Carl Eos: Julens två kvinnomord visar att vänsterfeminismen har slut på idéer

Den offentliga debatten beskriver inte längre verkligheten, utan försöker ersätta den. Som om orden blivit viktigare än det som faktiskt hänt. Den senaste tidens diskussioner efter morden i Boden och Rönninge är ett tydligt exempel på hur feminismens analys av ”mäns våld mot kvinnor” inte bara har nått vägs ände, utan numera aktivt försvårar möjligheten att förstå och förebygga våld.

I Rönninge mördades My. Gärningsmannen tycks ha identifierat sig som kvinna och då ska vi, enligt rådande ideologiska normer, anse att han är kvinna. Ändå förväntas vi alla, med samma ideologiska pliktskyldighet, beskriva dådet som ”mäns våld mot kvinnor”. Ideologin har slagit knut på sig själv. Hur ska ni ha det? Det är en intellektuell kortslutning av sällan skådat slag.

Men problemet är djupare än så.

Varken mordet i Boden eller mordet i Rönninge hade någonting med ”manlighet” att göra. De handlade inte om patriarkala normer, toxisk maskulinitet eller brist på feministisk fostran. De handlade om ett samhälle som misslyckats med sina mest grundläggande uppgifter. Att låsa in farliga våldsverkare och att vårda psykiskt sjuka människor innan de blir livsfarliga. I Boden var gärningsmannen allvarligt psykiskt sjuk. I Rönninge var gärningsmannen en känd våldsverkare som borde ha varit frihetsberövad eller åtminstone strikt övervakad. 

Ändå fortsätter man, reflexmässigt, att tala om unga män. Om behovet av samtal. Om att ”omdefiniera manlighet”. Om att pojkar måste bli mindre manliga för att våldet ska minska. I dagarna har en socialdemokratisk man fått stor spridning för ett inlägg på sociala medier där han talar om behov av att samtala med unga män om män våld mot kvinnor och om deras manlighet.

Män är mer benägna till våld. Det är anledningen till att denna slogan är så stark. Det är sant i alla kulturer, i alla tider, i alla samhällen. Det är ett resultat av biologi. Män har genom historien behövt vara kapabla till våld för att skydda, försvara och upprätthålla ordning. Våldskapacitet är inte samma sak som våldsutövning. Män har också utsatt kvinnor och män för orättfärdigt våld.

Det verkliga problemet uppstår inte när män är manliga, utan när våldsamma män inte kontrolleras.

Vänsterfeminismens misstag är att den blandar ihop dessa två saker. Genom att göra manlighet till problemet, snarare än våldsverkaren, har man flyttat fokus från kontroll, disciplin och ansvar till abstrakta värdegrundsövningar. Resultatet är ett samhälle där farliga individer går fria, samtidigt som skötsamma unga män skuldbeläggs kollektivt.

Det finns inget som tyder på att män blir mindre våldsamma av att uppmanas att vara mindre manliga. Tvärtom. Ett samhälle som demoniserar traditionell manlighet försvagar just de strukturer som historiskt har hållit våldet i schack. Självkontroll, plikt, ansvar och beredskap att ingripa.

Traditionell manlighet är inte problemet. Den är lösningen. Jag har aldrig träffat en man som säger att våld mot kvinnor eller mord på kvinnor är en manlig dygd. I den viktiga bemärkelsen har vår tids vänsterfeminism helt enkelt fel. Traditionell manlighet är på ett avgörande sätt kopplat till att kontrollera och bemästra den potential till våld som män, helt riktigt, har. 

Vi behöver fler män som tar ansvar, inte färre män som ber om ursäkt för sin existens. Vi behöver ett rättssystem som låser in våldsverkare, inte fler seminarier om normkritik. Vi behöver en psykiatri som fungerar, inte fler slogans.

”Mäns våld mot kvinnor” är en slagkraftig fras. Den är sann, men analytiskt otillräcklig. När den används som ursäkt för felaktiga lösningar bidrar den till problemet. Vi har nämligen prövat att försöka skuldbelägga män för att de är manliga. Det leder inte till mindre våld, men man kan verkligen reflektera över om det leder till att de manliga traditionella metoderna för att bemästra sin manlighet åsidosätts.

Det är dags att erkänna att vänsterfeminismens analys har prövats och misslyckats. Om vi menar allvar med att stoppa våldet mot kvinnor måste vi sluta kriga mot manligheten och börja återupprätta staten, ansvaret och ordningen.