Charmoffensiv från tobaksbranschen

“Ni kanske inte tycker om oss, men erkänn i alla fall hur mycket vi bidrar till Europas ekonomier”.

Så sa tobaksbolaget Philip Morris Europachef Massimo Andolina vid en pressträff i Bryssel den 17 september. 

Tobaksbranschen försöker just nu reparera sitt tidigare så skamfilade rykte genom att satsa på det man kallar skademinimerande produkter. Tanken är att nikotin i sig inte är farligt utan att det är rökningen som skördar liv. Och det gäller då den rökning där tobaken förbränns vid rökningen och därmed skapar en mängd restprodukter som konsumenterna får i sig.

Så nu satsar tobaksbranschen inte på cigaretter eller piptobak utan på snus, nikotinpåsar och på så kallad vejpning. Den farliga rökningen är bota, men nikotinberoendet består förstås. Nikotinets negativa effekter på hälsan kan diskuteras, men alla är överens om att de hälsorisker som eventuellt går att koppla till snus och e-cigaretter inte går att jämföra med de väldokumenterade och allvarliga skador som rökningen medför.

Ett annat sätt för tobaksbranschen att skapa positiva värden kring sin verksamhet är att påpeka den ekonomiska betydelse som branschen faktiskt har. Och det var här som Philip Morris International bjöd in media för att presentera en rapport som tagits fram av konsultföretaget Ernst and Young.

I rapporten talas det om tre typer av bidrag till samhället.

Genom produktion och försäljning av sina produkter ger Philip Morris International för det första ett substantiellt ekonomiskt bidrag som enligt siffrorna i rapporten ligger på 0,38 procent av EU:s totala ekonomi. Det handlar om företagets affärsvinster, men också om de vinster som uppstår hos återförsäljarna och de skatteintäkter som kommer det offentliga till del.   

För det andra uppstår ett ”socialt bidrag” i och med att man skapar arbete åt dem som jobbar direkt åt företaget, men också åt alla de som jobbar i handeln.

Och för det tredje talar man om ett ”kognitivt bidrag”. Det handlar om den forskning kring nikotin och hälsa som bedrivs i företaget eller som företaget finansierar. Man tänker också på den intellektuella utveckling som sker när människor fortbildas och utvecklas i företaget.

Vid pressträffen fick Europachefen Massimo Andolina frågan om inte dessa värden måste viktas mot de kostnader som uppstår av nikotinberoende och efterföljande folkhälsoproblem.

Andolina medgav att detta inte ingår i beräkningarna, men försäkrade att den här typen av kostnader nu radikalt minskar i och med att Philip Morris International och andra tobaksbolag engagerar sig för att bli helt rökfria. Philip Morris säger själva att deras ambition är att bli i grunden rökfria 2030. Om det är realistiskt återstår att se.

Ingen ifrågasätter nog att toakakbranschen omsätter stora pengar. Men frågan är om antitobakslobbyn låter sig imponeras av detta. Alla välkomnar att rökandet minskar, men om det sker på bekostnad av att det totala nikotinberoendet (via snus och vejpning exempelvis) ökar måste det ena viktas mot det andra. Fortsatt forskning får väl fälla avgörandet hur det är med långsiktiga effekter av det rökfria nikotinberoendet.