Carl Eos: Du blir inte kristen av att blunda för att en 100-åring våldtas

Nick Cave and The Bad Seeds fina låt ”Straight to You” har, för mig, alltid haft något juligt över sig. Den eskatologiska inramningen och inledningsstrofens konstaterande om att alla elfenbenstorn vacklar sätter en stämning av att tiden för spetsfundigheter är över.

Elfenbenstorn är visserligen ett begrepp från Höga visan men det fick sin nuvarande betydelse i modern tid. Naiva och världsfrånvända intellektuella ägnar sig åt drömmande istället för att öppna ögonen. Det ironiska är att det så klart inte ens finns något intellektuellt med att vara radikal, naiv och enkelspårig. När Joel Halldorf kräver att kristdemokrater rättar sig i det vänsterliberala ledet är det extremisten som talar.

Hur kristdemokrater ser på sin idégrund är en debatt som får tas av dem som ser sig som kristdemokrater, vilket också görs. För den som vill fördjupa sig i kristdemokrati, och konservatism i förening med kristdemokrati, kan jag rekommendera statssekreteraren Simon Westbergs bok Västerlandets motståndsrörelse. Jag möter gärna istället Halldorfs egentliga påstående – att man inte får vara kristen och höger.

För det är vad som ligger bakom vår tids alltmer desperata kristna vänsterliberala attacker. Och det är lika mycket trams som det är när baptister i USA säger att man måste vara politiskt höger om man är kristen. Halldorf gör vad extremister alltid gör. Han lyfter fram enskilda bibelcitat och påstår att de betyder allt. Men man blir inte mindre kristen av att tycka att en irakier som våldtar en 100-åring gott kan skickas hem. Man blir inte mindre kristen av att tänka att världen inte blir bättre av vår tids ekonomiskt motiverade migration. Man blir inte mindre kristen av att erkänna existensen av politiska gemenskaper som nationen, och att vi för att kunna leva goda liv måste få dessa att fungera.

Det Halldorf gör är att han går i den fälla av svart-vitt tänkande som Katarina Barrling så träffande beskrivit i boken Världens mest protestantiska land. För Halldorf måste det vara så att allt tänkande och all politik ska slängas åt sidan för omedelbar idealistisk självuppoffring inför den påstått hjälpsökande migranten. Inget annat är gott nog. Bokstavligt talat. 

Ur detta perspektiv har det ingen betydelse om det går att argumentera för att bättre än naiv idealism är långsiktigt byggande av nation, lagar och ekonomiska förutsättningar som ger oss möjlighet att leva goda liv. Det är för komplicerat. Endast idealism är tillräckligt gott för den kristna extremisten. Vad följderna av en vänstervriden migrationspolitik blir spelar ingen roll. Gängbrottslighet, islamism, politiska motsättningar, våldtäkter i äldrevården, förnedringsrån och eroderat socialt kapital. Allt detta väger lätt i jämförelse med behovet av att vara god.

För det handlar inte om utfallet av Halldorfs resonemang. Hans kristendom består i att alltid vara radikalt god. Oavsett hur illa det blir. Så tycks mig hans inställning. Och det är för all del inte fel. Men kom inte och säg att det är den enda rätta tolkningen av vad det innebär att vara kristen.

Jag brukar i sammanhang som dessa vända mig till Cormac McCarthys fina bok The Road. I ett postapokalyptiskt landskap vandrar far och son genom ett ödelagt Amerika. Sonen är ung och naiv, vill hjälpa alla de möter. Men fadern ser det som sin uppgift att hålla sonen vid liv. Då duger det inte att skänka bort mat eller blottlägga sig för potentiella fiender. Världen runt dem innehåller ondska. 

Den idealistiska sonen och den beskyddande fadern står som symboler för motsatta principer genom hela berättelsen. Vi har potential att vara goda i varje enskilt ögonblick, men vi måste också tänka strategiskt för att överleva. Dessutom är det långt ifrån klart att det som framstår som det mest goda i stunden är det även i ett större perspektiv.

Det politiska innehåller ständiga val och prioriteringar. Absolut godhet i stunden måste vägas mot långsiktigt fungerande samhällen inklusive möjlighet att hjälpa migranter och människor som har det svårt i andra länder. Att ge upp allt för en föreställning om godhet även om något annat alternativ gör mer gott är inte rimligt. 

Så min uppmaning till alla är att inte trilla ner i samma radikalitet som Joel Halldorf. Den som drar en linje från en enskild bibelberättelse till ställningstagande gällande samtida lagstiftning är extremist. Ja, kanske någon form av fundamentalist. Hur en person som säger sig vara så rädd för kristen fundamentalistisk höger själv kan falla i den fällan tillhör livets mysterier.

Vår tids partipolitiska motsättningar existerade inte för tvåtusen år sedan. Men behovet av att politisera Jesus verkar just nu enormt hos svenska socialdemokrater och vänsterliberaler. Det är etablissemanget som samlar alla sina styrkor av rädsla för att förlora sin makt. Alla som är kristna och höger kan stå med rak rygg. Ni kan göra vad många kristna före er har gjort. Se med tillförsikt på hur elfenbenstornen faller och det gamla politiska etablissemanget tappar greppet om makten.

God jul till alla, oavsett politisk hemvist!