknadspriser får man nog sätta frågetecken till. 

Slutsats

Mot bakgrund av de stora osäkerheterna i platsval, energiförsörjning, råvarutillgång, logistik, kompetensförsörjning, tidsplanering och finansiering framstår projektet som mycket mycket riskfyllt.

Staten bör, enligt min uppfattning, inte investera ytterligare medel i Stegra. Om privata aktörer gör en annan bedömning, så låt dem gör det men inte våra skattemedel Tack.   Projektet är långt ifrån färdigt, och risken att skattemedel och pensionskapital går förlorade är betydande.

Trygve Engelbert

Tekn Dr

Medförfattare till Stålframställning av fosforrika malmer, J- O Edström et al. SOU 1983.