Almedalsveckan är över. Politikerna lämnar Visby, reportrarna packar ihop och går in i den korta sommarvila som föregår en valrörelse. Även om de flesta politiker nog vill hålla igång sina sociala medier och vara synliga kommer tempot minska en aning. För om bara några veckor väntar ett val av stor betydelse.
Då ska svenska folket ta ställning till två mycket olika alternativ. På ena sidan finns SD-regeringen som har genomfört alla viktiga delar av den politik som partierna gick till val på för fyra år sedan. Migrationen har stramats åt. Rättspolitiken har skärpts. Sverige har fått mer ordning, mer stabilitet och ett större lugn efter år av politiskt kaos.
På andra sidan dominerar Socialdemokraterna som är svårt att beskriva som ett vanligt europeiskt parti. Socialdemokraterna framstår alltmer som ett affärskomplex. Ett parti som vuxit samman med organisationer, ekonomiska intressen, lotteriverksamhet, aktiebolag, studieförbund och offentligt finansierade miljöer. Ett parti som ofta tycks mer upptaget av att skydda sina egna strukturer än av att tjäna folket.
Botkyrka-affären visar varför detta är så allvarligt. Under flera år har frågor om kopplingar mellan Socialdemokraterna, offentligt finansierade verksamheter, ABF och organiserad brottslighet avfärdats som överdrifter och politiska angrepp. Varje gång har partiets företrädare svaret med nekanden.
Men Sveriges Radios Kaliber har visat att en man med kopplingar till grov kriminalitet deltog i det uppmärksammade maktskiftet inom Socialdemokraterna i Botkyrka 2023. Mannen är dömd för narkotikabrott och hans DNA har återfunnits på ett automatvapen.
Ändå fortsätter Socialdemokraterna att hävda att det inte finns belägg för gängkriminell infiltration. Det är ett häpnadsväckande svar. Nya uppgifter gör gång på gång partiets egen berättelse mindre trovärdig.
Ebba Östlin, det socialdemokratiska kommunalrådet i Botkyrka, ville driva igenom stängningen av ABF-fritidsgårdar efter larm om gängkopplingar i verksamheten. Kort därefter förlorade hon makten. Nu vet vi dessutom att hon utsattes för mordhot under konflikten. Ändå ska väljarna tro att allt detta bara råkar sammanfalla.
Magdalena Andersson svarar med att hänvisa till partiets egen granskning. Den hade, enligt henne, inte funnit några belägg för gänginfiltration. Problemet är att den granskningen framstår som anmärkningsvärt tunn. Centrala personer intervjuades inte ordentligt. Flera fick i stället svara på enkäter. Sedan dess har nya uppgifter fortsatt att komma fram. Socialdemokratiska politiker som själva närvarande under händelseutvecklingen intygar att partiet hade linjen att stödja den kandidat som backades av gängkriminella. Man ville inte se och inte veta.
Ett parti som aspirerar på att styra Sverige kan inte möta frågor om gängkopplingar, mordhot och interna maktskiften med bortförklaringar och mörkläggningar. Socialdemokraterna kan inte både kräva förtroende av svenska folket och samtidigt vägra ge full insyn när den egna maktapparaten ifrågasätts.
Svenska folket minns fortfarande avslöjandena om Socialdemokraternas lotteriverksamhet. Äldre människor utsattes för aggressiva försäljningsmetoder via callcenter i Barcelona. Därefter framkom uppgifter om personer med kopplingar till organiserad brottslighet i bolag som sålde partiets lotter. Samma reaktion från partiet. Förnekanden, mörkläggning, påståenden om att man inte visste. Man journalister kunde bevisa att partiet kände till allt.
Det helägda socialdemokratiska bolaget AIP Media ägnar sig åt att försöka lura unga personer att sidor med socialdemokratisk valpropaganda är neutral information, och har dessutom i hemlighet kartlagd ovetande unga människor. De gör fortfarande allt för att dölja att Socialdemokraterna är avsändaren till vad som skrivs och sägs i deras medier, konton och sidor.
Det säger något om moralen. Ett parti som säger sig stå på de svagas sida finansierade sig genom en verksamhet där äldre människor pressades in i abonnemang. Ett parti som gärna talar om anständighet har gång på gång behövt förklara varför personer i dess närhet dyker upp i sammanhang där de aldrig borde ha funnits. Ett parti som alltid håller högtidstal med fördömanden av andra äger själva mediebolag som sprider propaganda förklädd till journalistik och neutral information.
Det handlar om makt, om att makten alltid ska skyddas. Den egna rörelsen ska alltid försvaras. Kritik avfärdas som angrepp och obekväma frågor helst ska malas ner i interna utredningar tills medierna tröttnar.
Därför är professor Lars Jonungs förslag om en oberoende OECD-granskning av det socialdemokratiska affärskomplexet återigen intressant. Ingen svensk aktör som själv är invävd i landets politiska och offentliga strukturer kan med samma trovärdighet granska det nätverk av organisationer, företag, studieförbund och ekonomiska intressen som vuxit fram runt Socialdemokraterna under ett sekel av maktinnehav.
Den granskning av gängkriminellas infiltration av Socialdemokraterna som ska genomföras borde kompletteras med en granskning av det Socialdemokratiska maktindustriella komplexet.
Det fria svenska samhället bygger på att makten kan granskas. Det bygger på att civilsamhället är fritt och självständigt, inte en förlängning av ett statsbärande parti. Det bygger på att partier inte kan gömma sig bakom egna granskningar när frågorna blir för besvärliga.
Svenska folket kommer att kunna välja mellan de blågula partierna som gett Sverige mer stabilitet, mer ordning och en tydligare riktning. Eller ett Socialdemokraterna som alltmer framstår som ett hot mot den öppenhet och hederlighet som ett fritt samhälle kräver.
Det handlar inte bara om höger eller vänster. Det handlar om moral. Om ansvar. Om maktens gränser. Socialdemokraterna vill att väljarna ska titta bort. Men efter Botkyrka, lotteriskandalen och alla obesvarade frågor om partiets egna strukturer finns det något att se. Och svenska folket har rätt att få se hela bilden.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
