Den konservativa äntringsstyrkan

Regeringens signalerade paradigmskifte i frågor som migration, kriminalpolitik, mångkulturprojekt samt bekämpandet av islamism och islamiseringen genom demografiska förändringar har hittills inte gett de förväntade resultaten. Trots vissa beslutade reformer och signalpolitik som förmedlades sedan valsegern, september 2022, har de faktiska förändringarna varit begränsade och inte tillräckligt genomgripande.

Ett särskilt tydligt exempel på detta är frågan om reformer om medborgarskap, där cirka 250 000 nya medborgare beviljats svenskt medborgarskap. Statistiken visar att det påstådda paradigmskiftet snarare är en illusion än en verklig förändring. Samtidigt fortsätter kriminella gäng att verka via antagonistiska länder. Detta är misslyckande då regeringen har stora resurser och handlingsutrymme för att vidta åtgärder och sätta press på de länder som skyddar “svenska” gängtoppar i syfte att begränsa kriminellas terror och brottslighet.

Sverigedemokraterna har historiskt varit det enda svenska partiet som förstått skadeverkningarna av en storskalig invandring. Tidöavtalet då Sverigedemokraterna inledde sitt samarbete med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna framstod projektet som en trovärdig konstellation för att partiet skulle kunna utnyttja det mandat partiet hade av det svenska folket fått. Detta var efter given omständighet förmodligen en överkomlig strategi för Sverigedemokraterna. Dock missade Sverigedemokraterna att ta hänsyn till det starka motståndet från experter och "civilsamhället", som i praktiken är vänsterns och socialliberalernas förlängda arm – framför allt de statliga opolitiska tjänstemännen.

Vad bör göras?

Det finns fortfarande hopp, men den hårda vägen kräver att man lär sig av tidigare misstag och arbetar i enlighet med dessa insikter. Det är ofrånkomligt att konservativa och nationalister måste bygga upp egna grupper av tjänstemän och skapa arbetsgrupper bestående av experter som redan innan valet sammanställer förslag och utredningar. Detta var en strategi som Reinfeldt-regeringen använde sig av innan de tog makten – en så kallad "äntringsstyrka". Sverigedemokraterna talade om behovet av en sådan styrka inför valet 2022, men detta har uppenbarligen inte implementerats fullt ut. Om anledning till detta kan vi idag spekulera om. 

För konservativa och nationalister är behovet av en äntringsstyrka ännu viktigare än att bara vinna valet och hoppas på lojalitet från tjänstemän som i många fall är vänsterorienterade eller liberaler. Utan egna, kreativa experter som förstår landets problematik och som inte rättar sig efter vänsterns eller socialliberalernas agenda, kommer det vara mycket svårt att genomföra några verkliga reformer som vänder den negativa trenden som har pågått i drygt fem decennier i Sverige. 

Det går inte heller att helt lita på de befintliga tjänstemännen på olika departement. Ett tydligt exempel på detta var när 261 tjänstemän på Regeringskansliet skrev ett upprop där de uttryckte oro över Sverigedemokraternas inflytande i regeringsbildningen efter valet 2018, vilket ledde till en offentlig oro för deras påstådda dåliga "värdegrund". Detta upprop initierades av en tjänsteman, Efraim Gomez, enhetschef och departementsråd vid UD, vars kopplingar till Socialdemokraterna bekräftades av Dagens Nyheter. Trots detta finns dessa "opolitiska" tjänstemän fortfarande kvar på Regeringskansliet.

Vi advokater är vana vid att förbereda klienten för förhör och huvudförhandling. Vi utreder inte vår klients sak men vi har god insyn hur en förundersökning ska ledas. Utifrån detta kan vi bygga upp ett försvar som är tydlig och acceptabelt. Vi utreder inte vårt försvar i samband med huvudförhandling, då är det för sent. Detta sätt att utreda i samband med förhandling är ett desperat försök som tyder på förvirring och inkompetens. 

Denna princip gäller även i politikens område. På samma sätt måste strategier och arbetsgrupper vara på plats innan valet, så att förslagen kan implementeras direkt efter vale. Det är för sent att börja tänka på äntringsstyrka och arbetsgrupper efter en valseger. 

Nima Rostami, advokat och debattör