Krönika: Demografin avgör den svenska demokratins öde

I och med den omfattande invandringen har befolkningens statistiska åsikter förändrats i Sverige. Naturliga segregationsprocesser har gjort att personer från vissa länder eller folkgrupper har koncentrerats i vissa städer eller stadsdelar. Det har lett till kulturella och värderingsmässiga förändringar, som påverkar våra institutioner och verksamheter mer och mer, både i det offentliga och i civilsamhället. 

Att arbeta i allmänhetens tjänst idag är något helt annat jämfört med 30-40 år sedan, för att samhället har förändrats. Exempelvis skolans uppdrag, som vi beslutat om demokratiskt, står och faller med att det finns vuxna människor som faktiskt klarar att utföra dem. 

Linnéa Lindqvist, skoldebattör och nu biträdande rektor i förorten Husby i Stockholm, har många gånger uttalat sig kritiskt om hedersförtryck och islamism. Förra året började föräldrar och lokala civilsamhällesaktörer driva kampanj mot henne där hon arbetade. De menade att hon var rasist och islamofob.

Detta är ingen liten sak att bli utsatt för, att bli uthängd och få rykten spridda om sig själv av en stor mängd föräldrar och lokalsamhället. Även med en rektor bakom sig, hur många kommer vilja arbeta under sådana premisserna framöver? Hur långt kommer polisens skydd av utsatta offentliganställda rimligen kunna sträcka sig, om dessa blir fler och fler? 

Under 2024 spreds myten om att socialtjänsten i Sverige kidnappade muslimska barn. Med tanke på det våldskapital som finns på vissa platser i landet, så var det inte bara en social risk som socialtjänstens personal utsattes för, utan även fysisk. 

Demokratin med dess beståndsdelar behöver inte formellt avskaffas för att krackelera. Finns det inte en tillräckligt stor mängd människor i landet som är redo att stödja den, på varje plats, så kommer demokratin inte att fungera i praktiken. 

Även sådant som inte är förbjudet eller fel rent lagligen kan göra stor skada. Här om året var det omfattande turbulens i den Socialdemokratiska föreningen i Botkyrka och personer blev utmanövrerade kuppartat. Om en stor mängd personer kommer in i föreningar som har en annan syn på den föreningspraxis vi har eller på vad som är hederligt, ställs tidigare ordning på ända.  

Med förändrad befolkningssammansättning kan politiker också känna ett allt större tryck att blidka lokala opinioner eller grupper för att sitta kvar vid makten. Ett exempel är kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Jonas Attenius (S), som har skrutit om kommunens bojkott av israeliska produkter inför muslimer i Slottsskogen. Beslutet höll inte i förvaltningsrätten denna gång, men funkade ändå som signalvärde för att håva in röster. Han och övriga styrande lät också palestinaaktivister ockupera kommunens mark utanför Göteborgs universitet i över ett halvår, i strid med kommunens egna regler. 

Med förändrad demografi kommer svenskbaserade lokalsamhällen att transformeras. Inga krav finns på att exempelvis fira Sveriges Nationaldag. Officiella firanden kan lika gärna gå över till muslimska. Det hänger på dem som bor där och har makt över institutioner och skattepengar. Språkkrav finns idag för myndighetsutövning. Den ska ske på svenska. Inget krav finns däremot att kommunanställda måste tala svenska generellt. Svenskan kan bli minoritetsspråk. 

”Klanröstning”, det vill säga att de inom en klan, diaspora eller annan sammanslutning kommer överens om hur man ska rösta för att gynna sina egen grupp, kommer snabba på politiska och demografiska förändringar i olika delar av Sverige. Klanröstning är inte förbjudet, men går på tvärs mot hur vi brukar se på val och röstning. 

Å ena sidan kan detta bara ses som naturliga uttryck för demokratin och lokalt självbestämmande – å andra sidan är det en utveckling som underminerar demokratin och de samhällssystem så som vi har byggt och uppskattar dem. 

Att demokrati kräver en någorlunda homogen befolkning är inte bara en tom fras. Det behövs bara tillräckligt många och bestämda människor som helt enkelt inte håller med om att Sverige ska se ut som det gjort förut, för att det ska bli något helt annat. 

Med andra ord: De som värnar om demokratin, behöver bry sig om demografin. Demokrati är inte en universallösning på samhällsproblem, utan ett koncept som under vissa omständigheter kan vara positivt för ett samhälle.

Josefin Utas, ingenjör och samhällsdebattör