Carl Eos: Klart arbetare ska rösta på SD!

Socialdemokraterna har lämnat den grupp som en gång utgjorde dess kärna, och gjort det med öppna ögon. Arbetare gynnas inte av den politik som Socialdemokraterna fört.

Ett parti som byggde sin identitet kring industriarbetare, byggnadsarbetare och välfärdens personal har gradvis förändrats i grunden. Språket och symboliken lever kvar, men den faktiska politiken pekar i en annan riktning. Resultatet är en kurs som successivt försvagar just de löntagare man säger sig representera.

Invandringspolitiken är det tydligaste exemplet. Under lång tid har en expansiv linje förts, trots att konsekvenserna varit väl kända. Arbetsmarknaden har utsatts för ökad konkurrens, lönepressen har tilltagit och arbetsgivarnas förhandlingsposition har stärkts. Detta är inte en kontroversiell tes, utan följer grundläggande ekonomiska samband. Ändå har kursen i stort sett bestått under Socialdemokraternas senaste åtta år vid makten. Det var Sverigedemokraterna som fick slut på massinvandringen.

Till och med Landsorganisationen i Sverige (LO) har i efterhand erkänt att utvecklingen haft negativa effekter för arbetarklassen. Men erkännandena kommer sent och leder sällan till konkret förändring. När problemen inte längre går att förneka konstateras de och därefter fortsätter politiken i samma riktning. Samtidigt fortsätter fackförbunden att stödja partiet ekonomiskt, trots att de är medvetna om konsekvenserna.

Det är också tydligt vilka som får bära kostnaderna. Det är inte de som går längst fram i första maj-demonstrationerna eller sitter i fackens ledningar. Det är de som konkurrerar om timmar och anställningar, de som ser löneutvecklingen stanna av och de som märker hur arbetsvillkoren successivt försämras.

Här finns en påtaglig cynism. Ett parti som mobiliserar stöd bland arbetare men bedriver en politik som underminerar deras ställning. En rörelse som talar om solidaritet, men i praktiken förskjuter maktbalansen bort från löntagare.

Under de år då Socialdemokraterna dominerade regeringsmakten fanns möjligheter att korrigera kursen. Någon genomgripande omläggning uteblev. Istället är det under SD-regeringen som inflationen besegrats och reallöneökningarna kommit tillbaka.

Socialdemokraterna har fattat beslut som påverkar löntagare och industri negativt. Nedläggning av kärnkraft, högre drivmedelspriser och omfattande satsningar på områden som migration, bistånd och osäkra industriprojekt som Northvolt.

Frågan nu är vad som återstår när bandet mellan parti och arbetarklass försvagas. Avståndet mellan väljare och partiledning blir allt tydligare. Skillnaden mellan retorik och faktisk politik är svår att bortse från.

När ett parti inte längre uppfattas företräda sina traditionella väljare, söker sig dessa någon annanstans. Det är i det ljuset man måste förstå att allt fler istället vänder sig till Sverigedemokraterna.

Självklart ska svenska arbetare rösta på Sverigedemokraterna. Stopp för massinvandring och lönedumpning, ny kärnkraft och politik som inte driver upp bensin- och dieselpriser. Reallöneökningar och sänkt moms på livsmedel. Det är värt att påminna om idag.