Prenumerera
Mårten Arndtzén på Sveriges Radio har fått nya arbetsuppgifter. Hans brott var några inlägg på X där han försvarade kulturminister Parisa Liljestrand och delade ett inlägg från en borgerlig ledarskribent. Det räckte. Ledningen ansåg att detta var politiska ställningstaganden och därför kan han inte längre kommentera kulturpolitik eller sända Kulturnytt under valåret.
Reglerna sägs vara tydliga. Public service ska vara opartiskt. Den som offentligt tar ställning i en fråga ska inte bevaka den journalistiskt. På papperet låter det rimligt. Problemet är bara att reglerna inte verkar gälla alla.
Ta Cecilia Uddén. Sveriges Radios mest kända Mellanösternkorrespondent delade nyligen politiskt laddade inlägg om svensk migrationspolitik på sin offentliga Facebooksida. Ett av dem hyllade en text som kritiserade Sveriges utvisningspolitik. När detta uppmärksammades tog hon bort inläggen efter kontakt med ledningen. Där tog också historien slut. Ingen omplacering. Inga förändrade arbetsuppgifter. Ingen markering av den sort som drabbade Arndtzén.
Skillnaden är svår att missa. Det är inte heller första gången den syns. När ett stort antal SR-medarbetare skrev under ett upprop om Gaza sommaren 2025 talades det först om att sådana ställningstaganden kunde påverka deras arbete. Kort därefter förklarade ledningen att uppropet inte var kontroversiellt och att de berörda skulle fortsätta som vanligt. Inte kontroversiellt. I en av världens mest laddade konflikter.
Så ser verkligheten ut på Sveriges Radio. En journalist som uttrycker sympati i frågor som ligger nära den etablerade åsiktskorridoren möts av samtal och förståelse. En journalist som uttrycker sympati i en riktning som skaver mot samma korridor möts av disciplinära konsekvenser.
Det är naturligtvis möjligt att detta bara är en slump. Det är möjligt att varje fall bedöms helt neutralt och helt isolerat. Eller nej, det är förresten inte alls möjligt. Sveriges Radio har återigen bevisat att man är allt annat än neutral och saklig. Politiska åsikter spelar roll. Man måste tycka rätt.
Det ser ut som att public service har två regelsystem. Ett för åsikter som anses respektabla i den svenska medieoffentligheten och ett annat för åsikter som anses besvärliga. De första ursäktas. De andra bestraffas.
Det är inte opartiskhet. Det är politisk kultur klädd i myndighetsspråk.
Public service lever på publikens förtroende. Varje år får Sveriges Radio miljarder i skattemedel just därför att verksamheten påstås stå över den politiska striden. Men förtroende kräver konsekvens. Samma regler måste gälla alla. Samma måttstock måste användas oavsett om åsikten råkar luta åt vänster eller höger.
Annars börjar människor dra en mycket enkel slutsats. Att problemet inte är att Mårten Arndtzén uttryckte en politisk åsikt. Problemet är att han uttryckte fel politisk åsikt.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
