Emmie Mikaelsson: Varför hatar vi barn i vår kultur?

Oavsett var man står i abortfrågan är det svårt att förneka hur lättvindigt vi ser på abort i vår kultur idag. När Zara Larsson i dagarna postade på sociala medier att hon älskar bland annat abort, så hyllades hon. Hon fick onekligen en del hat från högern. Men många, inklusive ledarskribenter på Aftonbladet, framställer henne som en hjältinna. Är det modigt att fira abort?

Jag möts stundom av innehåll där abort firas eller talas om på ett nonchalant sätt. En del pratar om sina erfarenheter öppet som om det vore ett angeläget debattämne, snarare än en tragisk privatsak. För vänstern har frågan blivit ett politiskt slagträ. Ett lackmustest för att fastställa att man har de ‘’korrekta’’ värderingarna och står upp mot det ‘’förtryckande patriarkatet’’.

Vad säger det om vår kultur? Har vi tappat det helt?

Hur sjuk är inte vår kultur när stora ledarsidor hyllar någon som öppet firar att ta död på liv som ligger i magen? Det är ändå mänskligt liv vi pratar om. I mina ögon blir inte ett mänskligt liv mindre värt bara för att det inte har en egen röst. Vad man än tycker om abort bör vi kunna bli överens om att tala om fenomenet med mer värdighet. I en hälsosam kultur skulle Aftonbladet skämmas för att stötta ett sånt uttalande. Men vi lever inte i en hälsosam kultur. 

Det handlar inte bara om abortfrågan. Barn framställs ständigt av mainstream media som bördor. De framställs som kostsamma, som miljöförstörare och frihetsdödare. Rubrikerna, som de nedan, har knappast undgått någon.

Hur vi väljer att prata om barn i det öppna samtalet får konsekvenser. Titta på det låga barnafödandet. Hur kan vi bli förvånade att det föds för få barn när vi firar abort och framställer barn som bördor? 

Om vi ska vända på utvecklingen med de låga födelsetalen, måste vi rannsaka oss själva och se över hur vi pratar om barn. Låt oss prata om barn, vare sig de är födda eller inte, med lite värdighet.