Carl Eos: Jimmie Åkesson blir migrationsminister?

Det som i dag tillkännagavs på pressträffen mellan Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson är inte bara en nyhet i den dagspolitiska kalendern. Det är slutpunkten på en epok. Och början på något mer vuxet.

I över ett och ett halvt decennium har svensk politik präglats av ett slags pubertal fixering vid Sverigedemokraterna. “Röda linjer”, moraliska poser och symboliska markeringar har fått ersätta seriös maktpolitik. Det har varit ett politiskt klimat där det viktigaste inte varit vad som fungerar, utan vem man vägrar tala med.

Att Moderaterna nu säger att Sverigedemokraterna ska ingå i en regering är ett erkännande av verkligheten. Ett erkännande av väljarnas vilja. Och, inte minst, ett erkännande av att politik är ett ansvar. Inte en lekplats för markeringar.

Detta är en seger för alla oss som sedan länge tröttnat på barnsligheterna.

Men det är också en seger för Sverigedemokraterna själva. Partiet har under lång tid valt den svåra och ansvarsfulla vägen, tålamodets och strategins väg. I stället för att kräva allt direkt har man byggt inflytande steg för steg. Från isolering till budgetsamarbeten, från budgetsamarbeten till Tidöavtal. Och nu till faktisk regeringsmedverkan. Det är så politisk mognad ser ut.

Hysteriska kritiker kommer att säga att detta är ett brott mot något slags moralisk ordning. Men sanningen är att det snarare är ett brott med en illusion. Den illusion som länge präglat svensk politik. Att man kan ignorera ett av landets största partier och samtidigt hävda att man respekterar demokratin.

Den illusionen är nu borta. Och det är inte en dag för tidigt.

Nu är överenskommelsen att Sverigedemokraterna ska ta ansvar för migrationsfrågorna i en kommande regering. Blir det Jimmie som tar rollen som migrationsminister? Vilka andra statsrådsposter blir det? Och vi får väl utgå ifrån att det nu blir en Återvandringsminister? 

Det är onekligen passande att beskedet om en fyrpartiregering kommer samma vecka som Nooshi Dadgostar (V) och Elisabeth Thand Ringqvist (C) stått i SVT och illustrerat hur osams vänsteroppositionen är. För om större delen av Sverige har vuxit upp står vänsteroppositionen fortfarande och stampar i sina barnsliga röda linjer och hysteriska moraliska indignation.

Ingen har en aning om vad det blir för politik när Magdalena Andersson ska förhandla med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Öppna gränser? Dyrare bensin och diesel? Stopp för ny kärnkraft? Skattehöjningar för alla som arbetar?

Med Magdalena Andersson blir det kaos.  Sverige har sett det förut. Och Sverige har betalat priset.