Carl Eos: SD är Sveriges välfärdsparti

Under ett antal år har svensk politik dominerats av frågor om migration och kriminalitet. I takt med att dessa frågor i allt högre grad hanteras genom skärpt lagstiftning och stramare migrationspolitik växer ett nytt politiskt fokus fram. Dessa frågor kommer vara fortsatt stora men man kan återigen ana utrymme för annat. När de mest akuta samhällsproblemen pressas tillbaka blir nästa steg att åter rikta uppmärksamheten mot svenskarnas grundläggande välfärd och ekonomiska trygghet i vardagen.

Sverigedemokraterna presenterar en bred tandvårdsreform som syftar till att göra tandvården till en mer integrerad del av välfärden.

Utgångspunkten är den reform som nyligen beslutats där ett förstärkt högkostnadsskydd införs för äldre. Reformen innebär att staten i många fall tar en mycket stor del av kostnaden för tandvård och därmed minskar den ekonomiska belastningen för pensionärer. Sverigedemokraterna vill gå längre och låta samma princip gälla hela den vuxna befolkningen. Målet är att ingen ska behöva avstå nödvändig tandvård av ekonomiska skäl och att tandhälsa inte ska vara beroende av inkomstnivå.

Bakgrunden till förslaget är att tandvården länge har haft en särställning i det svenska välfärdssystemet. Medan sjukvården i huvudsak finansieras via skatter har tandvården i betydligt högre grad betalats direkt av patienterna. Detta har skapat tydliga skillnader där människor med svag ekonomi oftare skjuter upp behandlingar vilket på sikt leder till större hälsoproblem och högre kostnader. Genom ett kraftigt förstärkt högkostnadsskydd vill partiet minska denna ojämlikhet och göra tandvården mer jämförbar med övrig medicinsk vård.

För Sverigedemokraterna är reformen inte en teknisk förändring av ersättningssystemet utan också en ideologisk markering. Partiet är ett välfärdsparti med fokus på svenska medborgares ekonomiska och sociala trygghet. Tandvård, sjukvård och äldreomsorg blir därmed centrala frågor i en politik som sätter medborgarnas trygghet i centrum.

Samtidigt utmanar denna inriktning den ofta förenklade bilden av att politisk höger automatiskt innebär nedskärningar i välfärden. Sverigedemokraterna argumenterar i stället för en modell där staten fokuserar på den centrala gemensamma välfärden och använder skattepengar mer koncentrerat på sådant som direkt stärker medborgarnas trygghet. Överdriven byråkrati, kostsam symbolpolitik och omfattande utgifter som inte anses bidra till kärnverksamheten ska bort. Gemensam välfärd bygger på arbete, företagande och frihet.

Tandvårdsfrågan illustrerar också en tydlig politisk kontrast. Socialdemokraterna har under många år i regeringsställning haft möjlighet att genomföra en mer genomgripande reform men har återkommande prioriterat andra områden. Fokus har i stället legat på migrationspolitiken, på expansion av den statliga byråkratin och på att skapa nya myndigheter och institutioner. De konkreta vardagsfrågorna för löntagare och pensionärer har fått stå tillbaka.

Genom förslaget om en bred tandvårdsreform visar Sverigedemokraterna att partiets politiska projekt inte enbart handlar om ordning och kontroll utan också om att stärka den gemensamma välfärden. När de mest akuta samhällsproblemen gradvis hanteras öppnas ett politiskt utrymme för nya prioriteringar. I denna utveckling framstår partiets tandvårdsreform som en logisk fortsättning av migrations- och kriminalpolitiken.