Prenumerera
Jag vet fortfarande inte varför det var så viktigt för Expo att avslöja att det är jag som skrivit boken Utanförskap – En berättelse om främlingar som är utgiven under pseudonymen ”Teodor Gustafsson”. Eftersom jag då sedan över ett årtionde arbetade med kollektivavtal, förhandlingar och partsarbeten på fackförbund så förstod de väl att de skulle kunna få lite uppmärksamhet.
Man får ju inte vara sverigedemokrat och jobba på fackförbund, inte ens på de som kallar sig partipolitiskt obundna. Nu för tiden är det väl tveksamt om man ens får vara moderat eller kristdemokrat. Vilken ironi att jag själv i fackförbunds namn företrätt medlemmar som blivit illa behandlade på jobbet eftersom de har privata politiska åsikter. Då är det viktigt att skilja på privata politiska åsikter och yrkesliv, men jag fick inte göra skillnad på arbete och privatliv när jag arbetade på fackförbund.
Nåja, jag ska inte klaga. Mitt liv har varit hektiskt sedan jag ”avslöjades” för ett år sen. Jag har nu gett ut två romaner och skrivit så många artiklar att jag inte kan hålla räkningen. Nu är det mitt heltidsjobb att för tankesmedjan Oikos räkning kommentera, skriva, opinionsbilda och delta i olika mediala sammanhang.
Jag gillar mitt nya jobb. Men ibland är det skönt att stanna upp och tänka lite längre än enbart rörande det dagsaktuella. Jag har haft förmånen att få ge ut två romaner där jag kunnat försöka se den större bilden.
Och nu släpper jag min första fackbok: Det förlorade paradiset – Konservatismens återkomst i Sverige.
Den 15 april i tankesmedjan Oikos lokaler i Stockholm blir det releasefest. Då finns boken också ute i handeln. Jag känner verkligen att jag måste tacka Expo för att mitt liv har tagit denna vändning. Naturligtvis erbjuder jag också Expo kostnadsfritt signerat exemplar av boken. Trots allt är det ju Expo som gjort allt detta möjligt.
I Det förlorade paradiset försöker jag beskriva hur Sverige gått från att se sig självt som ett slags politiskt “paradis” till att präglas av social och politisk oro. Denna utveckling är en förklaring till varför konservativa idéer åter får genomslag. Konservatism är en kritik av abstrakt och teoretisk politik. Politik bör ses som något som måste utgå från verkligheten, inte från idealmodeller.
Debatten om ”historiens slut” har varit omfattande, men de flesta menar då Francis Fukuyamas berömda tes om att den liberala demokratin segrat. Jag menar att i ett svenskt sammanhang måste även den socialdemokratiska välfärdsstaten betraktas som en del av myten om historiens slut.
Vi svenskar upptäckte alltså att den kombination av liberal demokrati och socialdemokratisk välfärdsstat som skulle vara själva målet för all politik nu har ersatts av kriminalitet, mångkultur och samhällskollaps. Ett paradis har gått förlorat. Liksom alla politiska paradis förr eller senare går förlorade. I denna situation har vi återigen börjat försöka orientera oss och det är så man ska se konservatismens återkomst.
Det är ingen idé att sörja alla förlorade paradis. Välkommen till konservatismen istället. Välkommen till verkligheten!
