Prenumerera
Väljare accepterar att politiker gör misstag. De accepterar till och med att politiker ändrar sig. Men det som sällan förlåts är hyckleri. Därför är Smedjans avslöjande om Magdalena Anderssons hushållsekonomi så förödande. Enligt granskningen har Anderssons hushåll fått omkring 1,3 miljoner kronor efter skatt genom utdelningar från maken Richard Fribergs bolag. Hade pengarna i stället tagits ut som lön hade hushållet fått drygt en halv miljon kronor mindre.
Den som driver företag försöker naturligtvis minska sina kostnader och maximera sin inkomst inom lagens ramar. Problemet är inte att Magdalena Anderssons familj har gjort det. Problemet är att Magdalena Andersson samtidigt har ägnat stora delar av sin politiska karriär åt att fördöma andra människor för exakt samma beteende.
När hon var finansminister kritiserade hon företagare som tar ut inkomster genom utdelning i stället för lön. Hon varnade för ökade klyftor och menade att människor betalade för lite skatt. Men när det handlade om den egna familjens ekonomi var resonemanget uppenbarligen ett annat.
Budskapet till svenska företagare blir därmed märkligt. När ni gör det är det ett samhällsproblem. När vi gör det är det sunt förnuft. Det är svårt att tänka sig en tydligare illustration av den dubbelmoral som så många väljare uppfattar hos Socialdemokraterna.
Samtidigt driver partiet en politik som går ut på att människor som arbetar ska få behålla mindre av sina egna pengar. Socialdemokraterna motsätter sig många av de skattesänkningar som den nuvarande regeringen genomfört för vanliga löntagare. När industriarbetaren, undersköterskan eller lastbilschauffören får mer pengar kvar är det enligt Socialdemokraterna fel prioritering.
Men när den egna hushållskassan kan förstärkas med hundratusentals kronor genom skattemässig optimering är det plötsligt inga problem. Det är inte svårt att förstå varför många arbetare reagerar.
Under decennier var Socialdemokraterna partiet för människor som gick till jobbet varje morgon. I dag uppfattas partiet allt oftare som ett parti för den politiska klassen, opinionsbildare och offentligt finansierade makthavare. Samtidigt söker sig allt fler arbetare och företagare till Sverigedemokraterna.
Smedjans avslöjande handlar om trovärdighet. Om avståndet mellan vad Socialdemokraterna säger och vad deras ledande företrädare faktiskt gör. Tyvärr är detta inte heller en isolerad händelse.
Under de senaste åren har partiet skakats av uppgifter om gängkriminellas inflytande i Botkyrka. Partiets lotteriverksamhet har avslöjats för aggressiva försäljningsmetoder riktade mot äldre människor, där pensionärer lurats in i dyra abonnemang. Samtidigt har avslöjanden om organiserad opinionsbildning och konton som vilseleder inom den socialdemokratiska sfären väckt frågor om den politiska kulturen kring AIP Media.
Varje enskild skandal kan möjligen förklaras bort. Men när de staplas på varandra framträder ett mönster. Ett parti som en gång byggde sin identitet på solidaritet, folkrörelseideal och moralisk auktoritet framstår allt oftare som ett parti som anser att regler gäller andra människor.
Magdalena Anderssons skatteplanering säger något viktigt om socialdemokratisk moral. När ledaren för Sveriges största parti offentligt fördömer ett beteende som samtidigt berikar det egna hushållet med hundratusentals kronor är det inte bara ett ekonomiskt problem. Det är ett moraliskt problem.
Socialdemokraterna är ett parti för den politiska klassens hycklare.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
